Dagarna dom går och går, efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Dagarna dom går och går... Man tappar verkligen konceptet om vad det är för dag, om det är helg eller vardag, om det är sommar eller höst, natt eller dag när man bara går hemma var EVIGA dag! Börjar ledsna på att det är likadant varje dag oavsett vad som händer i omvärlden. Det är som om jag och junior lever i en egen värld, nej, ett eget universum, där varje dag ser exakt likadan ut. Typ som i filmen "groundhog day" eller som den käckt heter på svenska: "måndag hela veckan".

Känner starkt att jag skulle vilja ha semester från junior et tag. Tror att det mycket beror på att jag inte KAN vara ifrån honom än, eftersom att han inte äter något annat än bröstmjölk fortfarande. Visst kan man få i honom lite gröt eller fruktpuré, men det är ju inte meningen att han ska leva på det ännu. Karln säger att jag skulle sakna junior om jag åkte bort, och ja det skulle jag, men det är ju det som är poängen! Man måste ju få sakna varandra lite också, så att det är roligare att ses!

Junior har inte börjat att krypa ännu, men han kan åla sig bakåt och snurra ett helt varv runt, liggandes på mage. Han är frustrerad över att han inte kan krypa framåt och han ligger på mage med både benen och armarna i luften och sprattlar. Det är mycket gulligt. Det värsta med att bebisen är på väg att krypa är att man måste barnsäkra hela hemmet (och det värsta är att man troligtvis inte upptäcker vad som är attraktivt för en liten bebis att dra i förrän det är för sent...) och att golven behöver vara någorlunda städade, eftersom att han ligger och slickar på golvet. Det här med välstädat går illa ihop med mitt totala håravfall. Det ligger som en matta av hår på golvet och man får dammsuga och skura varje dag för att junior inte ska börja hosta upp hårbollar. Pust och stön! Är officiellt så trött att jag knappt orkar brygga kaffe för att bli lite piggare. Illa.

Är så trött att jag tappat den sista uns av tankeförmåga jag hade kvar: Satte upp lampor i lägenheten i helgen och stod i en bra stund och svor över att det inte gick att tända lampan, hur jag än kopplade sladdarna och bar mig åt. Jag hade dock glömt att sätta i en glödlampa.... ; P



-mami-

Progress, progress. Sakta men säkert börjar ett hem träda fram mellan flyttkartongerna! Men vad svårt det är att få de saker man har att passa in! Man har köpt så att det har passat den gamla lyan och måste nu trixa och fixa för att det ska få plats i den nya. Nästan osams har vi (jag och karln) varit ca 32 gånger under dagens lopp. Men efter mycket flyttande hit och dit föll de flesta bitarna på plats och lugnet och harmonin sänkte sig. Vi är nöjda båda två, tor det eller ej!

Vi är dock inte överens om när det är läge att flytta junior till eget rum. Jag vill att lillen ska flytta ut ur vårt sovrum snarast, medan karln tycker att det är otäckt att ha honom så långt bort. Han vill höra honom bra på natten. Jag vill inte höra honom bra på natten. Missförstå mig rätt (!) här, det är klart att jag vill höra när han skriker, men jag vill inte höra varje gång han knölar fram och tillbaks i sin säng. Jag tror också att junior sover lite sämre när han hör oss vrida och vända på oss, hosta, läsa böcker osv. Junior stannar kvar i vårat sovrum ett tag till - jag kan inte köra över karln i denna fråga, inte när han får ångest av att vi gör på mitt sätt. Men jag undrar - när är det okej för junior att flytta ut???

Ikväll åt junior nästan en halv halv portion gröt. Jag vet att det är lika med en fjärdedels portion, men det låter liiiiite mer att säga en halv halv. Hoppas, hoppas, HOPPAS att han sover liiiite längre. Fem timmar kan han väl sova? Fyra? På raken alltså, annars hoppas jag att han ska sova i alla fall 12 timmar totalt uder nattens lopp. För att få någon sömn själv är det dags att krypa till kojs nu själv också. Kul liv man har som småbarnsförälder...

