Pappan och junior är väg på äventyr så att mamman kan vila upp sig från sin lunginflammation och samtidigt plugga son avancerade kurs i vetenskapsteori och forskningsmetodik. Mamman är dock full av graviditetshormoner och grinar mest hela dagarna för diverse småsaker vilket gör det svårt att fokusera på något överhuvudtaget. Mamman undrar också hur det kan komma sig att man helt plötsligt har ett stort hål av saknad efter personerna som man nyss varit så trött på att man typ aldrig mer ville se dem?

För övrigt är junior inne i en "Bamse-period" och dvd-spelaren går dagarna i ända spelandes olika Bamsefilmer. Mamman har följande funderingar kopplat till dessa: (nej, inte helt sunda funderingar)

- Hur gammal är Bamse och hans polare egentligen?
-Är Mickelina lika gammal som Bamse eller är hon ett barn? Och varför umgås dom då som typ jämlika?
- Varför är alla djur i filmen mänskliga med tal, tankar och känslor förutom åsnan som springer kapplöpning och alla travhästarna? Det finns ju ex. Grisar som är typ mänskliga i filmen?
- Varför matar Bamse sitt tama bi Surre med dunderhonung om alla, utom Bamse, som äter dunderhonungen får ont i magen tre dagar? Är inte det taskigt?
- Hur länge sitter effekten av dunderhonungen i? Hur snabbt börjar den verka?
- Hur gammal är Bamses farmor och vem ska ta över produktionen av dunderhonungen när hon inte längre lever?
- Är husmusen en kille eller tjej?

Vet inte om det är feberyra eller graviditetshormoner som gett upphov till dessa funderingar - i vilket fall så kan det inte vara bra att kolla för många gånger på samma film.

I slutet av förra veckan blev mamman förkyld. Rejält på fredagen och hade feber och så på lördagen och söndagen. Pappan var hos sin pappa för att hjälpa till så mamman försökte att ro hushållet i land på egen hand. Det är underbart att sitta på en kall och regnig lekplats med rinnande näsa och hosta.

Märk väl att mamman ändå hann med att baka bröd och äppelpaj ena dagen och rostbiff med potatisgratäng andra dagen. OCH förbereda för måndagens pizzakväll genom att baka pizzabottnar och göra tomatsås. Och mjölkfri ost till junior. Mamman vill inte skryta över dessa husmorsfasoner - faktum är att de är mammans flykt från att leka. Mamman ogillar starkt att leka.

Mamman hade dock så mycket att göra att hon inte fattade att hon var sjuk. Gick till jobbet måndag morgon. Knaprade Alvedon och halstabletter. Hade ju studenter att ta hand om. Hostan dock värre. Även tisdagen gick mamman till jobbet - det var ju möte! Däremot hem och jobbade hemma från lunch denna dag, hade även tid hos barnmorskan kl. 15. Satt i väntrummet och läste om oddskvoter.

Onsdag morgon kastade sig mamman upp för att gå till jobbet - skulle ju handledare student denna dag! Pappan tittar skeptiskt på mamman "ska du verkligen gå till jobbet idag?" Mamman MÅSTE ju! Junior vaknar. Har feber. Mamman sitter vimmelkantig vid frukostbordet. Har vaknat två gånger under natten av svår astma. Mamman resignerar, nån måste ju vara hemma och vabba.

Mamman får allt svårare att andas. Idag är junior piggare även om han har 38-graders feber. Mamman ringer för säkerhets skull vårdcentralen och får komma dit för egen räkning. Känns lite töntigt, mamman känner sig inte tillräckligt sjuk egentligen. Fast det är ganska jobbigt att cykla dit. Känns som om mamman ska svimma när de är framme. Sjåpigt!

Det visar sig att mamman har lunginflammation. Kåvepenin i sju dagar nu. Men sen ska väl mamman vara på G igen! Idag tillåter sig mamman dock att vara astråkig. Våfflor till lunch och smoothie till mellis (muta för att J skulle orka med till apoteket också).

