Vad glad man blir när man blivit väckt 03.00 av en gallskrikande unge med mardrömmar, som vill sova i mammas och pappas säng för att den är "snäll", som ligger och sparkas fram till 04.00 då man med huvudet vid fotändan av sängen lyckas somna om lite och det sedan RINGER PÅ DÖRREN KL. 06.15!!! Ännu mer glad blir man när ungen glatt utbrister "nu kommer mormor!!" och man dels måste göra ungen grymt besviken genom att tala om att mormor inte kommer samtidigt som man slänger på sig en morgonrock för att gå och öppna. Extra glädje upplevs när det senare inte står någon vid dörren. Inte för att jag hade tänkt öppna ändå. Så det så!

Junior är inte ens två år. Mamman tycker att han är ganska liten och gullig fortfarande. Men ändå så stor ibland! Tiden har liksom flugit förbi, och medan mamman varit upptagen med att säga "ajaj" "nejnej" och "ajabaja" har junior gått och blivit en stor liten unge, ingen bebis längre.

Idag hade mamman ansträngt sig med att laga näringsriktig lunch - det vankades lax. När maten var färdig ropade mamman på junior:
- Nu är det dags att äta! Kom hit nu, det är lax!
Junior sitter med en låda böcker (som mamman plockat ihop och sorterat i en bra ordning) och är irriterad över att den är "tung" och inte går att "hälla ut"
Mamman ropar igen:
- Kom nu, det är mat! Lax!
Junior släntrar fram till bordet och klättrar halvt upp på tripp-trapp-stolen och plirar med skeptisk min mot laxtallriken. Mamman försöker uppmuntrande:
- Det är lax, det tycker du ju om! God, god lax!
Junior sätter sig på stolen, vill att mamman ska läsa "Morr-Tiger". Mamman vill inte läsa "Morr-tiger", utan försöker igen:
- Så, nu ska vi ÄTA, inte LÄSA! Ät nu din lax!
Junior tittar då upp på mamman och säger:
- Sluta tjata nu!

Den lille spjuvern! Sluta tjata nu... Ja, dom lär sig snabbt dom små... Andra härliga uttryck som junior lagt sig till med (vet INTE vart han har hört dom):
* Åh gud!
* Jag orkar inte!
En hel mening som han upprepade här om dagen var också härlig: Mamma orkar inte, pappa sover! Mamma orkar inte, pappa sover! Mamman fasar över var förskolepersonalen får höra hur engagerade juniors föräldrar är.... Han sitter också och skrattar gott för sig själv och upprepar: "bajet, bajet, bajet" eller springer runt och vrålar: "balla, balla BALLA!" Trodde att det där "balla-balla-stadiet" skulle komma senare, typ i mellanstadieåldern eller nåt... Men inte.

Men mamman måste väl också medge att junior är ganska duktig också, kan snart räkna till tio och är som sagt väldig verbal. Men mycket är också jobbigt med ett verbalt barn... Mamman var och handlade igår och junior var med. Skulle gå "hälv" i affären, vägrade sitte i vagnen. Skulle promt köra korgen också och mamman fick stressa fram bakom med barnvagnen i släp och kommendera: Stopp, inte där, höger, HÖGER! Så att det skulle vara ordning i affären. Folk stirrade. Mamman svettades. Junior ballade ur när mamman skulle hjälpa till att dra korgen som nu var ganska tung med två liter mjölk och två kilo mjöl. "Ha den HÄLV!!!" vrålar junior och VÄGRAR hålla mamman i handen utan springer iväg så att mamman måste jaga efter. När mamman fått tag i ungen gallskriker han "nej nej neeeeeeeeeeeeej!!!" och mamman trycker ner honom i vagnen medan han gråter och skriker i plågor: "inte bältet, inte bältet inte bäääääääääääääääälteteeeeeeeeet!" Mamman försöker lugna och förklara att han måste ha bältet eftersom att han springer ifrån mamma i affären, men känner sig som en psykpersonal som tvångsbältar sig patient (i vilket fall får mamman för sig att minst tre personer som åser misären har plockat upp sina mobiler för att smygringa socialen.)

Mamman har bestämt sig för att aldrig mer ha med junior till affären. Mamman vill också poängtera att allt detta är pappans fel som vid ett tillfälle haft med junior till ett köpcentra och låtit honom spatsera runt själv. Smart. Innan dög vagnen minsann, men nu är det för alltid kört, när han en gång fått upp smaken för att gå "hälv" i affärerna.

Puh! Mamman har fortfarande inte fattat den enorma kraftansträngning det är att ha barn! Och då har mamman bara ETT barn. Huvaligen, tänk dom som har tre. Fyra. Fem!

-mami-

Åh, underbara middag med den fina lilla familjen!

Idag när mamman kom hem från jobbet orkade hon verkligen inte laga mat. Pappan och junior var och handlade och kom strax därefter hem. Pappan hade då inhandlat och planerat kvällens måltid, perfekt! När matkassen plockades upp ser junior alla barnmatsburkar som inhandlats:
- ha den, ha den, maten! Ropar junior.
- Vill du ha den här (burk med god gryta), fösöker mamman.
-ha den, ha den! (junior pekar mot övriga burkar)
- Vill du ha den här, å gooood spagetti och köttfärssås, DET som du tycker så mycket om!
- ha den, ha DEN! mmmm (junior pekar på en burk med efterrättspuré som pappan har köpt trots att junior snart är två år...)
- Den får man äta EFTER att man har ätit maten. DÅ ska du få den.