-mami-

Så! Nu har junior mumsat smakportion varje dag sedan söndagen! Gröt med fruktpuré är redan en hit! Idag fick han nog i sig en aaaaaaning mer än han spottade ut! Han vet nog inte riktigt än hur man ska bete sig när man äter, men han tycker att det är gott och roligt! Han är så söt där han sitter i sin barnstol och mumsar i sig, som en stor liten pojke... När växte han upp så? Från att vara ett oskyldigt litet knytte till att vara "stora herrn" som sitter i egen stol och äter puré. Snart står man där med studentplakatet och undrar vad som hände. Måste leva mer i nuet!

Junior fick dock potatis- och majspuré till lunchen, men det spottade han ut fortare än kvickt. Mamma köpte blåbärspuré till honom men den äter jag upp själv eftersom att jag inte lider av svag magmun och kräks upp allt jag inmundigar. Tänk vilka fläckar det skulle bli om junior satte i sig det!

Flytten... ja, flytten... Vad ska man säga? Man står och trampar och kommer ingen vider vart med vad man än företar sig. Känns som att man aldrig kommer att bli klar... Men det lär man väl bli. Varit en andra sväng och handlat på IKEA idag, man upptäcker ständigt saker som fattas det nya stället. Nu var det gardinstänger - ingen av de vi hade passade fönstrena på nya stället. Lagt upp gardiner har jag också gjort idag... Och målat EN av hyllorna ytterligare ett lager (eftersom att så mång har sagt att det behövdes strykas ett j-a lager till.......) ; P Så nu är det struket.. och den som kommer och säger att ett lager TILL ska dit får banne mig komma hit och måla själv! Ha!

-mami-

Idag har junior provat sin första riktiga smakportion!!! Nu skiter jag i vad BVC, socialstyrelsen, WHO och f-n och hans moster tycker - jag vill att junior ska börja så smått att äta mat! Nu menar jag inte att jag ska sluta amma, men jag vill att han kan börja äta typ gröt till kvällen så att han håller sig lite mättare på natten och förhoppningsvis kan sova lite bättre (även om det inte är någon garanti för detta). Han fick mjölkfri (bäst att ta det säkra före det osäkra) risgröt med päronpuré. Och tro det eller ej - junior skrek inte, vägrade inte, gjorde inget motstånd! Han tyckte att det var gott och gjorde så gott han kunde för att smaska i sig det goda även om de mesta kom ut igen samma väg som det kom in (här kom haklapparna som jag fick av svägerskans syster väl till pass!). Från och med nu blir det smakportion varje dag och vill ungen äta gröt på kvällen så ska han banne mig få det. Så det så!

Ska försöka ordna mera rutiner för junior nu när vi kommit in i den nya lägenheten och får lite ordning på tillvaron igen. Har börjat med kvällsrutin: Göra junior iordning (byta om, byta blöja, smörja etc), amma honom (senare blir det vällning här), läsa god natt-saga (ikväll blev det "Till vildingarnas land), sjunga en liten stund och sedan bums i säng. Förhoppningsvis hjälper det honom att somna senare när han blir äldre, när man har lite kvällsrutiner. Förhoppningsvis, säger jag.

Nu ska jag också knyta mig snart. Har varit en intensiv dag. Mamma k0om hit en sväng och hjälpte oss att kompletteringshandla på IKEA och sedan hämta lite smått och gott från gamla lyan. Junior var så glad att få träffa sin mormor igen! Trots denna hjälp idag är vi endast liiiiiite närmre att få ordning på detta flyttkaos. Men bara liiiiite. Att flytta är ett projekt som tar tid!

-mami-

Nu är vi tro det eller ej på plats. I den nya lyan! Men vilket slit... Tre starka karlar och två tålmodiga morsor. Två skrikiga ungar. De två tålmodiga morsorna tog hand om sina ungar/packade medan de tre starka karlarna rev och slet med att få ut möbler till flyttsläpet. Men vad skönt det var när man kom fram till det nya stället (inbillar jag mig - jag bar ju inget...) att det fanns en hiss som transporterade upp möblerna i ett nafs.