Mamman vägrar att laga kvällsmat - nu är det upp till pappan som också är krasslig att laga mat när han kommer från jobbet. Eller så blir det köpmat... Mamman hoppas! ; )

Mamman har jobbat flitigt hela dagen med sin forskningsplan. Kl 16 sätter hon sig på cykeln och susar iväg, präktigt iförd sin tuffa cykelhjälm, pärmar och böcker i en tygkasse i barnstolen, till förskolan för att hämta Junior.

Junior blir så glad! Mamman är snäll och tålmodig och kollar på sakerna sim Junior vill visa. Tralala, men nu är det bäst att mamman och Junior cyklar hem för att laga mat! På med allt på cykeln igen och cykla låååååångsamt hem i motvinden. Men det gör ingenting, allt är värdsligt!

Hemma plockar mamman fram den färdigtinade fisken och lagar kokt potatis med fisk på grönsaksbädd, åh så gott och nyttigt! Junior vill ha uppmärksamhet men mamman hinner ju faktiskt inte nu, när hon lagar mat, så att familjen inte ska vara hungriga i magen. Mamman skalar och rör. Plötsligt säger Junior:
- Jag åt upp den.
- Vilken då, lilla vän? Undrar mamman förstrött.
- Den, osten. Jag hittade den.
Mamman slutar att rör och fryser till. Junior står vid skärbrädan och plockar i sig morgonens skörd av brödsmulor och alltså även en ostbit som någon glömt kvar.
- Men lilla du, åt du OSTEN? Men du tål ju inte ost!
Mamman svettas.
- Spotta ut den nu i mammas hand!
Junior tuggar med aldrig blick och sväljer sedan långsamt.
- Jag åt upp den.

Mamman vet inte om hon ska skratta eller gråta - vad händer nu? Efter tio minuter lever och andas junior fortfarande och mamman slappna av något. Efter tjugo minuter börjar Junior klaga på att det kliar. På foten. På handen. Och i ögonen. Mamman vet inte o. Det beror på osten han åt eller för att hon var tredje minut oroligt frågat Junior:
- Kliar det? Kliar det nånstans?

För att vara på den säkra sidan får Junior allergimedicin och kvällen fortskrider i vanlig anda - ingen drabbas i alla fall av en anafylaktisk chock.

Mamman är dock väldigt stolt och nöjd över att hon lyckats laga klart maten och inte vrålat:
- Jag får panik! En enda gång under kvällen.

Igår hade vi barnvakt på dagen. Juniors mormor var här och jag och karln passade på att ha lite egen-tid. Vi åkte till Västerås. I Västerås finns ett mycket stort köpcentrum i anslutning till Ikea - vad kan väl vara bättre? Vad mer kan man önska sig en ledig dag? Faktiskt mycket trevligt och vi kunde uppdatera Juniors garderob lite inför vintern. Själv var jag lite sugen på att köpa bebissaker också, tyvärr ganska onödigt för vi har massor med saker sedan junior. Således en massa inköp till junior och en fika för oss innan vi åkte hem igen. Blev Tacos till middag och J vaknade 02.00 och kräktes ca 5 ggr fram tills kl. 04.00. Sedan lyckades vi somna om ett tag till. J är inte magsjuk, dock misstänker vi starkt att boven i dramat det tortillabröd som han tryckte i sig i en enda tugga igår kväll. Måste ha lagt sig som en klump i lilla magen. Idag är han lika pigg som vanligt... Själv tycker jag att det är mycket spännande med lite nattliv så där en lördag - det är inte ofta längre man stupar i säng kl. 04.00. Strunt samma att det var efter två timmar med kräks och småkryp på tv, inte allt för stor skillnad mot uteliv på nattklubb ; ) Lite wild and crazy kändes det allt!

Det är så lätt att känna en stress över tillvaron med två arbetsplatser som fyller mina 100% arbetstid, ett barn och ett till i magen, studier på halvfart på avancerad nivå och ambitionen att lyckas med ovan nämnda ansvarsområden till 100% och samtidigt inte få ett nervöst sammanbrott eller äta godis VARJE dag som tröst. Gärna skulle jag vilja träna ett par gånger i veckan också men det verkar faktiskt helt kört.

