Det funkar ju bra!
Junior somnade ju bra i sin säng igår, sa inte ett ljud. Sedan vaknade han flera gånger fram till klockan 01.00, men han skrek inte, jag hörde hur han låg och "knölade" en stund innan han somnade om. Kanske smågnällde lite, men skrek absolut inte. Vid 01.00 och framåt skrek han lite mer varje gång han vaknade (vilket är ganska ofta) men han somnade om själv efter en stund (som kändes som en evighet när man är trött)! Så jag har inte ammat honom denna natt heller!
Det är dock svårt att låta bli där vid 5-snåret, då han börjar bli ganska pigg och absolut inte vill somna om.. Skulle han få äta lite då skulle han sova så sött sen... men det är ingen idé att vänja honom vid att det lönar sig att skrika efter mat när man ligger och sover. Hur ska han då veta skillnaden: "när jag skriker vid 01.00 får jag ingen mat, men när jag skriker vid 05.00 får jag mat" - han kan nog inte riktigt dra den slutsatsen än och kommer ju att skrika efter mat då VARJE gång han vaknar. Om vi inte lär honom klockan.... ; P
Det är därför jag måste gå upp med honom vid 06.30. För då VILL han verkligen ha lite att äta, vilket jag förstår. Men då kan jag ju inte lägga honom igen, för då blir det ju inte riktigt konsekvent. Så jag går upp med honom, trots att vi båda skulle kunna sova en stund till... Detta resulterar i att junior sussar en stund nu istället = ) Men det är det värt!
Det är helt okej att sitta här, ensam i köket med en god kopp svart kaffe och bara andas in tystnaden (och blogga lite så klart) ; P
Idag kommer min mor hit och avlastar oss lite! Det ska bli otroligt skönt! Och trevligt att träffas så klart! ; P
-mami-
Nejmen, vad har du lärt dig för omvårdnad om ett litet liv egentligen. Att sova som en prinsessa natten igenom under småbarnsåren tror jag verkligen hör till undantagen, och man har ju både lediga dagar och nättar till förfogande att ta hand om sitt barn. Att inte svara när barnet ropar, vaknar och är mörkrädd, ont i magen, vill veta att han/hon inte lämnats ensam (skrik är ju barnets sätt som den försvarslösa individ den är att be om hjälp innan det kan prata, inte ett sätt att utnyttja föräldrarna), känns ju helt ohumant. Det tycker jag är jag,Jag, JAG! Sedan blir det sjukdom, täppt näsa, mardrömmar, olika utvecklingsfaser, växtvärk...Och du vill bara lära barnet, du är inte värd att lyssna på, jag ska sova...Och nu pratar vi om ett spädbarn som brukar bli hungrigt varannan till var tredje timma...Se det ur barnets perepktiv.
Tycker nog att det är lite skillnad på att sova som en prinsessa (hur nu dom sover?) och att vakna varje-varannan timme i 6 månaders tid. Visst har man lediga dagar och nätter att ta hand om sitt barn - men vem orkar jobba både dag och natt? Vem gör det i ett yrkesliv? Nej, ingen. Nu är det ju inte så att vi ignorerar vårat barn när han skriker på natten. Vi talar om att vi finns där, men att det är natt och att han ska sova. Om han har ont i magen eller om något annat är fel så skulle vi höra det på hans skrik, ty vårat barn har utvecklat en förmåga att vid 6 månaders ålder kunna variera sitt sätt att skrika. Vi kan faktiskt tolka hans signaler, tro det eller ej : )