Men vilken natt vi hade natten till idag. Jag blev dunderförkyld (smittad av junior) och kunde knapps sova något eftersom att näsan kittlade och rann konstant. Det var fredag kväll. ALLA som varit ute och festat sprang förbi och skrek utanför vårt fönster. En kille stannade till utanför, klockan 03.12 och SKREK till någon i huset: "MEN ÖPPNA DÖRREN DÅ FÖR FAAAAAAAN! Jag var vansinnig. Tror att jag fått max 2,5 timmars sömn totalt. Inte optimala läget för att flytta. Tur att det finns underbara människor som kan hjälpa till! Vi får stöd och hjälp från alla håll, vilket är toppen!

Nu återstår alltså "bara" att möblera och packa upp.... och hämta resterande småsaker från den gamla lägenheten. Och flyttstäda den gamla lägenheten. Men vi har en månad på oss innan vi ska vara ute från det gamla stället, vilket är skönt i alla fall.

Junior har skött sig skapligt med tanke på förkylningen som råder. Han har väl skrikit en hel del.. men det har varit en konstig dag för en liten "snart-5-månaders-bebis". Inte riktigt som andra dagar. Men nu ska det bli gött att sova... hoppas att lillen sover riiiiiiktigt gott i natt då......

-mami-

Det här med sömn är inte lätt! Läser nu på nätet om när man kan sluta amma bebisen på natten (när de inte behöver näringen längre). Vid 6 månader behöver de inte äta på natten om de äter bra på dagen (det är om en månad!). Bebsi äter ALLDELES för många gånger på natten fortfarande. Vad ska man då göra? Experterna säger att man ska ha bra läggrutiner och lära bebisen att somna själv. Det är vår junior expert på! Man lägger honom när han är trött, säger god natt och han somnar i princip alltid själv. När jag ammar honom på natten tar jag bara upp honom, ammar honom i sängen och lägger tillbaks honom i sin säng. Han sover alltid  (om han ej har ont i magen) hela natten förutom då han vaknar för att äta. Han KAN ju somna själv, han gör det när han sover på dagarna och när han ska somna på kvällen. Varför vaknar han 100 gånger på natten och ska äta?? Kan någon svara på detta?? Jag gör vad som helst för att ungen ska sova en hel natt!

-mami-

Igår provade jag att ge junior lite babymojs igen. Han skulle gå och lägga sig och skrek efter mat trots att han ätit för en dryg timme sedan. "Okej", tänkte jag, "är du så hungrig så kan du gott äta lite ersättning!" Jag blandade i ordning och satte mig till ro med lillen i soffan. Han tog nappflaskan i munnen och började girigt snutta i sig! En, två, tre, fyra klunkar... Jag satt som i glädjerus och tänkte: äntligen!!! Jag planerade i mitt huvud hur jag skulle ringa till mamma, väninnan, skriva på bloggen - att nu ÄNTLIGEN tar han ersättningen! Men. Efter dessa fyra klunkar insåg junior att det var något som inte stämde. Han tittade på mig och började gallskrika. Och han skrek. Och skrek. Och skrek. Jag försökte faktiskt ett bra tag - ända tills babymojset var kallt - innan jag som vanligt gav upp och ammade honom. Den lille rackaren. Men jag ska banne mig försöka igen!

Han är förkyld den lille plutten. Alldeles snorig i sin lilla, söta näsa. Detta gör att han sover sämre än vanligt (man tror ju knappt att det är möjligt!) Han sover i vår säng under denna period för att jag ska få sova något överhuvudtaget. Han ligger och vrider sig, river sig i huvudet (väninnans nya namn på honom är Scratchy! - passande!) och färktar vilt med armarna. Så man måste ligga och hålla honom i handen för att han ska ligga lugnt och fint. Ont i magen har han också på nätterna den lille stackaren så jag började om med Sempers magdroppar för ett par dagar sedan och hoppas (och ber) nu om att det ska hjälpa!

Annars är läget huller om buller. Kartonger högt och lågt. Men idag! Idag ska vi faktiskt hämta nycklarna till den nya lägenheten och karln ska börja flytta kartonger och annat smått och gott redan i eftermiddag! Yes! Ska bli skönt att komma i ordning igen. Här blir man rörig i huvudet att befinna sig.