Men samtidigt är det så otroligt onödigt att gnälla - allt i min tillvaro har jag valt själv. Okej, jag måste väl jobba - men jag har ju faktiskt valt det jobb jag har. Som innebär att jag måste plugga. Barn har jag varit delaktig i att införskaffa - hemskt vore väl annars! Så det öre ju bara att slappna aaaaav och inte drabbas av panik (ett ord jag måste sluta använda förresten eftersom att J står på förskolan och deklarerar i alla möjliga situationer: "jag har panik, nu får jag panik!"). Allt ordnar sig.

Är det inte mycket märkligt? I princip dagligen får jag kommentarer om min kropp. Att jag har blivit tjock. Inte bara om magen, utan även andra kroppsdelar. Helt okej tydligen för folk att ingående granska mig uppifrån och ner för att stanna blicken vid mina lår och fråga: "har du gått upp mycket?" Annan skön kommentar: "När ska du ha - oktober?" Det är om typ en månad, vilket innebär att personen i fråga tycker att jag ser höggravid ut redan.

Jag är ledsen att behöva säga det här till alla desorienterade människor där ute: nej, alla ser inte ut som smala fotomodeller med en liten bula på magen fram tills förlossningen för att sedan lämna förlossningsavdelningen med ett sexpack på magen. Somliga ser ut som flodhästar fram tills förlossningen för att sedan lämna förlossningsavdelningen med en kängurupung på buken. Och jag kan säga att det är ett mycket praktiskt ställe att förvara den lille på, liksom mindre risk att man råkar förlägga den någonstans.

Igår var mamman och junior barnvakt till väninnans snart ettåriga pojk:
9.15 väninnan och bebisen anländer. Han sover så han får ligga kvar i vagnen utanför trapphuset. Dörren till lägenheten står på glänt. Vi snackar lite skit och går igenom lite mattider och dyl. Väninnan ska visserligen bara klippa sig och blir väl borta max två timmar, men barn fungerar inte adekvat utan rätt dos mat och sömn. Det gör i och för sig inte mamman heller.
9.35 Väninnan åker. Bebisen sover. Mamman och Junior leker. Mamman förklarar för junior att hon visst måste bära bebisen TROTS att hon är juniors mamma. Varannan minut kollar mamman ut i trapphuset så att allt är lugnt. Hade glömt hur mycket koll man har på små barn!
10.00 Ett ljud! Mamman springer ut till vagnen och bebisen plirar misstänksamt mot mamman. Mamman känner en misstänksam lukt från bebisen och inser att det måste bytas på en gång. Bebisen accepterar att bli lyft från vagnen men ser inte direkt överlycklig ut.
10.05 Blöjbyte. Här känner nog bebisen att det får vara nog, vem är.den järn.kvinnan och var är min mamma? Bebisen börjar således gråta. Mamman och Junior blir stressade - de vill ju vara bra barnvakter! Mamman spexar och Junior klappar bebisen på kinden. Efter Blöjbytet är bebisen glad om han får bli buren. Junior accepterar.
10.15 Mamman inbillar sig att bebisen ska bli jätteglad om han får äta lite och matar därför med fruktpure. Junior visar bebisen alla sina leksaker.
10.30 Gemensam lek på golvet. Bebisen får knappt låna något för då bara MÅSTE junior leka med den saken. Bebisleksaken. Som typ inte är rolig.
10.45 Mamman börjar laga mat. Bebisen sitter i barnstolen och tittar på, junior leker.
10.55 Lalalala vad bra det går! Men vad nu? Det luktar misstänkt från bebisen igen. Dags för byte. Mamman ber junior att följa med. Han vägrar - han ska äta. Mamman plockar snabbt undan vassa kniven, salladen och tomaterna. Ha! Han ska minsann inte få tjuvstarta innan maten. Byter sedan på bebisen som är lika ledsen denna gång. Misstänkt tyst från köket.
11.05 Kommer ut med bebisen till köket och ser en mycket tyst och nöjd junior som mumsat i sig.hälften av TVÅ veg-schnitzlar! Otillagade. Mamman blir arg junior. Junior ger upp och går med på att kolla på tv.
11.15 Junior kollar på Pingu, bebisen sitter barnstolen och leker med en pet-flaska. Mamman lagar mat. Hade intentionen att maten skulle vara klar 11.00.
11.25 Väninnan kommer. Bebisen ler för första gången sedan ankomsten!
11.45, ca. Maten är klar!

