BVC idag då (var tvungen att fråga direkt om jag var där på rätt dag). Junior växer inte så häftigt längre. Ligger efter viktmässigt. Är nu 67 cm lång och väger 7695 gram. Har alltså bara gått upp 200 g på en månad, vilket är lite lite. Har misstänkt att mjölken inte räcker som enda föda längre så jag har ju redan börjat att mata på honom lite mer mat nu (när han fått upp aptiten efter att inte längre äta massor på natten...). BVC-ssk sa att det bara var att mata på! Men att komplettera med amning så som jag gör, byta ut amning mot mat vid 7-8 mån.

Hon gratulerade till en bra nattsömn för alla och menade på att det här med nattligt ätande förstör sömnen och är negativt då barnen får minskad aptit på dagen: det blir en ond spiral. Men vad vet en enkel BVC-ssk? ; P

Läkaren tittade på junior, lyssnade på hjärta osv. Junior är nu dokumenterat allergisk mot komjölksprotein. Atopiker. Har alltså sin mammas hud. Jag sa det till läkaren (som undrade om J:s pappa också var allergisk):
-Han är lite allergisk, men äter inga mediciner. Och så har han bättre hy an vad jag har. Eller hur, BVC-ssk?
BVC-ssk: - Har jag sagt att han har bättre hy?
Jag: -Ja, du sa ju det när vi var här tillsammans, att han hade bättre hy än mig!
BVC-ssk: -oj, jag ska sluta säga sådana saker! Det är sådant de kommer ihåg sen att man sagt!
Jag: - men det GÖR ingenting! Han HAR ju mycket bättre hy än mig, inga eksem och så!
BVC-ssk: -ja, men du har ju jättefin hud, man SER inte dina eksem, nä de syns inte, inte alls...(nervöst fipplande med papper) ; P

Men annars är junior frisk och glad.

Eller, glad och glad... Träffade en mamma från föräldragruppen i väntrummet och junior gjorde ledsen-minen och började lipa varje gång hon tittade på honom. Men han kunde ändå inte sluta att titta på henne. Men jag har ju läst klart och tydligt på FL att bebisar INTE kan vara i någon separationsfas före 8 månaders ålder, att det är fysiskt omöjligt. Varför blir en 6 månaders bebis då helt plötsligt ledsen vid möte av främlingar? Beror det på något annat? Jag fattar inte.

Junior åt ca 3/4 portion gröt nu på kvällen! Det artar sig! = )

-mami-

Fortsatta underbara nätter! Junior somnade 19.30 och vaknade 07.00! Karln, som är uppe mycket senare än mig, tittade till honom ett flertal gånger under sen kväll/tidig natt och han låg och snusade så gott i sängen med ett litet leende på läpparna... Så sött!

Han fyller 6 månader idag också! Grattis, stora, lilla killen!!! Vi ska till BVC på 6-månaderskontroll idag också, berättar mer sen!

-mami-

HAhahhaahaahahahahahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Nu ni! Nu anar ni vad som är på G!

Junior flyttade ju "hem" till sitt rum igår. Han somnade så fint med ett leende på läpparna som vanligt vid 19.30. Han vaknade till kort vid 23.30 och ropade på oss för att kolla vart vi var (hans far var uppe och vaken så jag slapp gå upp), sedan sov han till 07.00!!! Alltså hela natten!!!

Det här hade jag aldrig trott på för ett par veckor sedan! Men nu känns det som att effekterna av 6 månader av i princip myyyyyyycket lite sömn börjar ta ut sin rätt. För idag är jag tröttare/svagare än någonsin. Jag känner mig som jag föreställer mig att många gamla människor känner sig i kroppen, alldeles svag. Både jag och karln vacklar runt här i lägenheten och ser minst 20 år äldre ut än vad vi är. (Det är dock inte de som är 20 år äldre än oss som jag menar när jag skriver "gamla", tänkte att det var bäst att klargöra detta...) ; P

Så nu gäller det väl att "sova ikapp" som jag vet att man fysiskt inte KAN göra.... Innebär det att jag ALLTID kommer att känna mig så här? Hemska tanke... När junior blir äldre och vill ut och leka, springa, busa.. och jag och karln bara vacklar flåsandes efter med djupa, mörka fåror under ögonen som ett par monster... Klart att man vill orka leka med sitt barn! Jag får hoppas att de ger sig.

Frågade karln om han hade räknat med att känna sig så här slut när han fick barn (jag hade då inte ränkt på det i alla fall), och han svarade: ingenting.. för han hade somnat! Men sedan har vi ju varit ganska hårt drabbade/pressade på fler sätt än att bara få barn så det kanske är svårt att veta "vad som beror på vad", när det gäller trötthet, humör, ork och så vidare. Om vi "bara" hade fått barn och sluppit varit med om den vedervärdiga händelsen 2 veckor innan junior såg dagens ljus, kanske vi hade känt oss annorluna. Visst, vi hade säkert varit trötta andå, men kanske inte SÅ HÄR slut... Jag vet inte.

Något annat som hänt är att mina två föredetta sambosar har smugit sig iväg utomlands och gift sig! Lurigt av dem... Men jag grattar och lyckönskar så klart av hela mitt hjärta! (jag som ville sjunga på bröllopet...)

Nu ska jag brygga mig en stark kopp kaffe för att se om det är botemedel mot denna dvala.

-mami-

Nu ÄR junior en stor lite kille typ. Han har idag flyttat ut till sitt eget rum! Han ska nu sova sin första natt där. Spännande! Det blir ju i och för sig inte så stor skillnad för honom, det är ju samma säng och så. Om han vaknar i natt (jag skrev OM, inte NÄR! Det känns SÅ BRA!!) så går vi ju så klart in till honom så att han vet att vi är där. Han somnade nu själv i sin säng med ett leende på läpparna... det är så det ska vara: mysigt att sova!

Idag har annars varit en trälig dag! Inget att göra förutom tråååååkiga saker: tvätta (för sjuttioelvte gången på en vecka typ), handla, laga mat, städa, blä. Och junior var trött nu på kvällen så han gnällde värre än värst. Det är tärande, allt gnäll. Så fort man roar honom blir han tyst, kollar och skrattar. Men när man slutat att greja med honom för EN sekund så sätter han igång igen... Han vet vem det är som bestämmer! ; P

Tvättmaskinen som vi beställde för en månad sedan har fortfarande inte dykt upp. Så jag ringde till farbror Media Markt och frågade om de glömt oss.. Men det hade de inte! Maskinen är beställd men inte levererad. Så det är bara att vänta lite till med andra ord.