Men man ska aldrig ge upp hoppet om tillvaron. Varje dag går jag och nynnar på en låt: "Jag har en känsla. Att inatt kommer bli en bra natt. Att i natt kommer bli en bra natt. Att i natt kommer bli en bra, bra natt. Jag har en känsla (wohooooo), att i natt kommer bli en bra natt..."
Tack Black eyed peas! ; P


Bra droppar för bebsis lilla mage!


-mami-

Puh! Här hinner man knappt uppdatera, har fullt upp inför kommande flytt! Mitt i allt hade jag också bestämt mig för att måla om våra tråkiga träfärgade bokhyllor i en fräsch vit kulör. Med en alldeles för liten pensel. Med ett skrikande barn som inte kan leka själv. Kände mig som vissa personers grannar när jag stod där och strök och strök men inte kom någon vart ; P. Men en ny pensel inhandlades och lite fortare gick det... Två dagar rök direkt till målningen, men resultatet blev helt okej! Nu ska vi bara se om eländet klarar av en flytt också....

Min väninna var här ena dagen för att barnvakta medan jag målade... Hon har ju en egen liten gutt som är fyra månader äldre en vår bebsi.... Ingen lätt match att handskas med båda! Skrek inte den ena så skrek den andra, hennes bebis ville känna på (nypa) min bebis, min bebis ville slicka på (totalt dregla ner) hennes bebis, min bebis ville inte sova, hennes bebis ville inte sova... Till slut satt hon med båda i knäet, stackarn.

Vår junior är dessutom så skenhelig (äntligen, med lite hjälp av min mamma kom jag på ordet jag sökte)! Han skriker så in i nordens högt så att öronen nästan trillar av på oss, men så fort någon annan bebis skriker lite, lite så gör han ledsen-minen och börjar storgråta! Haha, vilken typ! Men det är väl som min kloka mor menar: att han inte fattar att han låter så där själv när han skriker.... Men när han väl gör det kanske han lägger av... om han nu själv tycker att det är så förskräckligt att han börjar gråta menar jag... då skulle han inse hur vi har det.. ; P

Idag har i alla fall väninnan lovat att komma hit igen (fattar inte hur hon vågar...) så att jag och karln kan packa ännu mer grejer (hur mycket saker HAR man egentligen i en lägenhet?) medan hon passar de små... Ska fortsätta nu innan junior vaknar igen!

-mami-

Nu, efter att som vuxen ha "flyttat hem" till föräldrarna igen i ca 1,5 månader, är vi på väg hem till vår lägenhet igen. Endast för att packa det sista innan vi får flytta in i vår nya lya - vilket ska bli underbart! Har vi tur - utsikterna verkar goda - får vi tillgång till den nya lägenheten redan i slutet av denna vecka och kan börja flytta över småsaker redan då. Det känns skönt att slippa bo i vår nuvarande lägenhet allt för länge med tanke på att möblemanget består av en labyrint byggd av kartonger.

Men för junior börjar en ny tid... Han har ju den senaste tiden varit välsignad att bo på landet (han älskar naturen) och att ha mormor och morfar hos sig dagligen. Det har varit folk runt om honom ständigt, han har aldrig behövt haft tråkigt... Nu blir det vardag igen. Bävar för hur han ska tackla det. Han är inte direkt överförtjust över att leka ensam... ; P

Cirka 4 månader efter förlossningen började jag tappa mitt hår. Efter förlossningen var jag så glad över att jag inte fällde ett enda hårstrå (för det vet man ju, att man ofta tappar sitt hår tack vare hormonomställningen). Men jag var alltså förskonad. Trodde jag. Sedan kom det smygande... ett, två, tre hårstån blev snabbt 45 som i sin tur snabbt blev 679/dag. Lägg till att jag tappar ca 789/natt också. Snart är jag skallig. Så nu drömmer jag inte vara om Botox, utan även om extensions till håret för att göra det tjockare och längre. Synd bara att det skulle vara att kasta pengarna i sjön eftersom att de skulle lossna i samma takt som håret de satt fast i...