Maten görs i ordning och eftersom att den mat som pappan lagar tar lite tid värms en burk köttfärssås och spagetti till junior. Det brukar liksom aldrig gå fel, favoritmaten nummer ett.
Maten placeras på juniors plats. Sedan utspelar sig följande:

Junior: Sitta stolen, sitta den stolen. Sitta hälv (själv) (pekar på mammans stol)
Mamman: Om du ska sitta på den stolen måste du ha en handduk och sitta på så att inte stolsdynan bli kladdig.
Pappan: Men låt honom sitta där då.
M: Han FÅR sitta där, men han måste sitta på en handduk, låt mig få hämta en handduk!
J: Inte handduk, inte HAAAAAAANNDDUUUUUK. BORT DEN! (Junior sliter ner handduken och gråter floder)
J: skeden! (får en sked) INTE skeden, andra skeden! (junior får två andra sorters skedar, ÄT nu då unge!)
P: Ska du äta lite goooood köttfärssås och spagetti nu då?
J: INTE då! Kladdar med skedarna: HÄLLA!
M: INTE hälla! ÄTA! (Inflikar också till pappan: Nu äter i alla fall jag en frukt eller nåt snart, är JÄTTEHUNGRIG!!!!!)
P: HÄR, smaka lite kyckling då! (ger Junior en bit kyckling nu när maten har blivit klar under tiden detta scenario utspelar sig)
J: mmmm, kyckling!
P: Okej, vill du ha lite kyckling då? Vill du ha det?
J: Okej
Mamman skalar snabbt en potatis och pappan gör i ordning kycklingbitar samtidigt som Junior ropar: MELA, MELA!
P: Så, NU kan du äta GOD kyckling!
J: Gaffeln. Gaffeln!
M: Här har du din gaffel, så ät nu.
Junior äter två bitar kyckling.
J: UUUUUÄÄÄÄÄÄHHHH INTE potatisen, INTE! NEJ NEJ NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Här börjar mamman och pappan (som inte har ätit sedan lunch) tappa koncepten en aning.
P: NEHE! Men det är KYCKLING, junior!
J: Bort den, bort den, maten!
Mamman plockar bort maten. Nu får det vara nog, ungen har fått 100 chanser att äta. Junior pekar mot kylskåpet: Ha den, ha den! (menar efterrätten)
M: Men efterrätten får man bara äta om man ätit upp sin mat, vill du äta din mat?
J: UUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH! INTE, INTE! HA DEN!!!
Nu står Junior på golvet och tårarna sprutar åt alla håll. Han gnor sig i ögonen och man ser verkligen att han är SÅ trött och SÅ hungrig. Under tiden som mamman och pappan äter (minns någon vad maten smakade?) görs ideliga försök att få J att äta lite, lite: "Här, smaka från MAMMAS tallrik!" etc. J lugnar sig något när han får se mammans kniv:
J: Ha den, kniven! Vass kniv, dela!
M: Mamma delar, kolla vad jag delar fint, nu kan du äta från mammas tallrik!
J: Kniven, dela, HÄLV!
M: Bara vuxna får dela med kniven, inga barn.
J: UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ HA DEN!
P: Nej, J, nu får du dricka välling och gå och lägga dig!
J: UUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
M: Men, J, du är ju så trött. Det blir bra!

Efter att mamman bytt till pyjamas på Junior och pappan gett honom välling är han gamla vanliga, mysiga Junior igen. En total hungerattack hade förvandlat den lilla godbiten till ett litet monster. Det visste ju mamman och pappan hela tiden men det är svårt att förklara för en liten kille på snart två år.

Frågor som mamman nu brottas med är
- hur man ska få i den lille maten som han behöver för att orka när han inte orkar äta?
- hur ska man orka att själv inte bete sig som en tvååring i dessa situationer?
- vid vilken åler gör barn som man säger?

Efter lite reflektion över livet inser mamman att det inte är konstigt att hon känner sig lite småtrött jämt...

-mami-

En liten sammanfattning så här långt (ska väl försöka att hinna med en i kvartalet...) ; )

Junior är nu 22 månader och pratar på som bara den! Favoritordet är "nej" och "inte då". Ibland kan han gå med på ett "okej" som vid
- "J, jag älskar dig"
- "Okej"
Han minns också människor som han träffat för länge sen, pratar om dem och säger att han längtar efter dem och saknar dem. Väldigt gulligt. Han saknar sin mormor och morfar väldigt mycket. Han har döpt morfar till "Bagak" (fast han vet vad morfar heter..) just för att morfar låter som kalle anka väldigt ofta.. och detta tycker J låter ungefär som "bagak" Man hör ofta därför:
"Längtar dig, Bagak! Linga bagak! Sakna momo.." Tråkigt att man bor så långt från alla släktingar!