Mamman lyckades således att hantera två barn helt på egen hand i hela två timmar! Endast smärre missöden. Inser dock att framtiden kommer att bjuda handhavande av två barn något längre stunder än två timmar... Mamman behöver förmodligen recept på betablockerare med sig från förlossningen.

Idag har mor och far varit här! Trevligt med lunch på stan - J uppförde sig som en stor kille och satt faktiskt stilla väldigt länge medan vi åt. Tyckte nog att det var lite spännande : ) Jag var så sjukt trött på kvällen bara - hade lust att gå och lägga mig kl. 18.00, innan J skulle gå och lägga sig... Fattar inte varför. Fick ju sova till halv sju imorse (!) och har ju knappt gjort nåt idag. Kunde dock inte gå och lägga mig när J somnade - hade köpt en stor påse godis som jag planerat att trycka i mig... Vilket jag nu nästan gjort... Och mår väl som jag förtjänar. Illamående efter denna bukfylla är väl det närmaste en fylla man kommer som gravid. Skål!

Jobbar kväll idag. Är ute i lekparken med J som äter röda vinbär. Vore riktigt trevligt om man inte var så trött. Är både förkyld, allergisk och gravid (jag vet- det är ingen sjukdom).

Vi var på ultraljud i tisdags och allt ser bra ut med den lille! Vi tog inte reda på vad det var (förutom det uppenbara - ett barn) men både jag och M tror att det blir en pojk till... Spånar på namn, det är svårt när det måste passa ihop med första barnets namn också. Även denna gång har vi bara ett flicknamn. Så det blir alla gånger en pojke till ; )

Helgen har inte erbjudit den dvala som lett till det utvilade tillstånd denna kvinna skulle behöva. J har blivit förkyld och såldes också fått astma vilket leder till nattliga uppvaknanden då mamman måste hjälpa honom att inhalera samtidigt som hon sjunger "du käre lille snickerbo". Sovmorgon till fem på lördagen och sex på söndagen... Känns riktigt lyxigt!

Undrar om jag har ork för ett barn.
Börjar undra om jag har ork för ett barn till överhuvudtaget. Orkar absolut inte föda barnet heller. Kan det inte typ komma med storken som det gjorde förr?

Idag ska vi iaf försöka att orka kolla på en film. Alltid lika spännande att se om vi hinner se färdigt på filmen innan A) jag somnar eller B) J vaknar... : )

Läste i en kokbok igår att man inte behöver kolhydrater. Fett och protein behöveenkroppen tydligen men kolhydrater har tydligen ingen som helst funktion i kroppen. Mycket skumt. När jag läste näringslära fick jag lära mig att kolhydrater behövdes för att ge energi till hjärnan, i form av glucos. Hjärnan klarar sig nämligen inte utan glucos. Men visst, i brist på kolhydrater i kosten kan kroppen omvandla protein till glucos så att hjärnan klarar sig men det är en nödlösning och inget man bör sträva efter.

Jäkla skitkokbok. Synd att den har så bra recept. Tur för dem som skrev den att den är gammal och att de då inte visste att man får hjärt- och kärlsjukdomar av kost bestående av för mycket protein och för lite kolhydrater. Är så trött på rädslan för kolhydrater, det är inget gift, hörrni!

Kollar på arga snickaren och känner att jag aldrig, ALDRIG vill ha ett hus! Aldrig någonsin. Vilken misär!

Idag var kompisen här med sina barn - en frisk fläkt mot sysslolösa förmiddagar! Fruktansvärt mycket full rulle hela tiden men faktiskt inga stora bråk mellan de stora grabbarna. J ville dock inte låna ut vissa leksaker och tjurade en hel del. Ville mest bli buren och ha nappen... Hur ska det gå med en liten bebis också? Tror att det kommer att bli en riktigt tuff period... Vi ska berättar J att han ska bli storebror efter rutinultraljudet. Så får vi se hur det tas emot...