Nu är jag trött, ska gå och lägga mig och läsa om en liten stund. God natt!

-mami-

Idag har jag och junior varit en heldag hos väninnan och hennes son. Det var på tiden - vi har inte träffats på en månad i princip! Pojkarna bara skrattade till en början när de såg varandra och ville gärna nypa varandra i ansiktet samt dra varandra i håret. Kul att de har lite utbyte av varandra ; P

Vi tog en promenad på ca 1 timme då vi möttes så sedan kunde vi unna oss lite gott fika också!

Junior har idag suttit korta stunder själv på golvet - han har nu nästan så god balans att han kan leka själv sittandes. Krypa verkar inte intressera honom riktigt än. Tidigare trodde jag att han skulle vara på gång tidigt med detta, men nu leker han rätt bra liggande på mage och verkar vara nöjd så. Själv tycker jag bara att det är skönt om han väntar lite med krypandet... Det blir MYCKET jobb att jaga en liten bebis som ska undersöka ALLT och inget ; P

Vi fick låna en hoppgunga från hans kompis som ju är 4 månader äldre och således inte har så mycket nöje av en hoppgunga längre (han har en riktig gunga istället!) Och vad junior tyckte att det var kul! Han skrattade och studsade runt som aldrig förr. När han började tröttna hämtade hans far babygymet och ställde lite under honom och då kunde han roa sig en bra stund till medan vi lagade mat. Perfekt!

Igår kväll fick jag faktiskt ork till att baka mjölkfria bullar! Självklart inte riiiiktigt lika goda som vanliga bullar, men helt okej faktiskt! Och det mesta slinker ner om man är sötsugen.... : )

Denna vecka blir junior 6 månader! Tiden bara springer iväg ju! Blir panikslagen när jag tänker på det. Snart är han ju en stor kille ju!!!!


Klart att man gillar när bebisen är glad! ; )

-mami-

Här rullar det på! Mamma har åkte hem idag och jag och junior tar det lite lugnt här hemma medan vi väntar på att juniors pappa ska komma hem. Jag och junior var ute på en promenad förut och han fick för första gången gunga i lekparkens bebisgunga. Vad söt han var där han satt och dinglade med de små sockförsedda benen (ja, sockorna går att dra väldigt långt upp)! Han verkade tycka att det var väldigt mysigt! Men vad kallt det har blivit - jag tror att hösten är här.

För övrigt har jag verkligen hamnat i familjeliv-träsket. Sitter varje kväll och skriver i trådar... Det är jättekul! Men som sagt beroendeframkallande... Och FL är också anledningen till en del positiva och en del mindre positiva kommentarer i denna blogg.. ; )

Med sömnen har det bara gått framåt. Det är bäst att jag börjar med att skriva att junior INTE är traumatiserad eller hyser misstro till oss vuxna ; P Han är gladare, piggare och mer tillfreds än någonsin. Varför? För att han få sammanhängande sömn på natten, något som vissa inte verkar tro att människor behöver...

Natten till igår var det vid ett tillfälle som han var vaken under en längre tid och hojtade lite. Men det är som hans mormor sa: "han är ju uttråkad". Man hörde på hans skrik att han tyckte att han skulle få komma upp och leka, det var så trååååkigt att ligga i sängen. Men efter ett tag somnade han om trots allt. I natt har han bara gnytt lite, första gången han vaknade pep ha till (som av gammal vana) men tystnade sedan tvärt, knölade lite i sängen och somnade sedan om.

I dagarna här har han också fått en ny syssling! Min kusin har fått en liten tös och det ska bli SÅ roligt att hälsa på dem när de återhämtat sig lite och fått lite ordning på vardagen igen.

-mami-

Oj, oj oj!!! Det här med sova-hela-natten-metoden väcker visst heta känslor! Kul att folk läser bloggen och engagerar sig! ; ) Tydligen är jag fruktansvärt egoistisk för att jag vill att denna familj ska få sova... För tydligen (enligt många på familjeliv) är man en fruktansvärd människa om man vill lära sitt barn att sova! Varför får inte barn sova? Är det så himla ego om jag också tycker att det är ett plus att få vila lite?

Min teori är att de som hackar ner så hårt på oss nattvakande stackare som knappt fått en sammanhängande blund på ett halvårs tid har barn som sover helt okej om nätterna. Jag skulle aldrig vara så här nedbruten om junior vaknade en, eller kanske två gånger om natten. Men när bebisen vaknar varje eller varannan timme så mår INGEN bra av det - varken mamma eller bebis. Men det är klart att det är lätt att sitta och vara "mor duktig" om man inte har haft det så jobbigt. Eller, så HAR man haft det så jobbigt, men tycker att ens eget liv (eller sitt barns heller då) inte är värt så mycket, det viktigaste är tydligen att ALDRIG låta ett barn skrika utan att gå dit och gulla, krama, amma, pyssla, duttla och så vidare.

Om ett barn aldrig får skrika och upptäcka att det faktiskt kan klara av situationen utan mamma och pappa, vad får dt då för självkänsla? DET om något tror jag är skadligt för ett barn: att mamma och pappa ALLTID måste finnas till hands för att hjälpa.

När vår junior skriker på natten talar vi om för honom att vi finns där men att det är natt och att man då ska sova. Han ligger inte ensam i något celliknade rum med kala väggar, kall på golvet och traumatiseras. Så som många verkar tro.

Junior ter sig icke särskilt traumatiserad av denna metod - tvärtom. Han är piggare, gladare och mycket trygg och tillfreds med tillvaron. Det kan juniors mormor intyga, då hon är här på besök. Junior mormor, som aldrig använt metoden och som dessutom är lärare och -hjälp!- arbetar med barn, tycker att metoden verkar fungera mycket bra. Hon kan inte heller se att junior på något sätt skulle vara traumatiserad... Men han kanske är bra på dölja det? ; P Hon tror dock att vi gör honom trygg genom att tala om hur det ska vara: "att på natten sover man" "du kan somna om själv" "vi är här - det är okej att du somnar om själv".

Vill till slut bara säga att det inte är farligt att skrika, vara arg, ledsen. Ett barn kan inte vara glatt jämt. Vem tusan är det?

Men ni som kritiserar denna metod, jag säger bara till er: grattis! Vad tur att ni är så himla duktiga då = )

Over and out

-mami-

Tjohoo! Visst, jag är uppe med tuppen. Redan klockan 6.30 steg vi upp jag och junior (han brukade ju kunna sova till i alla fall 7.30 förr..) Men vi fixade denna natt också!