Övrigt:
- Jag har köpt ett par Haremsbyxor. Jag vet att det är det fulaste plagg som finns och jag tänker inte gå omkring i dem offentligt men guuuuuuud vilka sköna byxor att strosa runt i hemma! Finns plats för att äta mycket falafel också ; )
-En mindre kris upptäcktes idag då en möglig apelsin hade vuxit fast i fodret på min MULBERRY-väska!!! Den hade bara legat i väskan i tre dagar och då helt möglat och svinat ner. Fruktansvärt. Tur i oturen var att det var min "slit-och-släng"-Mulle som jag bär även om det regnar. Måste gå att få bort misären från fodret. Det bara måste gå.
- J leker många låtsaslekar. Exempelvis tar han mitt hårspänne med dinglande saker i ena änden och leker att det är nycklar som han ska använda för att låsa dörren. Mycket engagerad står han på en pall och leker att han låser dörren. Med sitt hårspänne. Men tro inte att han är lätt att underhålla - för det mesta är han uppe och klättrar på allt möjligt och pillrar på saker som han borde låta bli. Sitter på bordet och mässar: "inte bordet, inte bordet". Han älskar städning också så funderingar finns på att han ska bli någon slags städare. I kombination med klätterintresset så borde fönsterputsare passa fint. Ni vet en sån där som hänger på skyskrapor och putsar fönster en sisådär 140 våningar upp. Annars har jag kommit fram till att låsa-dörren-med-hårspänne-lekar kan komma väl till pass om han ska bli mästertjuv! Om han lär sig att låsa UPP dörren vill säga.. ; )

Nu ska jag gå och göra lite nytta!

-mami-

När jag kom hem idag, lite lagom trött efter att ha introducerat ett gäng nya studenter hela dagen, var junior
k o m p l e t t   g a l e n!!! Sprang fram och tillbaka och skrek, verkligen SKREK. Han var ju i och för sig glad, men som sagt något uppe i varv. Hur är det meningen att man ska orka med sitt barns energinivå som verkar öka under dagen samtigt som ens egen energnivå sakta men säkert minskar under samma tid? Finns det någon lösning på denna ekvation?

Junior fick se mitt fina halsband och röck det till sig, satte på sig det och var SÅ fin: "bappa, bappa, titta!" ropade han förtjust och hans far fick berömma hans oerhörda känsla för stil (fläckig grön, urtvättad T-shirt, blöja och långt halsband med svarta, stora kulor). När jag ville ta tillbaks halsbandet vägrade junior att släppa det ifrån sig. Han lägger sig då på mage på skötbädden (som ligger på golvet) och gömmer halsbandet under sig: "nej, ne-ej" säger junior. Sen kommer han på att han ligger på något mjukt på golvet och tillägger: "mysigt!"

Det är ganska härligt att höra allt han härmar. Vad man än säger så härmar han...

Nä, nu har jag snart missat hela avsnittet av "Mitt stora feta Syrianska bröllop", måste iväg och kolla lite..

-mami-

Detta är ju nästan tragiskt.. Har inte lust, ork eller motivation till att skriva ett endaste litet fjuttigt blogginlägg these days. Eller så var det mer tragiskt förr när jag hann skriva flera om dagen.. Det beror på hur man ser på saken. Många lever dock sina liv genom datorer nu för tiden, tänker på när jag och I fikade här om dagen och hon visade mig vad någon ytlig bekant skriver på facebook. T r a g i s k t. Allt handlade om hur ensam denna person är och massa "kloka" insikter, typ "du saknar inte kon förrän båset är tomt" eller "alla är lika ensamma som du är" och annan konstig smörja. Plus en massa bilder på personen i fråga, bilder på ansiktet och inget mer från nästan exakt samma vinkel. 40 sådana bilder ungefär.

Innan vi fortsätter så måste ni ärligt tillkännage vilket kön ni tror att den här personen har! Utifrån det ni nyss tagit del av alltså. Och inse hur mycket fördomar vi har utifrån olika könstillhörigheter.. om man ska tänka ur ett genusperspektiv allltså. Vilket jag gör så ofta jag kan nu för tiden.


Och ja, det var en tjej. Så klart.

Men VARFÖR tror man att någon endaste människa vill läsa om vad man själv tycker och tänker hela dagarna? Okej om det var BRA saker man reflekterade över, men all denna smörja? Och värre är nästan dessa par som skriver till varandra på facebook: "Å, älskar min lilla snuttegubbe, saknar dig så" Och så svaret: "älskar dig också lilla sockerkringlan, vi ses efter jobbet. Är lyckligast i världen som har dig" osv.osv.

Tro nu inte att jag är bitter och avundsjuk för det är jag faktiskt inte. Är helt nöjd med mig karl, även om  jag så klart inte skulle bli ledsen för en blomma eller annan överaskning (läs Mulberry-väska) någon gång, men ärligt, vi som inte har facebook PRATAR faktiskt med varandra i verkliga livet! Då kan vi säga rakt ut till vår sockerkringla och snuttebubbe hur lyckliga vi är för att vi har varandra, när vi sitter där i våra äckel-beiga skinnsoffor iklädda utnötta mjukiskläder. DET mina vänner, det är riktig kärlek det! ; )

---

För övrigt återhämtar vi oss efter förra veckans sjukdomshistoria - Junior drabbades av andningssvårigheter igen och det blev en härlig natt på akuten.. Nu har han blivit diagnostiserad med förkylningsastma och vi har nu i alla fall fått astmamediciner att ha i hemmet så att han kan bli behandlad hemmavid. Altid nåt! Nu mår den lille skrutten rätt så prima igen och vi jobbar och går på förskolan som vanligt. Eller "bobbar" och går på "ola" som junior uttrycker det.

