Oj, oj oj!!! Det här med sova-hela-natten-metoden väcker visst heta känslor! Kul att folk läser bloggen och engagerar sig! ; ) Tydligen är jag fruktansvärt egoistisk för att jag vill att denna familj ska få sova... För tydligen (enligt många på familjeliv) är man en fruktansvärd människa om man vill lära sitt barn att sova! Varför får inte barn sova? Är det så himla ego om jag också tycker att det är ett plus att få vila lite?

Min teori är att de som hackar ner så hårt på oss nattvakande stackare som knappt fått en sammanhängande blund på ett halvårs tid har barn som sover helt okej om nätterna. Jag skulle aldrig vara så här nedbruten om junior vaknade en, eller kanske två gånger om natten. Men när bebisen vaknar varje eller varannan timme så mår INGEN bra av det - varken mamma eller bebis. Men det är klart att det är lätt att sitta och vara "mor duktig" om man inte har haft det så jobbigt. Eller, så HAR man haft det så jobbigt, men tycker att ens eget liv (eller sitt barns heller då) inte är värt så mycket, det viktigaste är tydligen att ALDRIG låta ett barn skrika utan att gå dit och gulla, krama, amma, pyssla, duttla och så vidare.

Om ett barn aldrig får skrika och upptäcka att det faktiskt kan klara av situationen utan mamma och pappa, vad får dt då för självkänsla? DET om något tror jag är skadligt för ett barn: att mamma och pappa ALLTID måste finnas till hands för att hjälpa.

När vår junior skriker på natten talar vi om för honom att vi finns där men att det är natt och att man då ska sova. Han ligger inte ensam i något celliknade rum med kala väggar, kall på golvet och traumatiseras. Så som många verkar tro.

Junior ter sig icke särskilt traumatiserad av denna metod - tvärtom. Han är piggare, gladare och mycket trygg och tillfreds med tillvaron. Det kan juniors mormor intyga, då hon är här på besök. Junior mormor, som aldrig använt metoden och som dessutom är lärare och -hjälp!- arbetar med barn, tycker att metoden verkar fungera mycket bra. Hon kan inte heller se att junior på något sätt skulle vara traumatiserad... Men han kanske är bra på dölja det? ; P Hon tror dock att vi gör honom trygg genom att tala om hur det ska vara: "att på natten sover man" "du kan somna om själv" "vi är här - det är okej att du somnar om själv".

Vill till slut bara säga att det inte är farligt att skrika, vara arg, ledsen. Ett barn kan inte vara glatt jämt. Vem tusan är det?

Men ni som kritiserar denna metod, jag säger bara till er: grattis! Vad tur att ni är så himla duktiga då = )

Over and out

-mami-