Junior somnade ju bra i sin säng igår, sa inte ett ljud. Sedan vaknade han flera gånger fram till klockan 01.00, men han skrek inte, jag hörde hur han låg och "knölade" en stund innan han somnade om. Kanske smågnällde lite, men skrek absolut inte. Vid 01.00 och framåt skrek han lite mer varje gång han vaknade (vilket är ganska ofta) men han somnade om själv efter en stund (som kändes som en evighet när man är trött)! Så jag har inte ammat honom denna natt heller!

Det är dock svårt att låta bli där vid 5-snåret, då han börjar bli ganska pigg och absolut inte vill somna om.. Skulle han få äta lite då skulle han sova så sött sen... men det är ingen idé att vänja honom vid att det lönar sig att skrika efter mat när man ligger och sover. Hur ska han då veta skillnaden: "när jag skriker vid 01.00 får jag ingen mat, men när jag skriker vid 05.00 får jag mat" - han kan nog inte riktigt dra den slutsatsen än och kommer ju att skrika efter mat då VARJE gång han vaknar. Om vi inte lär honom klockan.... ; P

Det är därför jag måste gå upp med honom vid 06.30. För då VILL han verkligen ha lite att äta, vilket jag förstår. Men då kan jag ju inte lägga honom igen, för då blir det ju inte riktigt konsekvent. Så jag går upp med honom, trots att vi båda skulle kunna sova en stund till... Detta resulterar i att junior sussar en stund nu istället = ) Men det är det värt!

Det är helt okej att sitta här, ensam i köket med en god kopp svart kaffe och bara andas in tystnaden (och blogga lite så klart) ; P

Idag kommer min mor hit och avlastar oss lite! Det ska bli otroligt skönt! Och trevligt att träffas så klart! ; P

-mami-

Eftersom att hyresvärden vägrade att släppa ifrån sig lägenheten utan städbesiktning var vi tvungna att åka dit imorse för att delta på denna (trots att hon som ska flytta in efter oss sagt att hon tycker att vi ska skippa besiktningen). Så vi åkte imorse, efter en natt av MYCKET lite sömn... Jag säger bara: don´t mess with småbarnsföräldrar som inte får sova om nätterna. Det var ju jättebra städat så den ena av dem börjar gnälla över smågrejer (okej, EN lite större grej hade vi missat...) typ: här är det en smula, här uppe är det lite damm (typ överst på en skåplucka, VEM skulle bry sig) och så vidare...

Under toaletten fanns det några fläckar. Typ från det att man städade toaletten, för jag låg verkligen på golvet och skrubbade och skurade. Sambon ifrågasatte: "jag förstår faktiskt inte vart du ser några fläckar på toaletten?" Svaret: "jo, om du lägger dig på golvet och tittar underifrån". Ja, för det gör man ju...

Nä, klaga inte på min städning! Det är en mycket allvarlig förseelse i min bok! Jag kände hur min puls rusade under besiktningen och jag gick efter dem och plockade upp ett grässtrå som hamnat på golvet (måste ha följt med in vid besiktningen) och sa högt till min sambo: "oj, nu kommer det in skräp! Vi kanske skulle ha tagit av oss skorna innan vi gick in!". Piken riktad till de som granskade och bara klampade in med skor och allt.

Trött är bara förnamnet för vad man är idag, men jag är ändå så himla nöjd över natten! Nu lade jag junior för natten och han somnade själv utan minsta pip! Hoppas också att han kommer att anamma detta då han vaknar på nätterna, och somna om innan han själv hinner registrera att han är vaken och bli arg. Hoppet finns! Och det vet ju vi som är sjuksköterskor, att hoppet är det sista som lämnar en person (och hörseln, brukar jag retsamt lägga till) (fast det kanske är ett intern skämt mellan mig och väninnan som också är ssk? För nu förstår jag inte vad som skulle vara roligt med det? Måste fråga nästa gång vi ses!).


Den här bilden skickade min svägerska till bloggen.. hon tänkte på mig... Klockrent!

-mami-

Nu ni! NU ni! Det här tror ni väl inte på! Men jag har inte ammat junior i natt!!! (Fanfar)

Han somnade ju igår utan nappen och jag satt och läste på FL och på nätet om olika metoder för att få de små att sova, fick stöd och tips från andra föräldrar i samma situation. Hittade in på Berndt Eckerbergs sida om den beryktade 5-minuters-metoden (som han hellre kallar för somna-själv-metoden) och läste, trots att jag hade förutfattade meningar om att metoden i princip innebar barnmisshandel. Men som sagt, jag läste själv och tyckte att det lät självklart och vettigt! Och argumenten om att det är MINST lika hemskt att ha en övertrött förälder som inte har tålamod varken natt eller dag som för bebisen att skrika lite känns också helt självklart. För jag orkar inte längre vara en bra mamma.

Så jag bestämde mig. Jag tänkte inte amma junior förrän på morgonen. Och jag/vi orkade! Han har vaknat exakt lika ofta som vanligt, men jag tog inte upp honom och ammade honom. vi lät honom ligga kvar i sin säng och när han skrek upprepade vi bara "sov så gott", typ. Han somnade om själv, utan att bli ammad, utan napp, i sin egen säng, varje gång. Skrek ca 5-6 minuter varje gång. Endast EN gång skrek han ca 15 minuter och var RIKTIGT ledsen... DÅ var det tungt att hålla ut. När tårarna rann ner för hans små söta kinder... Jag gick till honom och klappade lite på honom då för att lugn honom och han blev så glad när jag kom dit, sken med hela ansiktet! Och när jag gick började han att gråta... Men han somnade själv efter detta också!

Summa summarum är jag MINST lika trött som övriga nätter med jag är SÅ GLAD! Han klarar sig utan att äta på natten! Nu ska vi bara upprepa detta så att han kan somna om själv på nätterna utan att skrika och väcka oss också! Undrar hur lång tid det tar? Helst vill man ju att han ska sova redan i natt... ; P

-mami-

Nu somnade junior UTAN napp, själv i sin säng. Jag gick bara tillbaks EN gång och klappade på honom, han skrek lite i kanske 5 minuter... De säger ju att det är preciiiis så här man ska göra för att dom ska lära sig att somna om själva på natten, men VARFÖR i hela fridens namn vägrar ungen att somna om på natten? Det känns som att jag har blivit besatt av denna unges nattsömn (och i sanningens namn är jag nog det också) men det förstör så mycket av mitt liv att ALDRIG få sova mer än 2 timmar åt gången.