Gulligt i morse också när junior vaknade när jag precis skulle åka till jobbet. Jag lyfter upp honom från spjälsängen och han tittar på mitt långa halsband som jag har på mig. "Balsand, balsandt!!", ropar han förtjust. "Opp, OPP!", säger han och lyfter upp halsbandet över mitt huvud och lägger det kring sin egen hals: "SÅ!" (i falsett) och tultar sedan runt i pyamas med mitt halsband (Dyrberg/Kern) svängandes i varje steg. Helnöjd. Klart att hjärtat smälter.

men som sagt, VARFÖR skulle någon vilja läsa om mitt liv och allt JAG tycker är viktigt.. ; )

God jul höll ja på att skriva men det är klart, man vet ju aldrig när jag orkar plita ner några rader nästa gång.. ; P

-mami-

Oj oj oj... Här törs man ju knappt skriva något längre eftersom att det medför ett ökat ansvar att hålla sig uppdaterad om kommentarer samt fortsatt engagemang i form av blogg-inlägg...

Men.

Jag träffade träffade gamla (ja, nu börjar vi bli gamla med diverse dåliga knän och dyl..) ; ) vänner i helgen och med tanke på alla barn som härjade fritt kring oss hann vi ändå knappt prata om hur vi hade det nu för tiden trots att vi träffades fler timmar.. Så vi kom fram till att bloggandet är ett bra forum för att hålla varandra uppdaterade kring vardagens bestyr. En väldigt söt bebis fick vi i alla fall se under besöket och junior var mycket imponerad av deras 4-åring och allt han kunde!

Junior sköter sig exemplariskt på förskolan och han vill gärna åka dit! Från att varje dag ha grinat som besatt vi överlämnandet och desperat vädja: "baka? baka? (översatt: tillbaka? tillbaka?) är han nu glad över att få hänga med kompisarna under dagen när mor och far jobbar.

Själv är jag överlycklig över att vara "baka" i arbetslivet och har faktiskt ork och energi kvar till att laga mat, leka med junior och vara en glad mamma de timmar vi hinner att ses efter jobbet. Junior är också mycket gladare hemma nu när han får leka av sig på förskolan med folk i hans egen ålder som orkar vilda lekar.

Men trött är man så klart ändå och jag känner redan nu att det ska bli gött att knyta sig sen..

-mami-

Här har man inte orkat uppdatera på väääääldigt länge!
Nu börjar dock vardagen göra sig påmind.

Idag var en ny milstolpe i lilla juniors liv: Första inskolningsdagen på förskolan! Även en milstolpe för mamman och pappan som nu inser att bebisen plötsligt blivit stor och nu skall lämnas bort till FRÄMLINGAR!

Junior skötte sina första två timmar på förskolan snyggt, sprang runt och grejjade, lekte lite med de andra barnen under skräckblandad förtjusning och grinade bara en (1) gång när han slog en skåpsdörr i pannan på exakt samma ställe två (2) gånger på raken. Då dög det bara att mamman tröstade. Det var bara junior som grinade under hela första inskolningsdagen.

Efter att ha varit på förskolan i två timmar, sedan hem och äta lunch, sova och ut och leka med grann-barnen i ett par timmar var det en TRÖTT junior som gärna ville gå och lägga sig kl. 17.00 redan. "Bata?, ba-ta?" (översatt: bada?, bada?) frågade junior hoppfullt kl. 17.00 och gnuggade sig i ögonen. Han vet att det är läggdags när badet är fixat. Mamman och pappan fick jobba stenhårt för att hålla hans humör uppe till iaf 17.30 då badet fick äga rum. En helt utmattad junior somnade redan kl. 18.00!

Nu försöker mamman hålla sig vaken tills Hollywood-fruarna börjar, det enda program som mamman kollar på på TV. Pinsamt: ja. Men det struntar mamman i, hon behöver en uns glamour i sin vardag.

-mami-

Intensiv är ett ord som bra beskriver junior. Trött är ett ord som bra beskriver mamman.

Junior har kommit på det roliga med att klättra upp överallt. Gärna soffor. Där kan man sitta och bläddra i en bok i två sekunder och sedan fara runt som en galning. Roligast är att stå upp och balansera på kanten, mamman och pappan blir så roliga då när de skriker: "AKTAAAA, nej, nej, nej SITT ner!!!" och skpringer mot en i panik. Det som inte är roligast är när man ramlar ner från soffan för att man härjar runt som en galning. Det tycker varken junior, mamman eller pappan.

Igår skulle junior klättra upp på kökssoffan och misslyckades tyvärr så gravt att han slog i hakan i soffkanten på vägen ner. det hade ju i och för sig inte varit så farligt om det inte hade varit för det att juniors tunga var placerad mellan hans söta små tänder. Tänderna bet således rakt igenom tungan och junior grät, mamman grät och blodet sprutade. Nu stoltserar han med två prydliga hack i tungan, stackars barn.

