Semester önskas!
Dagarna dom går och går, efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Dagarna dom går och går... Man tappar verkligen konceptet om vad det är för dag, om det är helg eller vardag, om det är sommar eller höst, natt eller dag när man bara går hemma var EVIGA dag! Börjar ledsna på att det är likadant varje dag oavsett vad som händer i omvärlden. Det är som om jag och junior lever i en egen värld, nej, ett eget universum, där varje dag ser exakt likadan ut. Typ som i filmen "groundhog day" eller som den käckt heter på svenska: "måndag hela veckan".
Känner starkt att jag skulle vilja ha semester från junior et tag. Tror att det mycket beror på att jag inte KAN vara ifrån honom än, eftersom att han inte äter något annat än bröstmjölk fortfarande. Visst kan man få i honom lite gröt eller fruktpuré, men det är ju inte meningen att han ska leva på det ännu. Karln säger att jag skulle sakna junior om jag åkte bort, och ja det skulle jag, men det är ju det som är poängen! Man måste ju få sakna varandra lite också, så att det är roligare att ses!
Junior har inte börjat att krypa ännu, men han kan åla sig bakåt och snurra ett helt varv runt, liggandes på mage. Han är frustrerad över att han inte kan krypa framåt och han ligger på mage med både benen och armarna i luften och sprattlar. Det är mycket gulligt. Det värsta med att bebisen är på väg att krypa är att man måste barnsäkra hela hemmet (och det värsta är att man troligtvis inte upptäcker vad som är attraktivt för en liten bebis att dra i förrän det är för sent...) och att golven behöver vara någorlunda städade, eftersom att han ligger och slickar på golvet. Det här med välstädat går illa ihop med mitt totala håravfall. Det ligger som en matta av hår på golvet och man får dammsuga och skura varje dag för att junior inte ska börja hosta upp hårbollar. Pust och stön! Är officiellt så trött att jag knappt orkar brygga kaffe för att bli lite piggare. Illa.
Är så trött att jag tappat den sista uns av tankeförmåga jag hade kvar: Satte upp lampor i lägenheten i helgen och stod i en bra stund och svor över att det inte gick att tända lampan, hur jag än kopplade sladdarna och bar mig åt. Jag hade dock glömt att sätta i en glödlampa.... ; P
-mami-
Känner starkt att jag skulle vilja ha semester från junior et tag. Tror att det mycket beror på att jag inte KAN vara ifrån honom än, eftersom att han inte äter något annat än bröstmjölk fortfarande. Visst kan man få i honom lite gröt eller fruktpuré, men det är ju inte meningen att han ska leva på det ännu. Karln säger att jag skulle sakna junior om jag åkte bort, och ja det skulle jag, men det är ju det som är poängen! Man måste ju få sakna varandra lite också, så att det är roligare att ses!
Junior har inte börjat att krypa ännu, men han kan åla sig bakåt och snurra ett helt varv runt, liggandes på mage. Han är frustrerad över att han inte kan krypa framåt och han ligger på mage med både benen och armarna i luften och sprattlar. Det är mycket gulligt. Det värsta med att bebisen är på väg att krypa är att man måste barnsäkra hela hemmet (och det värsta är att man troligtvis inte upptäcker vad som är attraktivt för en liten bebis att dra i förrän det är för sent...) och att golven behöver vara någorlunda städade, eftersom att han ligger och slickar på golvet. Det här med välstädat går illa ihop med mitt totala håravfall. Det ligger som en matta av hår på golvet och man får dammsuga och skura varje dag för att junior inte ska börja hosta upp hårbollar. Pust och stön! Är officiellt så trött att jag knappt orkar brygga kaffe för att bli lite piggare. Illa.
Är så trött att jag tappat den sista uns av tankeförmåga jag hade kvar: Satte upp lampor i lägenheten i helgen och stod i en bra stund och svor över att det inte gick att tända lampan, hur jag än kopplade sladdarna och bar mig åt. Jag hade dock glömt att sätta i en glödlampa.... ; P
-mami-
Kommentarer
Trackback
