Puh! Här hinner man knappt uppdatera, har fullt upp inför kommande flytt! Mitt i allt hade jag också bestämt mig för att måla om våra tråkiga träfärgade bokhyllor i en fräsch vit kulör. Med en alldeles för liten pensel. Med ett skrikande barn som inte kan leka själv. Kände mig som vissa personers grannar när jag stod där och strök och strök men inte kom någon vart ; P. Men en ny pensel inhandlades och lite fortare gick det... Två dagar rök direkt till målningen, men resultatet blev helt okej! Nu ska vi bara se om eländet klarar av en flytt också....

Min väninna var här ena dagen för att barnvakta medan jag målade... Hon har ju en egen liten gutt som är fyra månader äldre en vår bebsi.... Ingen lätt match att handskas med båda! Skrek inte den ena så skrek den andra, hennes bebis ville känna på (nypa) min bebis, min bebis ville slicka på (totalt dregla ner) hennes bebis, min bebis ville inte sova, hennes bebis ville inte sova... Till slut satt hon med båda i knäet, stackarn.

Vår junior är dessutom så skenhelig (äntligen, med lite hjälp av min mamma kom jag på ordet jag sökte)! Han skriker så in i nordens högt så att öronen nästan trillar av på oss, men så fort någon annan bebis skriker lite, lite så gör han ledsen-minen och börjar storgråta! Haha, vilken typ! Men det är väl som min kloka mor menar: att han inte fattar att han låter så där själv när han skriker.... Men när han väl gör det kanske han lägger av... om han nu själv tycker att det är så förskräckligt att han börjar gråta menar jag... då skulle han inse hur vi har det.. ; P

Idag har i alla fall väninnan lovat att komma hit igen (fattar inte hur hon vågar...) så att jag och karln kan packa ännu mer grejer (hur mycket saker HAR man egentligen i en lägenhet?) medan hon passar de små... Ska fortsätta nu innan junior vaknar igen!

-mami-