Dagens stora fundering är: HUR kan NÅGON vilja bli förskolelärare? Och ha hand om typ 14 stycken energiknippen dagligen....

-mami-

Så. Har varit lite inaktiv här tyvärr. Att resa tar på krafterna.

Mamman och pappan var ju iväg på weekend-resa förr-förra helgen. Mycket trevligt men ack vad det tog på mammans krafter! Mamman inser att hon inte är van längre att dansa hela natten (om man inte räknar med vingliga steg mitt i natten mellan eget sovrum och juniors sovrum) och sova endast ett par timmar innan det är dags att gå upp igen. Och att dricka alkohol. Mamman blev absolut inte oredigt berusad på resan. Nej. Men det blev några öl lite här och var. Vid ett par tillfällen.

På måndagen när mamman vaknade upp i sin egen säng kom plötsligt tröttheten. Den abnorma tröttheten som gjorde mamman apatisk hela dagen och typ gråtfärdig framåt kvällen. Mamman vill nog säga att det tog hela veckan innan hon kände sig på hugget igen. Men det var det värt! Vilken trevlig resa. Bra sällskap, bra väder, bra Hesburger! ; ) (ja, ett jätteinternt skämt till en läsare)

Imorgon skall mamman och junior ta sitt pick och pack och hälsa på mormor U. Det blir även en träff med juniors syssling som inom några månader fyller 1 år! Jisses vad tiden går fort. Mamman inser att två av hennes väninnor snart blir tvåbarnsföräldrar också. Helt otroligt! Mamman får panik - så väldigt vuxen nu. Känner sig fortfarande inte tillrcäkligt mogen för att vara mamma. När junior bara skriker och skriker för att han vill ha russin. Och mamman INTE svarar: "vänta lille gubben, jag märker att du vill ha mer russin, här ska du få!", utan mer: "AAAAAAAAAAAAHHHH! AAAAAAAH! Så låter du! Tycker du att det låter TREVLIGT?"

Det som är tur för mamman och pappan är att de är omogna vid olika tillfällen. Så när mamman skriker tillbaks till junior som bäst kan pappan rycka in och styra in konversationen på mer pedagogisk mark.

Precis som mamman gör när pappan i vredesmod säger till 15-månaders-junior: "Vill du ha mer russin så måste du säga: kan jag be och få mer russin TACK, istället för att skrika. Så säge det nu: Kan. Jag. Be. Att. Få. Mer: Russin. Tack."
(Ja - mycket handlar om russin just nu)

-mami-

Mamman och pappan ska åka bort i helgen. Utan junior. Tre hela dagar (eller två och en halv mer riktigt) vuxentid tillsammans med goda vänner. Mamman har set fram emot detta i flera månader och nämner för pappan att hon vill börja med packningen idag. Pappan är helt oförstående: "Men, det är ju MÅNDAG idag"

Ja, visst är det måndag. Men hallå? Mamman har ju inte varit iväg på några skojjighter på väääääldigt länge! Det är ju enda tillfället för lite high heels och annat barnovänligt! Självklart måste kläderna väljas med finess, allt måste förberedas intill minsta detalj.

Men mamman har inte orkat få ändan ur vagnen än. Tar det imorgon. Då är det ju i alla fall TISDAG.

-mami-

Gårdagen:

08.00 Mamman vaknar (efter en natt med juniors skrik mellan kl. 22.30-00.00) med förhoppningen om att proppen i badrummet magiskt skall ha löst upp sig under natten (med lite hjälp av det kilo propplösare mamman öst ner i handfatet på kvällen) men tyvärr är det fortfarande svart vatten upp till kanten av avloppet. Suck. Mamman hejdar junior från att kladda i vattnet. Junior är helt oförstående över att han inte får och blir jättearg på mamman. Ute ösregnar det. Mamman ringer hyresvärden för att få hjälp med proppen.

8.00-10.00 Mamman försöker ge junior frukost, sig själv kaffe, sminka sig, klä på sig och junior, samtidigt som hon plockar undan all skit som ligger framme och skräpar. Junior hjälper till genom att dra fram så mycket leksaker som möjligt på så kort tid som möjligt.

10.30 Fixarkillarna kommer. Från Samhall. De säger knappt hej men mamman strålar översvallande: Åh, nu kommer räddarna i nöden!!!! Fixarkillarna jobbar bra länge med att lösa proppen. Mamman och junior sitter i köket och läser en bok, om och OM igen. Junior är mycket misstänksam och fascinerad av de två inkräktarna. Efter mycket bestyr är det fart i avloppet igen och fixarnissarna drar iväg. Mamman ropar: "Tack, oh tack så HEMSKT mycket för hjälpen!!"

11.00 Mamman och junior äter lunch. Juniors mat hamnar precis överallt. Och lite i munnen. Tror att han blir mätt.

12.00 Junior sover. Mamman passar på att damma och svabba golven. Samhallmännen har en tendens att glömma att ta av sig skorna när de kommer in.

13.00 Mamman sätter sig i lugn och ro med en kopp kaffe. Ah.

13.05 Junior vaknar.

13.30 Mamman och junior stämmer träff med grannarna för att leka. Utelek i lekpark och det regnar. Junior tycker att regnet är läskigt och ska bara krama mamman hela tiden så att mamman blir sandig.