Men pappa har ändå kommit på lösningen: 98 kr för en indianperuk. Så snart får jag långa svarta flätor och kan springa runt och vråla: ihihihihihiiii ihihihihihihiiiii (eller hur indianer nu låter) ; P


Indianperuk, här 149 kr från www.eksons.se

-mami-

Igår hade vi lust att hitta på något. Eller, rättare sagt, i fredags bestämde vi oss för att hitta på något nästkommande dag. Vi bestämde oss för att ta en biltur till Stockholm. Vädret har ju varit skonsamt för oss utan AC den sista tiden så vi tänkte att det var okej att åka bil till den kungliga hufvudstaden. Det var alltså vad vi trodde... På lördagen började dagen med moln som hände ända ner i marken och luftfuktigheten måste ha legat på 120 %... Bilfärden startade och runt 11.00-snåret förvandlades bilen till en bastu. En ångbastu. Det var ca 30 grader varmt i Stockholm och vi (jag, junior, hans far och hans mormor) promenerade längst med Djurgården och gick på Skansen. Och tillbaks. Bilen, som parkerats i skuggan, stod nu och glänste i gassande solsken och temperaturen där inne måste ha varit i klass med de bastusittartävlandes 100°C... Vi körde hem. Alldeles kladdiga av värmen. Det var en underbart trevlig dag, men som karln sa: "Synd att det inte var bättre väder... eller, rättare sagt att det var FÖR bra väder". För vi var helt slut efter dagen. Jag och junior däckade vid klockan 21.00.

Idag har jag och junior, samt juniors mormor tagit en tur på några loppmarknader. Köpte ett fint förkläde.. Mamma köpte mig också ett par (OBS! INTE på loppis, utan på en sportaffär) Reebook easytone-skor! Assnygga, svarta skor som ska ge extra träning åt benen och rumpan. Så nu kan jag träna underkroppen samtidigs om jag promenerar med junior! Eftersom att det är svårt att hinna med träning.... Expiditen (en yngre kille) menade att skoföretaget höll på att forma samhället så att vi inte skulle gå och träna på gymet (han tyckte att det var negativt). Han kanske hade tid att gå till gymet. Han hade nog inga egna småbarn.


Reebok EasyTone Reeinspire II

-mami-

Igår var jag och junior och fikade med min gamla kompis från gymnasiet. Har inte träffat henne på år och dar (typ 2 år..) så det var verkligen jättekul att ses! Och som jag nämnt tidigare så märker man att man har en bra vän när man kan träffas efter flera år och prata som vanligt med varandra, utan att det känns konstigt på något sätt. Junior var också glad och skötte sig skapligt under fikastunden... Tills det hade gått ett par timmar och han började bli lite hungrig - då gapade han och deklarerade höglutt sitt missnöje.

Röster om juniors röstresurser:
"Han skriker ganska högt..."
"Andra bebisar skriker lite ljust... han har så stark röst"
"Hans skrik hördes genom mobilen så att alla i tågvagnen blev störda"
"Det var en högljudd liten jävel" (sagt av en person som endast överhörde juniors skrik genom mobiltelefonen på tåget...)

Andra bebisar skriker typ: ouuäää, ooouää, oouuä, lite diskret (jag har lyssnat efter detta på stan). Junior skriker mer: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Med stark och stadig stämma. Det är inget "jag har ont"-skrik eller "jag mår dåligt/är hungrig/törstig"-skrik utan mer ett "jag har tråkigt/gör som jag säger"-skrik. Därför kallar vi honom för "chefen". Mycket bestämd herre. Han har igår fått en body med just texten "chefen" tryckt på bröstet. Så att alla vet som bestämmer liksom.

Det värsta med hans skrik är att han gapar som aldrig förr, så att alla störs av det. Sen när andra bebisar skriker ser han helt förtvivlad ut, gör ledsen-minen och börjar i värsta fall att gråta. Snacka om two-faced... Det var en mamma med sin bebis på IKEA när jag om mamma var där med junior som tyckte synd om honom för att han blev ledsen när hennes dotter skrek.. men jag och mamma fick förklara att han inte är bättre själv. Han är så sneaky, ligger där i vagnen och spelar "liten ängel" när de andra barnen skriker. Det är minsann inte ett dugg synd om honom! : P

Idag åt han inte på 4 timmar och 15 minuter. Jag är nöjd med det! Men sovit dåligt har han gjort i natt eftersom att han har haft krångel med magen (som vanligt) så idag tar i det lugnt (efter att ha gått en promenad på 9 km...). Var inte beredd på att denna vedervärdiga värme skulle komma tillbaks... Vi håller oss inne resten av dagen.

