Från rygg till mage!

Dom väljer ju alltid sina tillfällen att göra nya saker de små bebbarna... Kl 02:54 i natt när jag var uppe med mini för att byta hans blöja gör ha n det helt plötsligt! Ligger i mörkret på lilla skötbädden på golvet och lägger sig helt plötsligt på sidan, tar sats och vänder sig över på mage. Där låg han sen, lite förvånad, och tittade in i kaklet.

Tur att han inte slog huvudet i elementet i alla fall.

Veckans update

Igår var min kusin här med sin dotter och mamma. J tyckte att det var spännande med sysslingen på besök men det tog en stund innan leken kom igång. Vi passade på att gå ner en sväng på stan också i det fina vädret, supermysigt att ha dom här - tråkigt att man ska bo så långt ifrån varandra!

Nåt annat som är tråkigt är minis alla allergier. Det känns snart som att han inte tål någonting. Nu utesluter jag mjölk, ägg, soja och jordnötter. Här om dagen åt jag linser och efter det fick han det jättejobbigt och bajsade blod. Så nu kan jag inte heller äta linser, ärtor eller bönor. Stackars lilla barn! Idag har eksemen blossat upp på nytt trots att jag smörjer med kortison för fullt. Har ingen aning om vad det beror på! Jobbigt att tänka på det hela tiden. Det känns som att allt jag äter är fel. Får en ätstörning snart.

Men han kämpar på i alla fall, lille mini. Idag ålade han sig från ena änden av babygymet till den andra! Stark och envis... Tur är väl det!

Mitt liv är perfekt

Här har jag varit lite inaktiv, jag ber om ursäkt. Men efter att A sov 6,5 timme i sträck så har mitt liv varit perfekt! Bägge barnen sover 12 timmar ostört varje natt i sina egna sängar! På morgonen väcks jag sedan av frukost på sängen medan något av barnen framför ett klassiskt stycke på valfritt instrument. Efter frukosten har vi också haft fullt upp med att måla tavlor (utan att kladda med några färger så klart), skriva poesi och baka kalorifria kakor till kaffet. Så jag har faktiskt inte hunnit med några simpla saker så som att blogga.

Eller så är det så att A fick vaccin i torsdags och efter detta vaknat varje-varannan timme hela nätterna VARJE natt från i torsdags och till idag. Att vi var bortresta i helgen och att A sov dåligt och att J har varit i gasen totalt. Att J har fått hosta. Att jag är så SJUKT allergisk. Att hemmet känns som en sanitär olägenhet. Att jag inte hinner städa för att A måste bäras på/roas/matas HELA tiden.

Men man vet aldrig...

Flera minnen...

...fick jag igår när jag lagade hemmagjorda falafel. Falafler? Falaflar? Hur som helst. Detta minne var också från tiden som 19-åring (de ljuva ungdomsåren!) då jag var vegetarian och åt en hel del falafelrulle. Hade till och med ett par rosa mjukisbyxor (allt var rosa och fjärilar på den tiden) som kallades för äldre"falafelbyxorna" för att de var lösa i midjan och passade ypperligt bra när man ville trycka i sig mycket mat. Som man kunde då utan bekymmer.

Nu har jag minnts tillbaks så mycket att jag undrar om jag börjat bli gammal? Då ser man liksom tillbaks på livet...

Det som pågår här och nu är att A sov 6,5 timme i natt! Nu vet jag ju att jag inte kan hurra för det, men livet återvänder lite när man får sova helt enkelt. Och då har jag mer tålamod och blir en snällare mamma. Synd att den stora sover så dåligt istället... Om båda kunde lära sig att sova natten igenom i sina egna sängar... vilken dröm! Och utopi.

Idag tittade jag på A i vagnen på väg ner i hissen och sa: "du är så gullig !" Då säger J: "nej, han är söt mamma". Jag håller med. Visst är han söt. När vi kommer ut ur hissen och ska gå ut så tittar J allvarligt på mig och säger: "jag tror att jag också är söt". Åh, lilla stora killen! Sötaste storebrorsan i hela världen : )

Snö och minnen

När man vaknar upp i mitten av april och det snar ute är det lätt att man blir lite smådeppig.... Idag fick jag sån längtan tillbaks till typ 20 årsåldern när man pluggade och inte hade några barn (missförstå mig inte, klart jag vill ha mina barn) - tänk vilken frihet man hade!

På den tiden hade dagen kunnat starta vid 9:30 när man gick upp (nu stod jag och skar kött och grönsaker till dagens lunchgryta vid den tiden). Då hade man tittat ut på snön och gett sig iväg till affären och inhandlat massa godis. Sedan hade man kunnat ligga i soffan och dumglott på TV hela dagen och bara softat (ett ord som man använde på den tiden). Bra ämnesomsättning hade man också så godiset skulle inte vara ett bekymmer!

Visst, jag har suttit lite i soffan idag också. Och dumglott på Bolibompa. Inget godis, däremot ammade jag den lille bebisen. Blev slagen av treåringen med en kudde upprepade gånger. När jag tänker efter så är det väl ingen större skillnad. Om jag intalar mig det. Det är ju rätt soft det också. Istället för frukost vid elvasnåret får jag nu avnjuta en god lunch! Tänk vad livet är härligt ändå....!

