Pappan och junior är väg på äventyr så att mamman kan vila upp sig från sin lunginflammation och samtidigt plugga son avancerade kurs i vetenskapsteori och forskningsmetodik. Mamman är dock full av graviditetshormoner och grinar mest hela dagarna för diverse småsaker vilket gör det svårt att fokusera på något överhuvudtaget. Mamman undrar också hur det kan komma sig att man helt plötsligt har ett stort hål av saknad efter personerna som man nyss varit så trött på att man typ aldrig mer ville se dem?

För övrigt är junior inne i en "Bamse-period" och dvd-spelaren går dagarna i ända spelandes olika Bamsefilmer. Mamman har följande funderingar kopplat till dessa: (nej, inte helt sunda funderingar)

- Hur gammal är Bamse och hans polare egentligen?
-Är Mickelina lika gammal som Bamse eller är hon ett barn? Och varför umgås dom då som typ jämlika?
- Varför är alla djur i filmen mänskliga med tal, tankar och känslor förutom åsnan som springer kapplöpning och alla travhästarna? Det finns ju ex. Grisar som är typ mänskliga i filmen?
- Varför matar Bamse sitt tama bi Surre med dunderhonung om alla, utom Bamse, som äter dunderhonungen får ont i magen tre dagar? Är inte det taskigt?
- Hur länge sitter effekten av dunderhonungen i? Hur snabbt börjar den verka?
- Hur gammal är Bamses farmor och vem ska ta över produktionen av dunderhonungen när hon inte längre lever?
- Är husmusen en kille eller tjej?

Vet inte om det är feberyra eller graviditetshormoner som gett upphov till dessa funderingar - i vilket fall så kan det inte vara bra att kolla för många gånger på samma film.

I slutet av förra veckan blev mamman förkyld. Rejält på fredagen och hade feber och så på lördagen och söndagen. Pappan var hos sin pappa för att hjälpa till så mamman försökte att ro hushållet i land på egen hand. Det är underbart att sitta på en kall och regnig lekplats med rinnande näsa och hosta.

Märk väl att mamman ändå hann med att baka bröd och äppelpaj ena dagen och rostbiff med potatisgratäng andra dagen. OCH förbereda för måndagens pizzakväll genom att baka pizzabottnar och göra tomatsås. Och mjölkfri ost till junior. Mamman vill inte skryta över dessa husmorsfasoner - faktum är att de är mammans flykt från att leka. Mamman ogillar starkt att leka.

Mamman hade dock så mycket att göra att hon inte fattade att hon var sjuk. Gick till jobbet måndag morgon. Knaprade Alvedon och halstabletter. Hade ju studenter att ta hand om. Hostan dock värre. Även tisdagen gick mamman till jobbet - det var ju möte! Däremot hem och jobbade hemma från lunch denna dag, hade även tid hos barnmorskan kl. 15. Satt i väntrummet och läste om oddskvoter.

Onsdag morgon kastade sig mamman upp för att gå till jobbet - skulle ju handledare student denna dag! Pappan tittar skeptiskt på mamman "ska du verkligen gå till jobbet idag?" Mamman MÅSTE ju! Junior vaknar. Har feber. Mamman sitter vimmelkantig vid frukostbordet. Har vaknat två gånger under natten av svår astma. Mamman resignerar, nån måste ju vara hemma och vabba.

Mamman får allt svårare att andas. Idag är junior piggare även om han har 38-graders feber. Mamman ringer för säkerhets skull vårdcentralen och får komma dit för egen räkning. Känns lite töntigt, mamman känner sig inte tillräckligt sjuk egentligen. Fast det är ganska jobbigt att cykla dit. Känns som om mamman ska svimma när de är framme. Sjåpigt!

Det visar sig att mamman har lunginflammation. Kåvepenin i sju dagar nu. Men sen ska väl mamman vara på G igen! Idag tillåter sig mamman dock att vara astråkig. Våfflor till lunch och smoothie till mellis (muta för att J skulle orka med till apoteket också).

Mamman vägrar att laga kvällsmat - nu är det upp till pappan som också är krasslig att laga mat när han kommer från jobbet. Eller så blir det köpmat... Mamman hoppas! ; )

Mamman har jobbat flitigt hela dagen med sin forskningsplan. Kl 16 sätter hon sig på cykeln och susar iväg, präktigt iförd sin tuffa cykelhjälm, pärmar och böcker i en tygkasse i barnstolen, till förskolan för att hämta Junior.