-mami-

Det är så orättvist! Pratade med min mormor för en stund sedan och hon berättade att hennes grannes barnbarn som är fyra dagar äldre än junior hade fått börja äta minsann. Hennes granne tyckte att det var "nonsens" att junior inte fick äta. Då är vi två som tycker det. (En avstickare: kom på här om dagen att nonsens är non sens, alltså utan vett typ! Hade inte tänkt på det). I alla fall. Det är vansinnigt orättvist att den bebben får mumsa i sig gröt och sova hela nätterna (det är vad jag inbillar mig i alla fall...) Jag tycker också att det är nonsens att junior inte får äta smakportioner. Det har bebisar fått gjort vid 4 månaders ålder i alla tider. Men nu får de helt plötsligt inte det enligt socialstyrelsen och WHO och BVC och belsebub och hans moster. Och särskilt inte om de är allergiska. Blä för allergi. Men nu är det "bara" 1,5 månader kvar tills även junior får börja med lite riktigt käk.... *längtar*

Annars driver dagarna förbi som på löpande band. Vakna (bli väckt av bebsi alltså), äta frukost, leka med bebsi (juniors nya namn som ni kanske förstår), sköta bebsi (tvätta, smörja, ta på kläder), leka med bebsi, bebsi sover en stund (då passar man på att göra i ordning sig själv, tvätta, blogga....), amma, leka med bebsi, bebsi sover en stund, amma, leka, sova, amma, leka sova, amma, leka, sova, ammalekasovaammalekasovaaaaaamamamaa. Byta om på bebsi inför natten (smörja, byta mm). Puh. Lägg till ex antal blöjbyten under dagens lopp också mellan amma, leka, sova. Intressanta dagar. Jag har snart börjat glömma bort vem jag är. Vad tyckte jag om att göra innan jag fick barn? Vad gjorde jag med all min tid? (måste haft MASSOR med tid!).

Är nu svart under ögonen. Det finns ingen anti-rynkcreme som råder bot på maximal sömnbrist. Tyvärr. Men jag såg på TV-shop att det finns någon creme som alla celebriteter använder som skall vara superb. Är frestad att inhandla den för endast 500 riksdaler. Desperat? Moi? Trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt att jag handlade på TV-shop. Men man skall förvånas över hur man förändras i livet. Ena dagen värdesätter man en fin handväska, andra dagen värdesätter man en tröja utan kräks. Man har inte längre tid att vara kräsen.

By the way: Måste slå ett slag för Åhléns barnkläder! De har banne mig bättre kvalitet på sina grejer än ett visst annat märke som ska vara så fint och bra... Och så har de bra storlekar: 50/56, 62/64, 74/80 osv... så att det finns lite väx-mån i plaggen. Go Åhlens!


Body i 100 % organisk bomull. 99 kr från Åhlens.

-mami-

Vilken natt! Inte på ett bra sätt, frestas inte att tro det. Junior har haft magbekymmer hela natten och "knölat" (inte kunnat ligga still, river sig i huvudet, slår sig på magen... låter som ett konstigt beteende, men det är så han gör när han har ont i magen). När junior inte kan sova kan jag inte sova. Stackaren var helt slut imorse när vi till slut gick upp klockan 06.00. Men han är väl för rar ändå - ligger på golvet och skiner som en liten sol. Hur kan man inte älska en sådan liten gullunge? Efter ett tag bajsade han i alla fall... (Sluta läs detta stycke om du är känslig) Det rann upp med hela ryggen i hela pyamasen. I hela nacken och håret blev det när pyamasen togs av. Så det var bara att slänga ner lillen i handfatet och spola av honom, vilket han tyckte var oerhört roligt eftersom att han älskar vatten.