Samtidigt så skäms jag. Jag antar att föräldrar till barn med exempelvis cancer gladeligen skulle byta bekymmer med mig. Så då tänker jag att "okej, jag har det bra". Och det har jag ju också. Men jag orkar inte mer i alla fall.

Jag orkar inte ens skriva mer här idag tror jag, är helt färdig. Sen bråttas jag med beslutet om NÄR jag ska vägra att amma junior på natten.. för det är bara en tidsfråga innan det är dags... Jobbigt!

Men det blir härligt när han är 18 år att se tillbaks på denna tid och bara minnas allt det gulliga och rara! Tur att bloggen finns så att man kan läsa och minnas! ; P

-mami-

Tro det eller ej! Men vi är färdiga med städningen i gamla lägenheten. Det känns mycket konstigt, eftersom att detta har varit vårat "evighetsprojekt"! Det duger i alla fall, även om pedanten i mig bara skriker (ja, jag ÄR Monica i Vänner..) att vi kan göra liiiiiite till. Har svårt att släppa kontrollen över städningen, jag ska berätta. Jag skäms nästan för det här:

Jag höll på att skura diskbänken medan karln roade sonen (innan dess dammsög han medan junior sov) men junior vill inte sitta själv i sin bilbarnstol i en tom lägenhet och glo. Så en måste roa honom. Men så började karln att svabba golven. Jag kände hur stressad jag blev, men jag sa inget. Jag blev stressad för att han inte skulle använda min hemliga kombination av rengöringsmedel som får golven att glänsa! Men jag lät honom svabba på. Jag behärskade mig till och med när det kom fram att han använt parkettpolishen på ALLA golv (alltså även platsmattorna). Han tyckte att "det spelar väl ingen roll" och nej, det gör det kanske inte för er vanliga dödliga, men för oss "Monicor" så spelar det ALL roll... Men jag kunde ju inte gå och svabba om alla golv... Det känns A) som att tala om för karln att hans arbete inte duger och B) sinnessjukt. Så jag lät bli. Men nu till det jag skäms mest över: Jag var tvungen att sätt mig i bilen och amma junior medan karln svabbade klart i lägenheten. Detta resulterade i att jag INTE har sett slutresultatet i lägenheten! Jag har inte sett att det är preciiiis så rent som jag vill att det ska vara. Och det här stör mig. Jag har SÅ svårt att koppla av det... Ja, jag vet att jag har allvarliga problem.

För att summera städningen vill jag dela med mig av de bästa tipsen:
- Putsa fönstren med tidningspapper
- Använd JIF till ALLT! Bästa rengöringsmedlet
- Stålull till all stålytor! Det GLÄNSER som nytt!

Nog om städning. Igår sa karln med lite mystisk röst: "I natt kanske junior sover hela natten" och jag kände att "tänk om han är synsk" och blev med ens hoppfull!!! Men sambon kommer inte att göra karriär som någon siare kan jag säga. Natten var precis som alla andra nätter, blev väckt typ 1 gg/timmen för att amma/ge nappen. Jag tror fortfarande att nappen är ett fördärv... I kväll fick han somna utan napp. Han gnällde i kanske 5 minuter, sedan sov han. Helt okej! Det funkar, bara han är jääääättetrött! Men varför kan han inte somna om på natten? ÄR han verkligen så hungrig? Eller ska man låta honom ligga och skrika? Det här är så svårt!!!

Är så trött att jag nästan snattade ett paket blöjor när jag var och handlade. Expediten (försynt): "Du måste lägga upp blöjpaketet på bandet så att jag kan ta betalt för dem"... Jag blev alldeles röd i ansiktet där jag gått förbi kassan med blöjpaketet i ena handen och handväskan i andra! Började svamla något om att inte få sova på nätterna och expediten log... det verkade som att hon förstod. Hon hade nog egna barn.


Min vän Jif!

-mami-

Gosh! Jag är helt färdig... Imorse tog jag och junior en riktigt power walk med en väninna till mig. Vi hade mycket att prata om och promenaden tog säkert allt som allt två timmar. Skönt att röra på sig! När jag kom hem gav jag junior lite potatis- och majspuré samt lite mosad banan till eftertätt. Detta stod han sig faktiskt på ett tag och jag ammade inte på (hör och häpna) 4,5 timmar! Bra, junior!

Sedan var det raka spåret allihop till gamla lägenhetet, plocka ur det sista (som vi inte behöver till städningen) och köra till Tippen och Myrorna. Eller, det heter väl inte "tippen" längre, utan typ miljöstation eller något liknande. Men där var vi i alla fall och lämnade av miljöfarligt avfall och sådant. Sedan tillbaks till gamla lägenheten och putsa fönster. Det blev jätteflammigt. Jag blev jättefrustrerad. Då visade min underbara karl mig hur man putsar fönster med tidningspapper och, yes, vad snyggt det blev! Än är man inte fullärd när det gäller städning ; P

Lägenheten är ju på andra våningen och förstrena öppnas UTÅT. Ologiskt. Jag har hela tiden sagt att jag inte kommer att hänga ut genom några förnster och riskera livet för att putsa utsidan. Men. Vem hänger ut genom fönstren så att sambon vrålar: "men säg till om du ska hänga ut så där för i h-e! Om du ramlar ner är du ju körd). Så där hängde jag till slut ut och putsade medan sambon höll ett krampaktigt tag om min midja. Måste ha varit en syn för grannarna.

Nu vaknade junior. Got to go!

-mami-

Shoppade byxor till junior idag:


Byxor 79,50 kr på HM

Såg nu också de här söta skorna (i Converse-anda) på www.hm.com:


Supersöta! Kanske ska inhandlas?

-mami-

Junior har kommit på en ny lek. En lek som han leker när hans mamma tycker att han ska sova. Han tar sin snuttefilt och lägger den över ansiktet. Sedan ligger han och sprattlar, gnyr och frustar. Hans mamma går dit för att se hur det står till. Då ligger junior där under filten. Mamman tar bort filten och junior ser förskräckt/pirrig/lycklig ut på samma gång. Det tycker junior är jättekul, för han gör det om och om igen.

Röstat har vi gjort. Smärtfritt. Trots att vi i denna familj har förenat oss över partiblocken (vi diskuterar sällan politik här hemma).

