Julen, julen

Julen känns tyvärr helt omagisk. Förstår varför mina föräldrar har kunnat vara så sansade under alla mina barndomsjular. Själv var jag alltid så exalterad att jag spydde (ja, det är tyvärr sant). Så här är det alltså att uppleva julen som vuxen, riktigt vuxen, när man vill ge sitt barn den där magiska upplevelsen. Och barnet inte riktigt bryr sig...

Jag och J spenderade förmiddagen ensamma eftersom att M jobbade till 14.00. Vi lekte, sjöng julsånger och kollade på film. Åt tomtegröt till lunch. J åt mest sylt. Vi gick med vagnen till affären för att köpa julmust och mjölk. J ville absolut inte leka något ute "jag gillar inte snö, det är inte kul". På affären frågar expediten om J väntar på tomten och om han ska få några julklappar. J svarar bestämt "NEJ! Det kommer ingen tomte!" och jag blir nervösboch mumlar att vi får vänta lite tills tomten kommer (eftersom att vår tomte inte kommer förrän imorgon). Expediten ser medlidande på J och ger honom lego: "Här får du en liten present i alla fall".

Hemma blir vi oense om hur legot skall byggas ihop (jag har rätt). Vi fikar, J äter alldeles för många pepparkakor.

M kommer äntligen hem och han hade turen att träffa tomten på vägen hem från jobbet! J får några julklappar och är nöjd i 15 min. Det är dags för Kalle Anka! Jag och J är osams om vi ska se Kalle eller hans nya Nasse-film. Jag får ett telefonsamtal och under tiden startar M Nasse-filmen. Jag bryter nästan ihop och tycker att julen är förstörd. M fixar dock en sladd till TV:n i sovrummet så att jag kan kolla där. Det är gammaldags bildkänsla och J kommer in efter en stund: "oj, det snövar så mycket!!" Bilden är ju faktiskt täckt med vitt flimmer. Vi kollar mysigt tillsammans under tio min. Sedan ballar J ur.

Dags att laga julmat. När slitet är färdigt äter J en liten bit prinskorv. Gräver bort leverpastejen från smörgåsen och äter med händerna. Vägrar äta brödet. Får till slut leverpastej direkt på tallriken och äter med sked. Smakar till slut på julmusten "Det var starkvatten! Jag tycker om starkvatten!"

Nu sitter vi och kollar på Nasse-filmen. Och snart är glada julen slut, slut, slut...

Och ingen magisk känsla på hela dagen.

Plastikkirurgi

Sitter och kollar på ett tv-program lm plastikkirurgi och scannar av utbudet. Bra att veta vilka möjligheter som finns för denna kropp som mist en del av sin charm i samband med graviditet och barnafödande... Förstår inte varför rumpa och höfter måste expandera så bara för att en bebis bor i magen? Har nu gått upp 12 kg och det är 2,5 veckor kvar till beräknad förlossning. Om bebisen nu väger ca 3 kg så väger rumpan säkert 8 kg vid det här laget. Det resterande kilot är typ fostervatten och annat som tillhör barnet. Vilket innebär att jag måste banta bort ca 11 kg från rumpan sen.
Är så dum som är gravid under jul denna gång också... Inte lätt att motstå julens alla frestelser. Har dock bestämt mig för att inte koka knäck i år. Dels för att jag inte orkar och dels för att jag inte behöver äta den. Har liksom redan ätit upp en hel sats jordnötskola... Inte hett.

Nä, om man skulle ta och äta upp det resterande godiset som inhandlats till helgen, så att man blir av med det!

En värre osttabbe

Jag gick faktiskt inte på den största niten gällande stinkosten när jag la den i kylskåpet. Det luktade inte vidrigt när jag kom hem, men osten har ändå förpassats till balkongen. Nej, värsta tabben gjorde en läkare på jobbet som glömde sin ost i skåpet i omklädningsrummet över natten. Den stank som mötte honom nästkommande dag kan inte ha varit nådig ; )

Huvaligen

Nu börjar det bli riktigt tungt. På riktigt. Vet i och för sig inte hur mycket jag väger nu men jag har en REJÄL kagge för tillfället. Och mycket sammandragningar. En kollega såg efter helgen att magen sjunkit ner också, det är väl så att bebisen blir allt mer redo att nota omvärlden.