Så. Slut på äckliga detaljer. Junior har faktiskt utvecklat en stadig kärlek till vatten. Han fullkomligt dyker ner i vasken när man spolar vatten där, och sist när han badade fick han duscha medan vi fyllde på badkaret. Han uppskattade själva duschandet mer än badet - och han som älskar att bada i vanliga fall! Han kastar sig hejvilt i vattnet och fick nästan huvudet under ytan förra badtillfället, men det bekom honom inte.

De senaste dagarna har han ätit med 3-timmars-intervaller istället för 2-timmars... Det kan låta som att han äter ofta fortfarande (vilket han i och för sig gör) men för mig är det en oerhörd befrielse att få tre timmar mellan gångerna istället för två. Detta kanske (peppar, peppar) är hans nya mönster ett tag, innan tillfällena kan glesas ut ytterligare? Och han kan börja äta riktig mat. För det är vad han behöver! Han blir inte mätt tillräckligt länge på mjölken. Han skulle nog gärna sova natten igenom (i alla fall fem timmar...) om han bara slapp vara hungrig. För när jag ammar honom på natten är han nästan sovande - han somnar alltid (om han inte har ont i magen) om direkt när han har ätit. Och sover, med sina matpauser, i ett svep ca 10 timmar - vilket är normalt i hans ålder.

Tur att det finns kaffe i alla fall!


Tur att jag hittade den här instruktionen - annars kan man ju missta sig å det grövsta! ; P

-mami-

Idag tror jag knappt det som hänt... Junior har klarat av att vänta allt mellan 3 och 4 timmar mellan matstunderna. Det har nog bara hänt vid ett tillfälle tidigare. Underbart! Men det är hårt jobb, han måste sysselsättas delux för att inte skrika efter mat. Ett jobb som kräver cirka tre personer; idag har vi varvat mellan mig, hans pappa och hans mormor. Men nu på kvällen har han varit rätt gnällig så vi får se om det går att hålla honom utan mat i 3 timmar.

Jag har nu äntligen köpt en ny thékanna! Hittade en på fabriksbutiken, en Höganäs i blank svart färg. Mycket tjusig! Så när vi kommer hem till vår nya lya kan vi brygga thé som aldrig förr. Nu längtar jag något fruktansvärt efter att komma in i den nya lägenheten och fixa och dona. Det ska bli så skönt att få lite space. Och kanske skönt för mor och far att få lite space här hemma när vi ska sluta att våldgästa dem ; P

Häromdagen bakade jag en supergod kladdkaka med snickers-karaktär! Mumsigt värre. Vill man ha ett annat mumsigt recept kan jag erbjuda ett på en jordgubbstårta som jag bakade till min mamma när hon fyllde år.


Mumsig jordgubbstårta!

-mami-

I tisdags var jag och junior samt juniors mormor på Parken Zoo i Eskilstuna (parken sol som pappa säger)! Absolut BARA för juniors skull. Helt klart.. ; P Det var faktiskt jättebra väder eftersom att det var uppehåll men inte soligt, vilket innebar att junior kunde sitta i bärsele hela tiden han var vaken. Junior var jätteglad och tittade på gruset, löven, barnen och kanske tre av de olika djursorterna. Det har för ett par veckor sedan fötts en tigerunge i parken och vi hade turen att se den lille! Först såg man tigermamman gå mot vilplatsen där en annan tiger låg och vilade (tigerpappan förmodar jag) och då hörde man en liten tiger skrika. Sedan tittade den lille fram bakom ett litet hus som fanns i inhängnaden. Så söt! Och den skrek, ropade på sin mamma. Jag vet att den ropade på sin mamma eftersom att jag känner igen det skriket mycket väl: "den skriker som junior", sa jag till min mamma. Tigermamman, som nästan var framme vid sin vilplats, nästan suckade när hon fick lov att vända och gå och ta hand om sin lille plutt. Hon gick med långsamma, tunga steg och man såg hur jobbigt det var...Konstigt att det är likadant för alla mödrar... = )

Junior tyckte att anakondorna och flamingorna var jättefina. Hoppas inte att han vill ha ormar när han blir äldre. En kvinna (besökare i parken) tyckte att junior var fin och kunde inte låta bli att peta på honom fast hon inte sa något till nån av oss... Man riktigt såg hur hon långsamt sträckte fram sin hand och petade på hans kind. Jag hörde mycket roligt i parken också. Litet barn till sin pappa: "hästarna bits inte". Pappan: "gör dom inte?" Barnet: "nej". Pappan: "Det gör dom nog, dom är som hundar ungefär". Det låter kanske inte så kul så här i efterhand men det var kul då.

