Tro det eller ej! Men vi är färdiga med städningen i gamla lägenheten. Det känns mycket konstigt, eftersom att detta har varit vårat "evighetsprojekt"! Det duger i alla fall, även om pedanten i mig bara skriker (ja, jag ÄR Monica i Vänner..) att vi kan göra liiiiiite till. Har svårt att släppa kontrollen över städningen, jag ska berätta. Jag skäms nästan för det här:

Jag höll på att skura diskbänken medan karln roade sonen (innan dess dammsög han medan junior sov) men junior vill inte sitta själv i sin bilbarnstol i en tom lägenhet och glo. Så en måste roa honom. Men så började karln att svabba golven. Jag kände hur stressad jag blev, men jag sa inget. Jag blev stressad för att han inte skulle använda min hemliga kombination av rengöringsmedel som får golven att glänsa! Men jag lät honom svabba på. Jag behärskade mig till och med när det kom fram att han använt parkettpolishen på ALLA golv (alltså även platsmattorna). Han tyckte att "det spelar väl ingen roll" och nej, det gör det kanske inte för er vanliga dödliga, men för oss "Monicor" så spelar det ALL roll... Men jag kunde ju inte gå och svabba om alla golv... Det känns A) som att tala om för karln att hans arbete inte duger och B) sinnessjukt. Så jag lät bli. Men nu till det jag skäms mest över: Jag var tvungen att sätt mig i bilen och amma junior medan karln svabbade klart i lägenheten. Detta resulterade i att jag INTE har sett slutresultatet i lägenheten! Jag har inte sett att det är preciiiis så rent som jag vill att det ska vara. Och det här stör mig. Jag har SÅ svårt att koppla av det... Ja, jag vet att jag har allvarliga problem.

För att summera städningen vill jag dela med mig av de bästa tipsen:
- Putsa fönstren med tidningspapper
- Använd JIF till ALLT! Bästa rengöringsmedlet
- Stålull till all stålytor! Det GLÄNSER som nytt!

Nog om städning. Igår sa karln med lite mystisk röst: "I natt kanske junior sover hela natten" och jag kände att "tänk om han är synsk" och blev med ens hoppfull!!! Men sambon kommer inte att göra karriär som någon siare kan jag säga. Natten var precis som alla andra nätter, blev väckt typ 1 gg/timmen för att amma/ge nappen. Jag tror fortfarande att nappen är ett fördärv... I kväll fick han somna utan napp. Han gnällde i kanske 5 minuter, sedan sov han. Helt okej! Det funkar, bara han är jääääättetrött! Men varför kan han inte somna om på natten? ÄR han verkligen så hungrig? Eller ska man låta honom ligga och skrika? Det här är så svårt!!!

Är så trött att jag nästan snattade ett paket blöjor när jag var och handlade. Expediten (försynt): "Du måste lägga upp blöjpaketet på bandet så att jag kan ta betalt för dem"... Jag blev alldeles röd i ansiktet där jag gått förbi kassan med blöjpaketet i ena handen och handväskan i andra! Började svamla något om att inte få sova på nätterna och expediten log... det verkade som att hon förstod. Hon hade nog egna barn.


Min vän Jif!

-mami-