Själv kan jag inte fatta att det ska komma en liten till. Jag jobbar dessutom imorgon också. Och har tänkt att jobba över telefon den 28. Så det vore vääääldigt bra om bebisen ville bo kvar i magen ett tag till... och det är inte bara ur egoistisk synvinkel jag ser det då - det måste vara roligare för barnet att födas i januari än i december. I alla fall roligare att vara född då. Är osäker på om det någonsin är roligt att födas? Och om det på något sätt spelar roll när?

För övrigt ska det bli skönt att inte vara gravid och så extra känslig för allt. Minsta lilla motgång eller att jag själv gjort fel på något sätt gör mig sjukligt nedstämd. De senaste veckorna har jag nästan börjat gråta vid löjliga tillfällen, ex. när jag tagit fel på tiden och kom 30 min för tidigt till J:s lussefirande och när jag släpat med all pant till affären och pantautomaten var ur funktion...

Nä, om man skulle ta och äta nåtboch sedan knyta sig!

Julgåvan

Nej, rubriken syftar inte till en gåva i form av en bebis. På den fronten känns det faktiskt lugnt och stabilt för tillfället. Julgåvan syftar till den gåva som vi medarbetare fick av vår chef idag.

I enlighet med tradition bjöds vi på julfika med tårta och annat gott. Alltid en trevlig tillställning men extra kul i år efter som att både pensionärer och vikarier var med. Eller, det var egentligen bara vikarier som var med extra - pensionärerna är nämligen också vikarier. Hur som helst så fikar vi och har trevligt när jag plötsligt inser att någon har släppt sig. Så fruktansvärt pinsamt! Lukten är verkligen stark och näst intill patologisk. Då kommer en kollega in med sin bebis och jag tänker att det måste vara den lille som orsakat det hela. Men hon gårninte iväg för att byta blöja.

Då kommer chefen med julgåvan. Stanken är total. Julgåvan består av kex och riktigt stinkiga ostar.

I hissen ner från jobbet konstaterar personal från en annan avdelning att det luktar som att nån har släppt sig. Jag knyter in gåvan i en plastpåse innan jag går på bussen, livrädd att det ska lukta. Det funkar! Ändå tills jag reser på inför att gå av. Då kommer en pust av odör och jag ser att kvinnan bredvid mig skruvar på sig besvärat. Men jag tycker att det låter som en konstig bortförklaring att börja berätta för henne om alla ostar så jag säger ingenting. Går av bussen. Kvar sitter kvinnan som nu tror att jag har allvarliga problem med magen.

En kort update

Nu är jag snart fullgången v. 36 och startar v. 37 av graviditeten. Det innebär att bebisen är fullt färdig för att klara sig om den föds, behöver ex inte vårdas på neo om det inte är några andra bekymmer med den. Det betyder att bebisen också i princip kan födas när som helst, utan att det är något konstigt. Det känns som att vara en vandrande bomb som när som helst kan explodera. Mycket instabilt.

Jag jobbar på plats en hel vecka till. Sedan jobbar jag hemifrån i en vecka drygt. I helgen har jag ifrågasatt om detta kommer att gå.. Har börjat få en svidande känsla i magen som är svår att förklara. Skulle tro att det kan bero på att magen växer mycket nu, eller?

Nu är allt som det ska med bebisen iaf. I v.33 växte den ju inte tillräckligt och i kontroll v.35 växte den bra men då var BM övertygad om att den låg i säte. I v.36 konstaterades att den ligger rätt och är fixerad.

Igår gjorde jag slag i saken och packade väskan iaf. Just in case.

Oense om pyntet

Så här vill J dekorera julgranen... Låt mig säga att vi inte är riktigt överens.





Jag syns i julgranskulorna : ) är iaf inte naken som han i den berömda annonsen på blocket ; )

Jordnötskola





Om sötsuget tar över och man kan tänka sig att vänta på något gott i en timme kan jag rekommendera denna jordnötskola som jag precis blivit klar med. Mmm... och så enkelt!