Igår var vi och hälsade på min kusin som snart ska ha barn för att gratta henne eftersom att hon fyllde 25 år dagen innan. Det var så kul att ses, även om det blev en snabb visit då vi endast åkte över dagen med min pappa som jobbade. Nu längtar jag så mycket tills hennes bebis kommer till världen! Spännande att se vad det blir för en liten krabat. Vi handlade lite när vi var där också: Jag fick anti-rynk-mask och anti-rynk-creme. Yes! Nu skall här smörjas som aldrig förr så att jag inte åldras mer än nödvändigt.

Måste sysselsätta junior lite nu, han skriker för att han är uttråkad (trevlig unge) ; P


Här är den söta tigerungen!

-mami-

Håhå! Idag är junior asglad. Han skrattar och tjuter och tar i så att han nästan spricker. Blir alldeles röd i ansiktet. Är gullig, men energikrävande. Det krävs cirka tre pers för att se till att killen är nöjd. Innan juniors far kom hit kollade jag och mor på film medan junior sov. Jag ville kolla in "The village" igen eftersom att jag helt plötsligt blivit så rädd för de vidriga varelserna i filmen (får för mig att de ska stå och glo på mig i dörröppningen när vi sover) trots att jag sett filmen och vet handlingen. Så vi kollade på den idag... och "varelserna" är ju inte otäcka. På dagen i alla fall. Får väl se i natt om jag är lika kaxig. Har alltid varit rädd för konstiga saker på natten. Närjag var liten var det gående skelett och håriga ormar. Fråga mig icke varför! Konstigt är det.

Junior har nu övergett hundmuggen, den är inte kul längre. Nu vet han nämligen att han får babymojs i den och det är inte populärt. Men han har fina haklappar i allafall. Alltid nåt!


Synd att dessa instruktioner finns, annars kunde ju juniors far göra en insats! ; P

-mami-

Idag har brorsan och svägerskan tittat förbi en sväng. En riktig familjesammankomst! Alltid trevligt = ) Junior fick en present från svägerskans syster: tre superfina haklappar som hon sytt själv! Prickiga i glada färger, avtorkningsvänligt material (ja, hon har barn själv) ; P Man kunde inte tro att de var hemmasydda, där har hon en briljant affärsidé!

För övrigt regnar det idag. Nu skiner också solen. Det har bildats en regnbåge. Jag har inte börjat skrika, skratta eller gråta (finns ett videoklipp på youtube med en man som gör detta då han ser en regnbåge).

Junior äter nu typ oftare än någonsin. Varannan eller varje timme. Blir mätt då han ätit men blir snabbt hungrig igen. Förståeligt eftersom att han är så sjuuuukt aktiv. Han vill stå på sina små ben (men hjälp av att man håller i honom så klart..) hela dagarna och han vill vara med, vill göra det vi gör och vill smaka på allt, allt, allt! Dreglar så att alla i hans omgivning blir dyngsura. Var så glad när svägerskan pratade med honom att  han dreglade fram ett litet bockskägg av slem som fastnade på hans haka. Gulligt...

Om det är ens eget barn vill säga. ; P

Han äter alltså fem gånger per natt: kl. 00, 02, 04, 06 och ev 08 innan han vill gå upp. Ibland vill han gå upp klockan 07.00. Han går och lägger sig vid ca kl. 21.00. Om han äter kvällsmat vid kl. 20.00 vill han också äta kl. 22.00. Jag kanske somnar vid kl. 22.30 om jag har tur. Det blir inte mycket sömn. För mig alltså. Junior sover bra. Och det jobbiga är att jag inte kan byta bort jobbet med någon. Inte en enda dag. Inte en enda natt. Jobbigt. Snart är jag inte längre någon snäll mamma. Snart suckar jag bara när junior vill ha mat/skriker/är frustrerad. Inte roligt att vara en tråkig och tjurig mamma.

-mami-