Vårtecken

Ryggen lurar fortfarande. Men ännu kan jag funka i vardagen. Igår var M ledig så då var det en bra dag! Idag jobbar han dag så då har man kvällen tillsammans vilket är skönt. Borde man inte klara av att ha hand om sina två barn själv? Känner mig lite off bara. Har inte lust med så mycket med jag tror att det är våren som spökar (även om det snöar idag). Brukar bli nere på våren. Så den är nog på G. Grattis alla andra!

Bättre

Har mycket mindre ont i ryggen idag - fattar inte vart den där smärtan kommer ifrån? Helt plötsligt gör det sjukt ont och jag kan typ inte böja ryggen. Hade det varit lumbago hade det ju inte försvunnit så snabbt!? Och då kan man ju inte röra sig alls ocj det kan ju jag. Skumt. Var lika när jah var hemma med J, men då kom det senare om jag minns rätt. Nu hoppas jag inte att det kommer igen men jag känner att det liksom ligger och lurar.

J är på förskolan idag. Utslagen i ansiktet är i princip borta och snorig, tja, snoriga är ju varenda unge där borta. Bra med kontinuitet för honom men han vill helst vara hemma med mamma... Ont i hjärtat gör det men jag tror ändå att han mår bra av att vara där, jag har inte energin att leka på det sätt som han vill och samtidigt ta hand om A.

Nu ska jag ta det lugnt innan det är dags att hämta...

Jag har inte det som krävs!

Fattar inte hur, hur HUR man klarar av två små utan att bli förbannad och gråtfärdig! Känner idag att sammanbrottet är nära...

J är full av energi, eller egentligen inte. Han är supertrött och snorig men ger järnet ändå - på det sättet som bara ett övertrött barn kan göra... Bara fortsätter med allt jäkelskap trots att.man sagt nej och stopp 35 gånger. Samtidigt ligger A och skriker och skriker och SKRIKER för att han har ont i magen för att jag åt lite lite LITE lök i en jäkla soppa! Är så trött på att det inte finns ett skit att äta! Han är också snorig så klart. J har också under dagen fått massa märkliga utslag i ansiktet och nu.även på benet. Vattkoppor är jag helt övertygad om att han haft.. Det är väl bara att vänta och se.

Lägg till att jag mitt på dagen fick känning av ryggakott eller bältros i ryggen och haft svåra smärtor och rörelsesvårigheter efter det. Och M jobbar så klart 12-21:15 idag vilket inebär att han typ är hemma 22:00, tidigast.

Är det konstigt då om man typ bryter ihop och grinar när man samtidigt som man försöker bära och trösta sin lilla bebis trots den onda ryggen måste jaga den stora som bara springer iväg när man ska smörja och ta på pyjamas? Är det konstigt att man tar hans ballonger och klipper sönder dom när han upprepade gånger kastar dom på en fast man har sagt "nej, jag vill inte" gång på gång?

Hur gör man för att inte få ett psykbryt mitt i allt detta? Är det nåt jag har missat? Kan nån vara snäll att delge mig snarast i så fall?

Och så får man så dåligt samvete de stunder när A ligger och jollrar och ler, eller de gånger när J är världens snällaste och försöker att trösta A eller lägga bandage på sin mammas rygg. Kommer man återfå mer ork när man får sova mer? Kommer inte ihåg hur det var sist. Men det här känns ju inte bra för nån!

What a day

Är helt slut efter födelsedagsfirande och påskhelg. Laddar också upp inför att åka på dop imorgon, ett projekt som också kräver sin energi. Om vi kommer iväg vill säga. M känner sig krasslig och J är inte heller med i matchen så vi kanske är sjuka imorgon?!? Nu håller jag tummarna stenhårt för att så inte ska vara fallet.

Idag har J varit hos tandläkaren för första gången. Det gick faktiskt helt okej! Efteråt fick han ett suddgummi som han valde själv. Ett rosa, format som en tand med en haj på och med texten "plaque attack". Käckt.

Efteråt åt vi på Donken och sedan gick vi för att köpa en vårjacka till J på P.o.p. Även denna valde han själv - en röd-lila, snygg. Inne på affären började urballningen. Han sprang runt och härjade med den nya, obetalda jackan på och siktade hela tiden mot utgången för att stöldlarmet skulle tjuta.

Sedan in en snabbis på Ica där han ramlade åt sidan från vagnen ner i det hårda stengolvet och repade sina splitter nya solglasögon som han höll i handen. Väl framme vid kassan får jag sedan höra: "mamma, var är mitt suddgummi?" Ner på golvet och kräla och leta.

Hemma fortsätter urballningen genom att skrika och bära sig åt. Slå sin mor med ett långt halsband upprepade gånger. Modern fick nog och försökte att få ut honom att leka av sig ett tag eftersom att han vägrade sova middag. Med det slutade med mer slagsmål och tårar. Till slut somnade han i soffan. Vad gjorde mamman då, denna stund av tillfälligt lugn? Det som alla mammor skulle ha gjort så klart! Satte bebisen i bärselen och dammsög lägenheten.

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0