Sen undrar jag en till grej: Hur kommer det sig att alla (framför allt yngre personer) men även folk i min egen (äldre) ålder ; P har så styliga blogg-sidor? Finns det någon kurs man läser nu för tiden på högstadiet eller? Jag var svinnöjd för att jag lyckades byta färg på det här eländets bakgrund och snitsa till lite med storleken på bokstäverna. En och annan gång lyckas jag pressa in en länk i ett inlägg och känner mig som värsta Lisbet Salander... HUR gör man? Och framför allt: HUR har folk lärt sig detta?

-mami-

Smått panik! Karln vaknade nyss och sa: "ska vi åka och rösta snart då?" och jag sa: "eh...visst!" (en liten detalj bara.. ska bara bestämma mig för HUR jag ska rösta också...).

Så jag gick in på DN och gjorde ett snabbt test över vilket parti som passar en bäst. Svarade helt ärligt på vad jag tycker i de olika frågorna. Fick då veta att jag faktiskt ligger närmst det parti som jag nog hade tänkt att rösta på (!) så det var ju bra, men jag ligger också RUGGIGT nära ett parti som jag ALDRIG i min värld hade tänkt tanken att rösta på.. så det kanske tål att tänkas på i framtiden... Men nu vet jag i alla fall hur jag ska lägga min röst idag. Fast jag röstar faktiskt inte samma i riksdags-, kommun- eller landstingsvalet....

-mami-

Igår hade vi finbesök av mina kära gamla (nåja, inte SÅ gamla..) sambosar och deras fina kille på 3,5 år! Det är så kul att se hur han förändras från gång till gång, man märker att han lär sig nya saker hela tiden. Men så är det ju så klart med barn! Det är bara vi vuxna som inte kan lära oss i samma takt.. Jag och karln pratade om det här om dagen: att nu för tiden, om man ska lära sig något nytt, är det en ny sak in i hjärnan och en gammal sak ut ur hjärnan som gäller...

En sväng till gamla lägenheten hann vi igår också.. mindre roligt! 1000 000 saker kvar att göra känns det som. Planen är att vi ska bli av med den redan nästa vecka. Måste alltså jobba på. Men junior förstår inte vikten av att vi är där och grejar. Han tycker av någon anledning att det är jättetråkigt (konstigt? kala väggar, inga möbler...) så man blir lite stressad där han ligger på den lilla spikmattan och skriker = )

Sen ska vi rösta idag också, givetvis! Men jag har ännu inte rikigt bestämt mig för hur jag ska läggam in röst.. Jag tycker att det är så vansinnigt svårt. Det är mycket så för mig att jag kanske gillar ett visst parti, men ag gillar inte deras samarbetspartier. Det gör att det är svårt att rösta på det PARTI man tycker är bäst. Jag tycker att det är så tråkigt att man nu röstar i block: antingen röd-grönt eller blått. Varför finns det flera partier egentligen? De kunde ju lika gärna slå ihop sina pick och pack.

Nu ska jag fundera lite till på hur jag ska göra. Hörs! (Jag lovar: inte SD i alla fall, det är jag säker på!)

-mami-

Nu är jag sluuuut! Jag och junior har varit på en road trip idag, hälsat på min mormor och morfar. Tog bilen, helt själva. Körde en väg jag aldrig kört förut och följde skyltar för att hitta rätt! Känner man till mina bilförar-skills så vet man att detta är en bragd... Klarade mig med att bara köra fel en gång när jag skulle hem. Men två timmars enkel resa tar på krafterna när man inte är van vid att köra.. och inte får sova på nätterna heller. Jag hade inte pallat att köra EN meter till kan jag säga. Men det var supertrevligt att träffa mormor och morfar!

Nej, Junior har inte börjat sova hela nättera. Men ikväll åt han NÄSTAN en hel halv portion gröt...

Vi har lite att stå i för övrigt, vi måste städa klart vår gamla lya i dessa dagar, då vi snart ska lämna över nyckeln till nästkommande person. Jobbigt värre... Vi har inte mycket saker kvar nu heller.. vilket är bra... men! Junior har ingenting i princip att leka med ( så man måste komma ihåg att ta med sig) och det finns ingenting att lägga honom på heller... Golvet är jättesmutigt! Så... Vi fick lägga junior på det enda som fanns kvar i lägenheten. Detta råkade vara en spikmatta a la chic julklapp år 2009. Nu är det inte så illa som det låter, eftersom att vi har vänt på spikmattan så att spikarna ligger ner i golvet och junior ligger på baksidan. Tror inte att han lider av taggarna som pekar neråt... I hope.

Tappar fortfarande massor med hår, men det har börjat att växa ut nytt också! Precis som på väninnan som fick barn några månader innan mig så har det vuxit ut en liiiiten liten kort lugg av babyhår i pannan! Snajsigt... Men det är ju hår i alla fall! Kan bara vara tacksam att man innan detta håravfall inte hade lika tunt hår som... ja, barndomskompisarna vet nog vem...! : O

Puss på er!


Skön bädd för bebbe? ; )

-mami-

Kom på att jag inte avreagerat mig angående juniors spyor (mycket gnäll i denna blogg för tillfället...) Han kräks ju för jämnan!! Inte bara det att han dreglar konstant så att man måste byta tröja på honom typ 5 gånger om dagen. Varje gång han har ätit, mellan måltiderna och helt spontant så kräks han. Inte lite gulligt så där att det rinner lite ur munnen på honom, nej nej. Det kommer tjocka rännilar av vitt kräks överallt. Inte så värst gulligt. På bebis eller mig. Givetvis började han kräkas på hela mig när jag var med honom på jobbet. Det ända man gör är ju att torka spyor hela dagarna.. Har väl typ 30 små vita handdukar från IKEA (alla småbarnsföräldrar vet vilka jag menar..) ; P Men de räcker knappt till... Tvättar typ 2-3 ggr i veckan... Evighetsjobb. Hade jag EGNA intressen innan jag skaffade barn? har typ glömt det... Såg en tjej idag med supersnygga HÖGKLACKADE stövletter på sig och tänkte "wow, cad snyggt" Men hallå! VÄNTA! Det fanns ju en tid då jag minsann också hade på mig högklackat och var lagom chic, strosade fram med långa ben och SNYGG handväska! Okej att även skötväskan är en Mulberry, men jag saknar mina små älsklingar som ligger och (inte) samlar damm i sina dust bags... Men NÅN gång blir det väl tillfälle att ta på sig ett par high heels och Roxanne och känna sig som sig själv igen. (Och inte som en medelålders tråkig tant).

