Från svinpepp till svindepp

Ja. När man äntligen bestämt sig för att ta tag i hälsan slår kroppen tillbaks. Säger: "nä du, det där orkar jag inte med. Ge mig lite gott kvällsfika och lite lugn i soffan istället för de där aktiviteterna som du påtvingar mig". När man då försöker att påtala för kroppen att kroppen faktiskt mår bra av att röra på sig blir kroppen sur. Så där barnsligt sur och tänker "om jag pajar ena knäet så ger hon sig, ha!". Men eftersom att jag ignorerat den vedervärdiga smärtan och tränat ändå har kroppen blivit ännu surare. Typ förbannad. Tänker: "så det är så hon vill ha det!!! Då ska hon banne mig få!" Kroppen bjuder in äckliga bakterier i mina redan allergi-inflammerade ögon. "Kom in, kom in! Stanna länge. Gör henne trött och tagen, he he he!!"

Så nu har ögonflussen tatt mig. Igår trotsade jag både den och knäet och körde ett benpass (knäet är faktiskt bättre efter det - yey!!) men idag är jag utslagen, finito. Orkar knappt hålla mina (svullna) ögon öppna. Så ikväll blir det lugnt och i helgen kommer det också bli vila eftersom annat är inplanerat.

Man ska inte tro att man bestämmer över sitt liv inte.. väl värt att bli påmind om antar jag.

Redan käppar i hjulen

Denna vecka har jag som sagt tagit tag i hälsan med kost och träning. Hunnit med två styrkepass (kör 2-split när det kommer till styrketräningen, ett konditionspass och sedan en dag vila innan nästa omgång) och ett konditionspass denna vecka. Sprang 5 km för första gången på 10 veckor och det kändes bra faktiskt. Dagen efter kändes det dock inte ett dugg bra i höger knä. Otroligt mycket smärta och svårt att böja benet. Har tyvärr drabbats av chondromalacia patellae, femorpatellärt smärtsyndrom, patellalgi eller kort och gott j-t ont över knäskålen.

Det låter så löjligt och skulle någon annan få ont i knäskålen skulle jag tycka att det lät som tidernas sämsta ursäkt för att inte träna men det gör verkligen vansinnigt ont! Är otroligt stel i leden också så det är svårt att röra sig normalt. Ska försöka att träna i alla fall så gott det går, inaktivitet är sällan bra för något. Patellalgi är helt ofarligt men kan i värsta fall kvarstanna i ett halvår!!!! Men håller tummarna för att det ger sig snabbare. Det här var inte en bra start mina nya, friskare tag!

Ett år går fort. I efterhand.

Lille A blev ett år i tisdags. Ett jäkla år. Ingen bebis längre, utan vår lille gosse.

Året summerat:
- Föddes 7/1-13
- Första allergin vid 7-8 veckors ålder. Nu allergisk mot ägg, råg och tomat.
- Ammades tills 4,5 månaders ålder, sedan övergick han till Pepticate mjölkfri modersmjölksersättning (eftersom vi fortfarande misstänkte mjölkallergi.) Sången "Han vill ha Pepticate" uppstod (Melodi: Erik Saades "Popular").
- Smakportioner vid 4 månaders ålder
-Stadig ätare från 6 månaders ålder.
-Fick mjölk från 6 månaders ålder och tål det (peppar, peppar).
-Satt själv vid 5-6 månaders ålder.
- Kröp strax innan 7 månaders ålder.
- Första tanden vid 9-10 månaders ålder (skyller det dåliga minnet på kronisk sömnbrist - inte MITT fel!!)
- Gick vid 10 månaders åldet.
- Ord som sägs idag är "mammä" (mamma) och "mammä" (pappa).

Lille plutten. Snart ska han börja på förskolan. Idag njuter jag av en ledig dag med bägge barnen. Bäst att passa på!

Nog är nog nog

Nu får det faktiskt vara nog. Med för mycket vin- och ölkvällar, chips, nötter och allt för många avsnitt av The Vampire Diaries. Nog med inaktivitet och lathet. Jag som fick till det så himla bra med både träning och kost under förra sommaren och som höll rutinen kvar under hösten tills jag inte kunde träna alls under sex veckor. Då tappade jag allt istället, även den fina mathållningen.

Tillbaks igen alltså, på't bara!!

Har faktiskt sporrat mig igen med träningen och orkar lyfta nääääästan lika tungt som för åtta veckor sedan = glädje! Men som sagt, sen har dom trevliga öl- och vinkvällarna tagit över.... The Vampire Diaries behöver jag ju inte slopa helt, men kan ju dricka en kopp grönt te till istället (fast M hävdar att serien bara är bra om man dricker alkohol till...) ha ha!

Nä, i veckan blir det av till Gymgrossisten och sen disciplin igen. Snart ska vi ju bägge jobba och ungarna vara på förskolan om dagarna, då behöver man ork och energi. Då duger inte det här slapparlivet längre! Heja heja alla andra som också tar tag i det efter dessa helger (dvs halva svenska folket).

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0