15.00 Mamman och junior går och handlar.

16.15 Kvällsmat.

17.25 Småkryp följt av Rorri  - en racerbil på SVT barn.

18.30 Läggdags för junior. Han somnar i samma sekund som huvudet hamnar på kudden. Gött!

18.45 Mamman bakar grunden för en midsommartårta.

19.30 Dusch.

20.00 Tid framför datorn med en kopp thé och lite nötter (har helgmys nu, ska ju jobba i helgen)

22.15 Mamman går och lägger sig.

22.30 Junior vaknar och skriker. Somnar om. Vaknar efter 10 miuter och skriker. Håller på så i 1,5 timmar innan han ger upp och somnar på riktigt.


Idag:
06.30 Junior vaknar. Mamman orkar inte gå upp. Hoppas att han ska somna om.

07.30 IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIiH! Nu tycker junior visst att det räcker. Har lekt en hel timme själv i sin säng....



Bara det faktum att mamman måste deklarera sina dagar på detta vis tyder på att mamman saknar A) stimulans B) tillräckligt med saker att göra.

Depressing.

Glad midsommar!

-mami-

Åh! Var och handlade för en stund sedan och stod i kassan med två packar Loka-vatten (6-pack småflaskor). Bakom i kön stod en ung man från typ Indien. Helt plötsligt tilltalar han mig:

Indisk man (engelska med Indisk brytning): - Excuse me, but is that water?
Jag: Yes!
Indisk man (fundersamt): Why do you buy it?
Jag: You can get it over there! (trodde att han sa where do you buy it...)
Indisk man: No, I mean WHY do you boy it? You have good water at home from at tap, yes?
Jag:... eh.. yes... but look, this has SPARKLES and it allso have a FLAVOUR!!!
Indiern tittar fundersamt på mig...: - oh... okey...

Indiern köpte snabbmakaroner i storpack. Frysta sommargrönsaker i storpack. Billig matolja. Socker. Mjölk.

Jag tyckte jättesynd om Indiern och hade ont i magen när jag åkte hem. Lyxmänniskan som köper vatten på flaska när det finns asbra vattet i kranen hemma.

Som straff sitter jag nu och väntar på att propplösaren skall göra sitt i badrummet så att det slutar välla upp en sörja från avloppet under badkaret när man tvättar/använder handfatet i badrummet/duschar/diskar eller dyl.

-mami-

Det gäller som sagt att fylla dagarna med aktiviteter. Idag har mamman och pappan tagit med junior på ett äventyr utan dess like - miljöstationen (f.d. soptippen)! Först skulle det plockas fram och sorteras. Junior hjälpte mamman och pappan genom att bära runt alla saker och lägga dem på finurliga ställen i lägenheten. Och prova mammans klackskor som skulle slängas. Hela övningen tog några timmar och det är det viktiga.

Igår fick vi celebert besök av min svägerska vilket roade hela familjen hela dagen - en mycket bra dag med andra ord!

Nu ska vi kolla på någon TV-serie. Är helt slut av vansinnig allerig och all medicin jag tryckt i mig under dagen.

-mami-

Dagen som artar sig fortsätter:

13.40 Junior vaknar. Mamman har suttit och läst en stund och är alldeles sömning och yr. Mamman inser att hon bara har druckit kaffe denna dag, inget annat. Mellanmålsdags. Junior festar loss på en soygurt och några jordgubbar. Mamman dricker grönt thé för att få i sig vätska.

14.30 Mamman och junior går ner på stan. Mamman trodde att de skulle komma iväg redan 14.00 men på något sätt tar det sån tiiiiiiiiiiiiiiiiid att komma iväg nu för tiden. Junior ska jagas och kläs på, sättas i vagnen, snytas, lugnas ner, han ska ha sin buts på huvudet. Sin buts som kan kastar på golvet hela tiden när det enda mamman vill är att komma IVÄG. Man måste komma ihåg att ta med sig plånboken också.

15.00 Mamman hittar en SÅ fin tröja på rea (lite Chanel-stil, kofta med knappar) och man MÅSTE ju passa på när det rea... Mamman blir stressad över att rean är så förbannat tidig nu för tiden. Förr, när mamman var ung, var det alltid rea i slutet av sommaren. Nu gäller det att grabba tag i godbitarna innan det är för sent. Den ekonomiska biten får mamman lösa senare. Banken har ju gett mamman kredit, alltså måste mamman vara kreditvärdig? Mamman anser i alla fall att hon är värd krediten. Och "Chanel"-tröjan. Jackan som mamman ville ha på rean fanns bara i gigge-storlek så den kunde mamman inte köpa, vilket gör att mamman SPARAR 600 kr. Mamman springer genast och köper två par skor som kostar 600 kr. Så där, nu är det balans igen! Men mamman behövde faktiskt nya skor, sulorna är lösa på de gamla. Och det var ju faktiskt rea.