Så. Nu har jag gnällt färdigt lite... : )


Saknar min Roxy!


-mami-

Följ min blogg med bloglovin

Full fart framåt och 10 miljoner steg bakåt. Vi föräldrar vill framåt (att junior ska äta välling, mat) men junior har regredierat och blivit en liiiten liiiiiten bebis som bara kan tutta på mamma. Jobbigt.

Var på jobbet idag för lönesamtal, det var jättekul att träffa arbetskamraterna igen! Junior har dock börjat bli blyg och vågade knappt att titta på nån i början. Efter ett tag kunde han sitta hos en kollega till mig och när jag gick för att ha lönesamtalet fick hon ha hand om honom. Det gick bra (jag var ändå borta i 40 min...) men så fort nån ny människa kom fram och pratade med honom gjorde han ledsen-minen och såg helt förtvivlad ut. Han börjar helt klart bli väldigt mammig. Som om det inte vore nog med mamma-son-tid som det är nu????

Jag längtar i alla fall till att hoppa in något pass på jobbet (säger jag nu ja...) och få göra nåt annat än att bara tillgodose EN människas beohov... På jobbet har man ju i värsta fall 14 styckens behov att tillgodose... det MÅSTE ju vara bättre?? Ja, för man tar ju inte hand om dom 14 ensam, man har ju två kollegor med sig. Och DET gör stor skillnad. Så när junior börjar äta ska jag börja ta några arbetspass! = )

-mami-

Fy fan! Finns inget bättre/mildare/trevligare ord för detta. Vilken skit detta är. Nu ikväll hade vi bestämt att junior skulle få välling till kvällsmat. Basta. Inget tutta på bröstet. Han skulle få äta välling innan han somnade och när han vaknade nästa gång skulle jag amma honom. Välling ska ju ges först från 6 månaders ålder, men jag hittade en risbaserad som inte innehåller mjölk eller gluten. Tänkte att han skulle få den i alla fall, det är ju inget i den som han inte skulle klara av att äta nu. Vi var realistiska och gjorde en halv portion. Den smakar precis som den risgröt han äter på kvällen så jag visste att han inte skulle tycka att den var äcklig (så som han tycker att ersättningen är) (och jag förstår honom efter att ha smakat ordentligt på den...).

Men. Junior vägrar att äta ur nappflaskan. Basta. Han har bestämt sig för detta. Jag försökte med honom sittandes i mitt knä. Ville inte. Hans far försökte med honom liggande i sitt knä. Ville inte. Han försökte med honom sittande i sitt knä. Ville inte. Vi försökte muta honom med TV:n (som vi inte vill att han tittar på): äter du vällingen får du titta på TV:n. Ville INTE. Jag försökte lägga honom i mitt knä, han blev jätteglad och trode att jag skulle amma honom. Han sög några tag på nappflaskan och blev JÄTTEledsen. Tårarna sprutade åt alla håll. Jag försökte med honom sittande i mitt knä igen. Ville inte. Till slut orkade vi inte längre, efter att ha försökt i en timme (fick värma på vällingen emellan varven). Så då gick jag och läste en god-natt-saga för honom, han försökte hela tiden vända sig om för att bli ammad. Sjöng en god-natt-sång och lade honom för att sova. Han skulle inte få vinna detta genom att bli ammad. Han blev SÅ ledsen när jag lade honom i sängen! Tittade på mig med en förtvivlad blick och grät med stora tårar. Åh vad det skar i hjärtat. Detta är bland det jobbigaste jag har gjort (känns det som nu).

Men jag vet att jag inte gör varken honom eller oss föräldrar någon tjänst om vi ger upp och jag ammar honom "bara" för att han gråter. Då lär han sig bara att få som han vill genom att skrika och gråta. Men jag sliter snart mitt hår för att jag är så trött på att det bara är jag som gäller hela tiden. Ingen andningspaus kan man få och nån annan kan ta honom bara för ett par timmar. Jag, jag JAG! Det står mig upp i halsen! Men man får inte ge upp. Nu blir det välling morgon, middag, kväll tills ungen äter det. Jag kan ju inte amma honom i all evighet. Snart kommer ju inte mjölken räcka till för att han ska öka i vikt som han ska. Då får jag väl ha honom fasttejpad vid bröstet så att han kan snutta dygnet runt i såfall. Härliga tider.


Bild: www.fass.se

Min lott i livet. Mitt kall är inte bara att vara sjuksköterska. Mitt kall är också detta. Tydligen.

-mami-

Juniors hud är nu babymjuk. Babylen som en persika. Han har inte alltid haft röda utslag men har nästan alltid varit lite "skrovlig" i huden. Nu är han totalt len och mjuk och go! Härligt! Konstigt att det gick så fort för honom att bli bättre denna gång? Eller är det ett sammanträffande? Sist var jag ju utan mjölk en vecka och såg inte någon direkt skillnad... fast det var ju under värmeböljan och i princip alla bebbar hade väl värmeutslag, kan ju vara så att det var svårt att skilja på mjölkutslag och värmeutslag.

Tyvärr har junior slutat att äta vanlig mat. Han vill bara bli ammad. Han äter knappt mer än ett par tuggor sedan blir han arg och skriker. Han som ändå mumsat i sig så gott han kunnat tidigare så länge han inte varit vrålhungrig. Jobbigt! Det känns som att han aldrig kommer att lära sig att äta. Varför har han tagit detta steg bakåt? Han borde väl börja äta bättre och bättre?

Han borde också börja sova bättre och bättre.. man läser överallt om att "när bebisen bli äldre kommer den att sova längre och längre på natten, kanske sova över ett mål".. "snart kommer den att sova över sitt nattmål". Haha! Nattmål i singularform är ett skämt. Han har vant sig vid att behöva äta för att kunna somna om på natten. Han kan somna med nappen på kvällen då han är mätt i magen, men på natten blir han VANSINNIG om han bara får nappen om han ska somna om. Han tror att han måste vara proppmätt för att kunna sova. Jag är minsann inte proppmätt hela nätterna, men inte tusan går jag upp och ÄTER när jag vaknar. Hur lär man honom detta? När man inte verbalt kan resonera med honom (mycket frustrerande)...


Fast ibland har man god lust att göra detta fel...

