What a feeeling!!!
Junior flyttade ju "hem" till sitt rum igår. Han somnade så fint med ett leende på läpparna som vanligt vid 19.30. Han vaknade till kort vid 23.30 och ropade på oss för att kolla vart vi var (hans far var uppe och vaken så jag slapp gå upp), sedan sov han till 07.00!!! Alltså hela natten!!!
Det här hade jag aldrig trott på för ett par veckor sedan! Men nu känns det som att effekterna av 6 månader av i princip myyyyyyycket lite sömn börjar ta ut sin rätt. För idag är jag tröttare/svagare än någonsin. Jag känner mig som jag föreställer mig att många gamla människor känner sig i kroppen, alldeles svag. Både jag och karln vacklar runt här i lägenheten och ser minst 20 år äldre ut än vad vi är. (Det är dock inte de som är 20 år äldre än oss som jag menar när jag skriver "gamla", tänkte att det var bäst att klargöra detta...) ; P
Så nu gäller det väl att "sova ikapp" som jag vet att man fysiskt inte KAN göra.... Innebär det att jag ALLTID kommer att känna mig så här? Hemska tanke... När junior blir äldre och vill ut och leka, springa, busa.. och jag och karln bara vacklar flåsandes efter med djupa, mörka fåror under ögonen som ett par monster... Klart att man vill orka leka med sitt barn! Jag får hoppas att de ger sig.
Frågade karln om han hade räknat med att känna sig så här slut när han fick barn (jag hade då inte ränkt på det i alla fall), och han svarade: ingenting.. för han hade somnat! Men sedan har vi ju varit ganska hårt drabbade/pressade på fler sätt än att bara få barn så det kanske är svårt att veta "vad som beror på vad", när det gäller trötthet, humör, ork och så vidare. Om vi "bara" hade fått barn och sluppit varit med om den vedervärdiga händelsen 2 veckor innan junior såg dagens ljus, kanske vi hade känt oss annorluna. Visst, vi hade säkert varit trötta andå, men kanske inte SÅ HÄR slut... Jag vet inte.
Något annat som hänt är att mina två föredetta sambosar har smugit sig iväg utomlands och gift sig! Lurigt av dem... Men jag grattar och lyckönskar så klart av hela mitt hjärta! (jag som ville sjunga på bröllopet...)
Nu ska jag brygga mig en stark kopp kaffe för att se om det är botemedel mot denna dvala.
-mami-
Yes! Härligt!
Kanske är det så att ni nu när hans sömnproblem är lösta kan "tillåta" er att slappna av och vara trötta själva? spekulerar vilt
Oj, det var inte meningen att det skulle bli fetstil där. :-/
Jag tror att du slog huvudet på spiken! Innan har jag vetat att jag aldrig får sova och har på något sätt pressat mig till den yttersta gränsen för att klara av att vara vaken.. Och nu släpper man taget.. Och blir typ helt apatisk! Men man kanske kommer att vila ut lite även om man inte kan sova ikapp = )
Yes, yes, yes!
Grattis!
Ni kommer att så småningom (= ganska snart) känna er ungefär som vanligt beträffande sömnen. Jag tror att A har helt rätt.
Kram!
Tack, tack:) Du får givetvis väldigt gärna komma och sjunga när helst du vill! Grattis till sömnen förresten! Man upptäcker när man får barn att sömn är otroligt underskattat... kraam
Mamma: tack! Det känns otroligt bra!
Y: Jag ska öva in en vacker kärleksballad åt er ; P Och tack för gratulationen över sömnen! Ja, man slutar i alla fall att sömn för givet och njuuuter av den sömn man får! : )