15.30 Mamman vill köpa något till junior också, nu när hon är på sitt allra bästa shoppinghumör. Han sitter ju så snällt i vagnen och vinkar till alla hela tiden. Junior får en liten tamburin och en Barbapappa-gose. Junior är glad och upprepar hela tiden: "Baba bapa, Bapa bapa"

16.15 Hemma igen! Mamman och junior leker med Bapa bapa och tamburinen. I en minut. Sedan börjar junior leka med ett gammalt plastlock från en turkisk yougurt-burk istället. Mamman noterar att det är mycket onödigt att köpa dyra leksaker till junior när man kan ge honom matförpackningar att leka med a la "leksak på köpet". Mamman fixar nu också mat till sig själv och junior. Mamman lyxar till det med en halloumi-sallad. Mamman skulle kunna leva på enbart halloumi för att det är så gott!

17.25 "Småkryp" visas på SVT barn. Fem minuter långt program som junior fullkomligt älskar. Mamman och junior ser det varje dag. Junior håller nästan andan under programmet för att det är så bra. Mamman berättar hela tiden vad som händer: "åh, nu kommer det en myra" "kolla, den springer" "haha, en SPINDEL!" Junior har börjat protestera när mamman babblar. Han ser väl för tusan själv vad som händer?

18.00 Junior klättar upp på en hylla och ramlar halvvägs och slår i munnen. Gråter och SKRIKER i panik. Mamman tröstar och dansar samtidigt till Hansons "Shout it out" (passande va?) Mammans tröja blir blodig. Junior och mamman städar och lägger i en tvätt. Mamman gör i ordning junior för natten.

18.30 Junior vägrar att somna.

18.45 Junior vägrar att somna. Mamman måste stå böjd över spjälsängen och dumglo.

19.00 Junior vägrar att somna. Han vill mest leka i sin säng. Men mamman måste stå där bredvid annars skriker junior som om han blev lämnad ensam för ALLTID.

19.15 Junior vägrar att somna. Han leker med alla napparna i sängen och tar ut en och erbjuder mamman: "Bapp". Mamman vill inte ha någon bapp utan väser kärleksfullt: "Sov nu för fasiken, det är natt och JÄTTESENT". Mamman buffar på junior tills han faller i någon slags trans. Junior sätter sig sedan upp, kollar tar en napp i handen kastar sig framåt och tvärsomnar.

19.30 Mamman är helt färdig. Tar en dusch.


Nu sitter mamman och bloggar. Och väntar på att pappan ska komma hem vilket han gör snart! Men mamman misstänker tyvärr att hon kommer att somna innan han hunnit hem. För efter en heldag föräldraledighet är mamman helt slut. Junior får verkligen jobbet att likna semester.

-mami-

Halva dagen har nu i alla fall passerat! Ångesten är total när man har dagar som denna och inte har NÅT inplanerat för dagen. En HEL dag med junior som behöver aktiveras.

Man gör så gott man kan. Och dagen har artat sig riktigt bra!

06.00 Junior vaknar. IIIIIH! Diverse rapparkalja. IIIIIIIIIIIIIIH!! Mamman ligger kvar och försöker ignorera skrikandet. Junior säger: Mamamaaaamamamamama. Mamman blir rörd och ropar: "Jag kommer!" och masar sig ur sängen. Junior är glad och säger: Bapa Mats och pekar runt om i lägenheten. Mamman förklarar att Bapa Mats inte är hemma. Det är bara du och jag idag, Junior. Lovely.

06.30 Efter en första frukost går vi ut och går. Hemma runt 07.30

08.00 Frukost! Nu när junior äter själv tar det lite längre tid. Bra, för tiden skall gå. Junior blir megakladdig och måste spolas av i handfatet. Luktar fortfarande leverpastej efteråt.

08.30 Mamman lagar lunchen så att den ska vara färdig när det är dags att äta. Junior river och röjer runt i lägenheten. Mamman hör plötsligt från vardagsrummet: "IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH HIHIHIIIIIIIIIIIIII" och rusar dit. Junior har klättrat upp på TV-bänken och står och svajar med skräckblandad förtjusning.

09.40 Mamman och junior går ut för att leka på en lekplats. Junior är glad för att de ska gå till en "Bats". På huvudet har han på sig sin "Buts" (keps). Vid ytterdörren träffar mamman och junior på en annan mamma som har två juniors och som bor i samma hus. Mammorna bestämmer träff lite senare på en lekplats i området och mamman är glad över att få lite vuxensällskap. På lekplatsen är det inte bara mammorna med juniors utan även en hel förskola som kommer dit och leker. Junior är svinnöjd och springer runt och härjar. Gråter inte ens när han ramlar med hela ansiktet rakt ner i sanden så att den fastnar i snorränderna under näsan.

10.45 Mammorna och juniorerna går hemåt för att äta lunch.

11.00 Lunch. Junior äter själv och mamman är nöjd och glad. Det gör ju inget att all mat hamnar på golvet och mamman måste skura. Idag igen. Mamman är osäker på hur mycket mat junior egentligen fått i sin lilla mage. Men han verkar nöjd.

11.30 Junior somnar och mamman kan dricka kaffe och surfa!!! haha!


Eftermiddagen är planerna spikade. Mamman och junior ska ner på stan och kolla runt.

Viktigt att hela tiden ha något att sysselsätta sig med. Annars får mamman total panik. Nu måste mamman pimpla mer kaffe så att hon inte somnar hon också.