-mami-

Igår var en fruktansvärd kväll. Jag hade slut på juniors mjölkfria gröt, som jag börjat med för säkerhets skull då vi inte vetat varför han har så mycket eksem. Men på BVC har dom ju sagt att det inte alls är säkert att det är mjölken som är orsaken och jag frågade om vi skulle börja med mjölkfri kost då han började äta men fick svaret att "nej, det behöver du inte göra. Vi vet ju inte om det är mjölk han inte tål". Så jag köpte barngröt från 4 mån som var baserad på bröstmjölksersättning, vilket lät snällt för bebisen i mina öron.

Junior fick den gröten igår. Åt kanske 5-6 skedar, sedan började han gråta och skrika. Slutade då ge honom gröten - tänkte att han var trött. Så jag gick för att sköta honom och sedan lägga honom. På 5 minuter hade han nässelutslag på hela hakan, runt hela munnen, på händerna som han kladdat i gröten med och ena ögat där han gnott med nämnda grötkladdiga händer. Ögat svullnade igen och han blev rätt svullen runt munnen. Stackars lille bebisen! Han var så ledsen, och det kliade så mycket! Han gned sig och ålade sig, kved och pep. Jag fick smörja med kortisonkräm och sedan amma honom, bära runt på honom, amma honom, vagga honom en låååång stund innan han till slut kom till ro och somnade. Sedan vaknade han efter 30 minuter, 10 minuter, 20 minuter, 5 minuter.. Hade jättemycket klåda. Han fick sova brevid mig.

Har väl inte haft en toppennatt... Han har vaknat varje timme och varit bestämd över att han inte kan somna om utan att äta. Jag har varit bestämd över att han visst kan det. Har kämpat med nappen några gånger då han ätit bara för en timme sedan. Vid det värsta tillfället tog det en timme för honom att somna om. Sedan tog det en timme för mig att somna om eftersom att jag vaknat till så pass. Sedan var det dags för junior att vakna igen... Är ganska trött idag. Och inte fick jag ha något mjölk i kaffet imorse - det bästa som finns. Nu måste jag leva mjölkfritt, kan inte finnas tydligare tecken på att han inte tål komjölk.

Så idag blir det att gå till affären och inhandla mjölkfri gröt till junior och sojaprodukter till mig.... Sånt är livet. Men det är helt klart värt att leva mjölkfritt om junior mår bra och slipper alla dessa vidriga utslag som han har.

Annars var dagen bra igår. Mamma och pappa var här och hjälpte till att fixa i lägenheten/vara barnvakt. Så man fick en hel del gjort faktiskt. Det är skönt att mer och mer bli klara med stället så att man kan lägga den lilla enerigi man har på andra saker än att greja med lägenheten.


Den här gröten från EnaGo är mjölkfri - den ska vi prova när junior är 6 månader!

-mami-

Gud vad svårt det är att roa en liten bebis! Det ska hända saker HELA tiden... Till slut går man ut och går med den bara för att få den att tänka på något annat. Vad gör bebisen då? Jo, somnar! Den skönaste stunden på dagen - när bebisen sover och mamman får liiiiiite tid för sig själv slösas bort då mamman får gå och släpa och dra på vagnen medan bebisen snusar gott en stund. Resultatet? Mamman är ÄNNU tröttare än innan promenaden då bebisen vaknar och är pigg, glad och vill LEKA, LEKA, LEKA!

Har idag förutom att promenera (medan bebsi givetvis somnade) varit tvungen att ha bebsi i bärsele för att han ska vara nöjd. Har dammsugit och moppat golven med bebsi i bärsele. Tungt! Är nu så trött att jag knappt vet vad jag heter.

Nä, junior sover inte hela nätterna. Vaknar minsann lika ofta som vanligt. Försökte i desperation med lite baby-mojs igår men så klart med misslyckat resultat. Trodde kanske att han hade glömt att han hatar det... men icke!

-mami-

Fortsättning följer... Vi har INTE sovit en hel natt ännu. I natt var det katastrof. Han somnade halv åtta. Vaknade halv elva första gången. Blev ammad. Brukar sedan somna om och sova att par timmar till. Men icke. Han försökte somna, var trött, blundade, men låg med jämna mellanrum och kliade sig i ihuvudet, på halsen och i pannan. Försökte smörja. Stod och väntade på att han skulle somna så att man kunde plocka ut napp-j-n precis innan han somande (vilket tålamod man har till detta när det ända man själv vill är att gå och lägga sig). Klockan 01.00 gav vi upp ( hade då stått sedan 22.45 och lirkat). Sedan fick han sova heeeeeela natten i vår säng. Mellan oss. Man ligger som en stel planka på sin lilla kant och försöker att inte ramla ur sängen och inte krossa sitt barn. Men det är ju hopplöst att med alla dessa metoder orka låta barnet somna själv, skrika färdigt osv. När klockan är 03.00 på natten har man inget tålamod att stå ut!!!! Har haft två jobbiga nätter och det räcker för att man inte ska orka. "Stötta varandra" sägs det6 på BVC men om båda är lika trötta, HUR ska det då gå till?

För övrigt är junior en mycket glad och sprudlande kille. Rikigt strålar av energi och det ska hända saker hela tiden. Han har börjat att krafsa på allt möjligt. ALLT ska det krafsas på. Soffa: krafs, krafs. Åh, en kudde! Krafs, krafs. Överkast: krafs, krafs. Mammas öga! Krafs, krafs. Antar att alla barn gör så. Men det är inte så skönt när han är uppe i ansiktet på en och krafsar. Sen kliar han ju sig konstant i ansiket och i håret. Vet inte riktigt när det kliar och när han "bara gör det" ändå.

Håren har börjat att växa tillbaks på honom också! Gulligt - några små fjun på sidorna som har varit helt kala!

För övrigt så lunkar det på med den gamla lägeheten. Badrummet är nu utplockat och städat! Och idag har jag gett mig på ugnen... Höll på 2 timmar med enbart UGNEN. Den ser nu ny ut invändigt. Har bara spisplattorna kvar då.... Alla som känner mig vet att det blir noggrant åtgärdat när jag väl sätter igång och storstädar. Har städat massor av vänners ugnar/spisar när de flyttat, börjar få rutin!

-mami-

Okej. What a night... igen - inte i positiv bemärkelse! Han vaknade varannan timme och ville äta. Här blir metoden att han ska somna själv väldigt svår att tillämpa eftersom att BVC-sköterskan menar att han behöver äta en eller två gånger per natt fortfarande. Hur ska jag veta när han är hungrig och när han bara skriker för att han behöver hjälp att somna om? Mycket klurigt. Blir nog en aning lättare att hantera detta när han ska sluta äta på nätterna. Då kan man vara hård hela tiden.