Koka ihop:
100 g smör
2 dl grädde
2,5 dl socker
1,5 dl ljus sirap
1 tsk vaniljsocker

ca 25 min eller tills det håller kulprovet. Tillsätt 1dl jordnötter (hackas efter uppmätningen). Häll smeten en smord, avlång brödform (smörj med rapsolja). Ställ kallt och när kolan har stelnat kan den skäras bitar.

Dec. 09, 2012

Ah, helt färdig efter en weekend i Stockholm! Vet inte varför jag även denna gång åker på shoppingresa i graviditetsvecka 35-36... Fötterna känns som öppna sår och ryggen värker. Jag är så trött att jag bara vill lägga mig när jag kommer hem, men jag har ju en Junior som jag vill umgås lite med också - så klart!

Men, vilken fantastisk resa ändå! Min snälla mamma som bjuder mig på hotell.. Att få äta frukost i lugn och ro! Gå i affärer utan att stressa! Har faktiskt fått nästan alla julklappar inhandlade : ) Och idag hann jag träffa bror som kom hem från sin jobbresa!

Och att resa iväg som höggravid kan ha sina fördelar... Svägerskan har sprungit före och varnat för alla trappsteg som jag inte ser för att magen är ivägen. Mina kassar har burits åt mig, jag har blivit bjuden på mat och fika av både mamma och brorsan och fått gå i alla affärer som jag har velat gå i. Känner mig som en bortskämd unge. Så trots att jag är så trött att jag nästan svimmar så har det verkligen varit semester!

Söta bakelser



Måste bara stoltsera med dessa små bakelser som jag och Junior bakade till pappan på fars dag! Vi gick upp i ottan och slavade i köket... lite speciellt att baka helt mjölkfria cupcakes. Kan, för att minska ev. prestationsångest hos alla, meddela att bakelserna var så söta att det sved i käften när man förtärde dom. Helt oätliga! Men fina : )

Nu så här i efterhand kan jag dock inte låta bli att tycka att frostingen ser ut som sånt där skämt-bajs som man kan köpa på Buttericks, ni vet? Yummie...

Mamman får spelet

Igår jobbade mamman hemma under förmiddagen när J var på förskolan. Hämtade honom redan vid 13 men hade då hunnit mer än förväntat med både studier och hemmet! Faktiskt bakat "julbullar" också (bullar med pepparkaksfyllning - för oss som hatar saffran!), så otroligt skönt att baka utan att Junior skall kladda och blanda också... Mamman vet att det är fult att tänka så, men hon kan inte rå för det! Ibland hittar mamman tålamod att låta Junior vara med och greja, men inte alltid (läs: oftast inte).

Efter lite gofika bar det av ner på stan för att handlas lite. Bussen KNÖKFULL av skolungdomar som tränger sig före mamman då hon ska gå av med junior och vagnen. Ingen respekt för äldre och höggravida kvinnor. Vart är samhället på väg?

Junior somnar givetvis i sin vagn och går inte att väcka. Mamman handlar belysning till balkongen och lite annat julmys i form av elkablar och lampor. Mat också. Hem går mamman med barn, kassar och vagn eftersom att mamman får ett spel av att åka buss med alla idioter.

Junior vaknar hemma. Sovit 1,5 timmar, yey!

Mamman börjar montera allt ljus samtidigt som hon lagar mat. Junior vill hela tiden vara delaktig i det svåra monteradet och deklarerar hela tiden med hög röst: "Den är MIN!!! JAG SKA!!!" Pappan kommer hem från jobbet och familjen äter. Mamman måste sen ta cykeln i halkan för att komplettera med glödlampor som passar i eländet som inhandlats.

En stjärna vägrar lysa och mamman skruvar om skiten säker femton gånger samtidigt som Junior skriker: "JAG SKA SKRUVA NU, DEN ÄR MIIIIIN!!!", tills mamman får ett utbrott och stirrar honom i ögonen och väser: "Nej den ÄR MIIIIIN!!!", som en tvååring.

Lampeländet funkade till allt och mamman lugnade ner sig. Bad junior om ursäkt. Idag kompenserar mamman med att bjuda Junior på hembakta frallor till frukost, och lördagen känns trots förkylningen ganska mysig!

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0