Junior blir så glad! Mamman är snäll och tålmodig och kollar på sakerna sim Junior vill visa. Tralala, men nu är det bäst att mamman och Junior cyklar hem för att laga mat! På med allt på cykeln igen och cykla låååååångsamt hem i motvinden. Men det gör ingenting, allt är värdsligt!

Hemma plockar mamman fram den färdigtinade fisken och lagar kokt potatis med fisk på grönsaksbädd, åh så gott och nyttigt! Junior vill ha uppmärksamhet men mamman hinner ju faktiskt inte nu, när hon lagar mat, så att familjen inte ska vara hungriga i magen. Mamman skalar och rör. Plötsligt säger Junior:
- Jag åt upp den.
- Vilken då, lilla vän? Undrar mamman förstrött.
- Den, osten. Jag hittade den.
Mamman slutar att rör och fryser till. Junior står vid skärbrädan och plockar i sig morgonens skörd av brödsmulor och alltså även en ostbit som någon glömt kvar.
- Men lilla du, åt du OSTEN? Men du tål ju inte ost!
Mamman svettas.
- Spotta ut den nu i mammas hand!
Junior tuggar med aldrig blick och sväljer sedan långsamt.
- Jag åt upp den.

Mamman vet inte om hon ska skratta eller gråta - vad händer nu? Efter tio minuter lever och andas junior fortfarande och mamman slappna av något. Efter tjugo minuter börjar Junior klaga på att det kliar. På foten. På handen. Och i ögonen. Mamman vet inte o. Det beror på osten han åt eller för att hon var tredje minut oroligt frågat Junior:
- Kliar det? Kliar det nånstans?

För att vara på den säkra sidan får Junior allergimedicin och kvällen fortskrider i vanlig anda - ingen drabbas i alla fall av en anafylaktisk chock.

Mamman är dock väldigt stolt och nöjd över att hon lyckats laga klart maten och inte vrålat:
- Jag får panik! En enda gång under kvällen.

Igår hade vi barnvakt på dagen. Juniors mormor var här och jag och karln passade på att ha lite egen-tid. Vi åkte till Västerås. I Västerås finns ett mycket stort köpcentrum i anslutning till Ikea - vad kan väl vara bättre? Vad mer kan man önska sig en ledig dag? Faktiskt mycket trevligt och vi kunde uppdatera Juniors garderob lite inför vintern. Själv var jag lite sugen på att köpa bebissaker också, tyvärr ganska onödigt för vi har massor med saker sedan junior. Således en massa inköp till junior och en fika för oss innan vi åkte hem igen. Blev Tacos till middag och J vaknade 02.00 och kräktes ca 5 ggr fram tills kl. 04.00. Sedan lyckades vi somna om ett tag till. J är inte magsjuk, dock misstänker vi starkt att boven i dramat det tortillabröd som han tryckte i sig i en enda tugga igår kväll. Måste ha lagt sig som en klump i lilla magen. Idag är han lika pigg som vanligt... Själv tycker jag att det är mycket spännande med lite nattliv så där en lördag - det är inte ofta längre man stupar i säng kl. 04.00. Strunt samma att det var efter två timmar med kräks och småkryp på tv, inte allt för stor skillnad mot uteliv på nattklubb ; ) Lite wild and crazy kändes det allt!

Det är så lätt att känna en stress över tillvaron med två arbetsplatser som fyller mina 100% arbetstid, ett barn och ett till i magen, studier på halvfart på avancerad nivå och ambitionen att lyckas med ovan nämnda ansvarsområden till 100% och samtidigt inte få ett nervöst sammanbrott eller äta godis VARJE dag som tröst. Gärna skulle jag vilja träna ett par gånger i veckan också men det verkar faktiskt helt kört.

Men samtidigt är det så otroligt onödigt att gnälla - allt i min tillvaro har jag valt själv. Okej, jag måste väl jobba - men jag har ju faktiskt valt det jobb jag har. Som innebär att jag måste plugga. Barn har jag varit delaktig i att införskaffa - hemskt vore väl annars! Så det öre ju bara att slappna aaaaav och inte drabbas av panik (ett ord jag måste sluta använda förresten eftersom att J står på förskolan och deklarerar i alla möjliga situationer: "jag har panik, nu får jag panik!"). Allt ordnar sig.