Men det känns väldigt hårt att låta honom somna utan napp. Han gråter och är helt förtvivlad den lille stackaren. Fast man är hos honom stup i kvarten. Han riktigt hulkar och tårarna sprutar och när man går bort till honom håller han fast en för att man inte ska lämna honom. Vaknade en gång under natten redan en timme efter att han hade ätit föregående tillfälle och då ville jag att han skulle somna om ändå. En timme skrek han otröstligt innan han till slut somnade. Det är inte lätt att hantera det klockan 3 på morgonen/natten (hur man vill se det). Idag på förmiddagsvilan hade han jättesvårt att komma till ro utan nappen. Jag har försökt visa honom att han kan suga en stund på tummen (för den kan han ju själv hitta på natten om han behöver tutta), men det duger inte. Han vill INTE! Är då jättearg på mig och jätteledsen. I häftet som vi fick från BVC står att man kan låta barnet tutta på nappen för att komma till ro, men att man tar ut den precis innan de somnar - så lär de sig att somna utan nappen i alla fall (förhoppningsvis) och behöver då inte ha nappen om de vaknar till på natten. Han fick ha nappen en stund och somnar då lätt själv, jag tog ut den när han var lugn och blundade. Han grymtade till lite och vred sig ett par gånger men somnade sen. Och har sovit nu i cirka en timme. Så denna metod kanske funkar bättre på vår kille. BVC-ssk mendade det, att det finns ingen metod som är bättre än den som vi bestämmer oss för passar oss och vårat barn. Klokt.

Men skriften som vi fick av BVC är faktiskt jättebra. Den heter "När barnet ska sova. Råd till föräldrar om barns sömn". Lättläst (behövs när man lider av sömnbrist) och jag sitter ofta med den när han skriker och det känns svårt, och läser råden och får kraft och ork genom att känna stöd i det jag gör. Så den fungerar lite som peppning, gör att man orkar lite till och får bekräftelse över att man inte är elak mot sitt barn. För man känner sig som den värsta mamman i hela världen. Men det är också som BVC-ssk sa när jag frågade "hur ska man orka detta, att ta denna strid på natten?": "Någon gång kommer du att känna att du fått nog - att du inte orkar med det som det är just nu. Och då, då kommer du att orka, för att få en förändring". Jag orkar nu.

Nån annan som har något tips/erfarenhet om hur man får dem att komma till ro på egen hand/sova hela natten?

-mami-

Det var fel på vågen!!! Haha, karln vägde också massa kilon mer än han brukar! Men ibland funkar den, jag vägde mig igen idag och vägde som "jag ska" så den är lite lurig... Låter som att jag väger mig hela tiden.. det gör jag faktiskt inte...

Junior somnade nu ikväll, helt själv i sin säng, utan nappen och utan att gråta! Det finns hopp om att vi nån gång ska sova en hel natt igen!

Måste gå nu, uppdaterar mer en annan dag

-mami-

Kan någon förklara detta fenomen? Innan sommaren hade jag nästan gått ner till min ursprungsvikt efter graviditeten (kanske vägde något kilo mer). Men jag hade kvar lite mage och så.. och fick inte på mig mina gamla jeans. Nu efter sommaren (jag har typ ätit wienerbröd varje dag) hade jag inte förväntat mig att gå ner något i vikt, men jag får faktiskt på mig de flesta av mina gamla jeans! Och som karln sa: "magen har blivit MYCKET mindre". Känner mig riktigt smal. Så långt helt okej. Men. Jag ställde mig på vågen här hemma. Och har GÅTT UPP ca 6 kilo!!! Från i början av sommaren. Okej, alla wienerbröd, klart man kan gå upp i vikt. Men hur kan jga då vara så mycket smalare? Vart sitter alla kilon? Okej, hellre smal och tung, jag skiter ju i vad jag väger så länge kläderna sitter bra, men HUR kommer det sig??? *nyfiken*

Trodde att vågen var trasig, men ställde junior på den för en stund sedan och den verkar fungera... ; P

-mami-

Idag har vi varit på BVC och vägt, mätt och vaccinerat junior. Vi var där igår också. Vi hade tid igår klockan 13.00. Trodde jag. Som hade full koll på att det var 1 september igår. Det satt en annan mamma med sitt barn i väntrummet och de sa att de också hade tid kl. 13.00. Hon sa att det hänt henne flera gånger, att BVC-ssk hade dubbelbokat. Tillsammans skrattde vi åt hur vimisig hon var. Jag, karln och junior fick i allafall komma in, och BVC-sköterskan bad om ursäkt för att hon kanske hade klantat till det. Sen kollade hon på sin dator och sa: "Men här står det att ni har tid imorgon" Jag: "Jaha, här i min bok står klart och tydligt att vi har tid idag, 1 september klockan 13.00". Men det vaaaar ju inte 1 september igår. Så det var bara att åka hem igen. Jag skyller på extrem sömnbrist i 5 månaders tid. Brukar faktiskt ha koll på datum och dyl.

Idag var vi där i alla fall. Junior vägde ca 7450 g och var 66,5 cm lång. Växer som han ska. Trots att han kräks upp 75 % av det han äter. Fick vaccin också. Det gick mycket bättre denna gång, han blev inte helt hysterisk som sist, utan grinade bara lite och sen var det bra på en gång. Skönt, jag som haft ont i magen för att hon skulle sticka otäcka nålar i hans söta knose-lår. Vi pratade en del om sömn också, hur man ska få den lille att sova bättre. Igår började vi kampanjen att han ska sova själv, utan napp. Att han inte ska ha nappen är för att han ska kunna somna om själv på natten. Om han är van vid att behöva nappen för att somna kommer han att väcka oss för att vi ska stoppa i nappen när han vaknar på natten. Därför vill vi träna honom på att somna utan. Det är inte lätt. En hel del skrik blir det. Igår kväll var han hysterisk och grät med tårar som sprutade åt alla håll. Idag tog det 15 min, sen gav han upp. Vi går ju in till honom med mycket jämna mellanrum och klappar på honom, han ligger inte ensam och skriker i 15 min. Sen när han hade somnat ringde telefonen och då vaknade han och gallskrek. Men! Efter en halv minut hade han somnat om igen, på egen hand! TÄNK om det fungerar!!!

Hoppas för övrigt att han ska sova bättre nu i natt när han fått vaccin... sist sov han ju jättebra hela natten!

-mami-