Full fart framåt och 10 miljoner steg bakåt. Vi föräldrar vill framåt (att junior ska äta välling, mat) men junior har regredierat och blivit en liiiten liiiiiten bebis som bara kan tutta på mamma. Jobbigt.

Var på jobbet idag för lönesamtal, det var jättekul att träffa arbetskamraterna igen! Junior har dock börjat bli blyg och vågade knappt att titta på nån i början. Efter ett tag kunde han sitta hos en kollega till mig och när jag gick för att ha lönesamtalet fick hon ha hand om honom. Det gick bra (jag var ändå borta i 40 min...) men så fort nån ny människa kom fram och pratade med honom gjorde han ledsen-minen och såg helt förtvivlad ut. Han börjar helt klart bli väldigt mammig. Som om det inte vore nog med mamma-son-tid som det är nu????

Jag längtar i alla fall till att hoppa in något pass på jobbet (säger jag nu ja...) och få göra nåt annat än att bara tillgodose EN människas beohov... På jobbet har man ju i värsta fall 14 styckens behov att tillgodose... det MÅSTE ju vara bättre?? Ja, för man tar ju inte hand om dom 14 ensam, man har ju två kollegor med sig. Och DET gör stor skillnad. Så när junior börjar äta ska jag börja ta några arbetspass! = )

-mami-