-mami-

Dagen startade bra redan klockan 05.00 med en pigg junior. Mamman fick gå upp två (2) gånger mellan kl. 05.00-06.00 för att lägga honom ner och trycka in, jag menar stoppa in, nappen i munnen på honom. Junior bestämde sig för att det VERKLIGEN var dags att gå upp kl. 06.00 genom att ihärdigt skrika IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH, IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH!!! Mamman svor och masade sig upp. Pappan? Han mumlade något om "Jag kan lösa av dig sen" eftersom att det tydligen är givet att mamman jobbar första skiftet i denna familj.

Om man går upp tidigt blir dagen väldigt lång. Vilket i och för sig är bra om man har mycket att göra. Mamman har massor hon behöver/vill göra. Som hon på något konstigt sätt ändå inte hinner. Trots att hon går upp så tidigt. Och lägger sig rätt så sent. Mamman har en teori om att allt tar så lång tid eftersom att någon konstant motarbetar henne. Mamman plockar upp leksaker och lägger i korgen. Junior plockar ur leksaker ur korgen och lägger på golvet. Mamman torkar upp matrester från golvet. Junior slänger mat på golvet. Mamman torkar av TV-bänken från kladd. Junior kladdar efter. Mamman försöker sminka sig, det tar bara tre (3) minuter att dusta på lite puder och kladda på lite mascara, medan junior passar på att riva ut ALLT ur badrumsskåpet. Mamman tar på sig rena kläder. Junior blir glad att mamman ÄNTLIGEN är färdig med att ägna sig åt sig själv och nu ÄNTLIGEN kan ägna junior FULL uppmärksamhet. Junior visar sin glädje genom att pussa mammans kläder fulla av snor. Mamman måste byta kläder.

Dagen fortsätter i denna anda. Mat ska lagas. Ätas. Matas. Torkas. Barn ska sysselsättas. Mamman och junior går ut för att junior inte ska riva hela lägenheten. Vid 9.30 tycker junior dock att han är trött (konstigt när man vaknar kl. 05.00) och somnar. Mamman har druckit fem (5) koppar kaffe och kan omöjligt gå och lägga sig. Plus att hon måste plocka i ordning lite när junior inte är ivägen och saboterar.

Mamman inser att junior är en charmig, normal 14-månaderskille. Men mamman undrar om hon är en bra småbarnsmamma. Passar hon för att han hand om barn överhuvudtaget? Mamman längtar ju mest tills junior ska sova så att hon får andas lite. Mamman saknar sitt jobb.

-mami-

Svett och pust och stön! Varmt är det. Men inte lika varmt som i gamla knarkarlyan. Tack och lov!
Nu har jag jobbat en hel del och därför varit lite efter med bloggandet. Juniors pappa haltar fortfarande omkring här hemma men har i alla fall sökt vård! Träffat kollegor till mig som klämt och känt på knäet och nu väntar han på en MR. Hoppas att han slipper artroskopi i alla fall. Trolig orsak till smärta och låsning i knäet är menisken.

Idag kommer väninnan hit en sväng på lunch/fika innan jag ska en sväng till nya jobbet och skriva på papper och prata med chefen i eftermiddag. Junior är.. ja, vad ska man säga. Inne i en lite mer krävande period kanske man kan uttrycka det. Jag lääääängtar tills han ska få börja på förskolan! Även om jag kommer att sakna honom så klart så tror jag att det är dags för den lille att aktiveras lite mer om dagarna. Jag orkar inte mer aktiviteter.

Han är väldigt "trotsig" och gör bara sånt han inte får om man inte ägnar hela sin uppmärksamhet mot honom. Lite jobbigt när jag var och handlade med honom igår och han började stoppa in hela handen ner i halsen. Ögonen tårades och jag utbrister: "Nej men vad GÖR du? Så får du ju INTE göra!" Orden "inte" och "göra" triggade här igång junior eftersom att han visste att han fick min uppmärksamhet om han fortsatte. Så han satt och tröck ner sin lilla hand ner i halsen så att spyorna bara forsade ner över honom. Fyra gånger. Medan jag förtvivlat försökte tillrätavisa honom, hålla i hans hand, manövrera vagnen, släpa runt kundkorgen, plocka ner rätt varor, inte få ÄNNU mer ont i ryggen, skälla på junior samt betala och packa varorna. Junior bara skrattade fast jag tittade med ARG min och sa "NEEEJ!" Sista gången han tröck ner handen i halsen var vid kassorna när ALLA i hela mataffären tittade på oss och undrade vad det var för störd mamma som hade med en 14-månaders kille med fullt utvecklad bulimi. Väl utanför affären ringde jag juniors pappa och bölade lite och sedan gick vi hem. I värmen. Med ryggvärk.

Känner som sagt att det är dags för nåt annat än det här nu. Värmen tar också musten ur en. Nu sover junior fast klockan bara är nio. Han bara hängde i hasorna och bara gnällde, gnällde, gnällde. Så han fick gärna gå och lägga sig lite, så att jag får ANDAS bara fem minuter.

Nu ska jag förbereda fika och lunch. Jobbar stenhårt med GI-kosten och mår förträfligt. Är också inne på sommarens andra kortisonkur vilket också bidrar till ökat välmående. Synd bara att ryggen pajar mer och mer. Inväntar nu mitt första lumbago ischias. Vi ser ut som ett riktigt gamling-par här hemma där vi haltar omkring med dåliga knän och ryggar. Härligt.

-mami-