Kan absolut acceptera att jag måste gå upp i vikt som gravid, men kan någon förklara varför det blir extravikt på rumpan av alla ställen? Mig veterligen bor det inga bebisar i skinkorna...men det är klart, inget ultraljud har ju gjorts där! Så det måste vara en rimlig förklaring, en bebis i vardera skinka och en i magen. Hu, ska jag helt plötsligt få trillingar?

För det kan väl inte finnas något samband med mitt dagliga intag av 100 g Fazer blå choklad?

Idag känns som en riktigt tung dag. Har ingen ork, försöker bara klara timme för timme. Fixa mat, sysselsättning till J och allmänt bara klara dagen. Orkar inte med trots idag. Var och handlade förut och J bara sliter ner saker i vagnen, kör på mitt ben stenhårt och hugger ett stort bett en tomat mitt inne i affären. Får nästan spelet på ungen. Ska snart dricka min sista kopp kaffe för dagen. J sover en stund. Sen blir det väl att kolla på grävmaskiner resten av dagen. Suck.

Vad ska man göra när ungen inte äter? Eller, äter gör han ju, men inte mat. Ikväll har han ätit bacon, innanmätet på tre tomatklyftor, en smakbit omelett, två mackor och en banan. Skulle han själv få välja skulle han leva på sojayoghurt, frukt, flingor och mackor. "Jag tycker inte om mat" säger han. Blir galen. Och så måste man laga allt mjölkfritt också vilket gör att det smakar tråkigare och känns svårare att komma på vad man ska äta.

Idag har vi annars mest spenderat dagen med att titta på grävmaskiner. Tackar även teknologin och filmskaparna för möjligheten att se spöket Laban och Nicke Nyfiken. Mest har vi sett för Nicke firar jul, typ 57 gånger, men de senaste dagarna även Apa på rymmen som är en långfilm och därför inte setts lika många gånger. Nu stängde han dock precis Nickes jul-dvd: "jag är trött på musiken" : )

Åh, värdelösa mobilbloggande! Gick ju inte att skriva klart inlägget igår! Lovar att det tar mindre tid att starta min dementa dator än att författa ett inlägg genom denna telefon....

Såg igår att någon på en annan blogg hade fått/drabbats av "fotolycka", typ "Maries fotolycka". Som den ortopedsjuksköterska jag tolkar jag detta givetvis som "Maries fotledsfraktur" eller liknande skada. Tog faktiskt skrämmande lång tid att förstå att hon hade "foto-lycka" och inte "fot-olycka"

De senaste två dagarna med J har faktiskt varit toppen! Jobbiga, ja, men ändå toppen. Jag har känt mig som en vuxen tillsammans nestor mitt barn och inte som en sur tonåring som fått barn för tidigt för sitt eget och barnets bästa. Som det känts större delen av den senaste tiden... Måste vara hormonnivåerna som stabiliserats något. För vilket humör som har burits inom mig... Ta bara den redan beryktade "vindruveincidenten" som exempel:

Jag är inne i badrummet medan karln gör mellis till J och han ropar:
- Du kan väl kolla på vindruvorna innan du köper dom, dom här är ju ruttna!
Jag stormar ut från badrummet:
- Vad fan gnäller du om NU då?! (som världens elakaste surkärring) Jag TITTADE JU PÅ DOM, ETIKETTEN SITTER FÖR DOM SOM VAR RUTTNA, HUR FAN SKULLE JAG KUNNA SE ATT DOM VAR RUTTNA?
- Men ta det lugnt, jag såg precis att etiketten satt för men jag hinner ju inte säga något förrän du stormar ut och skriker...
Jag sprintern på J:s rum och tjuter eftersom J är i vårat sovrum. J och hans får beger sig ut enligt planen så att jag ska hinna packa och fixa. Sitter först och tjurar på rummet efter att dom här gått men får sen ett vansinnesutbrott och kastar stolar i golvet och står och slår.en kudde hårt i väggen och skriker. Inte helt rationellt. När karln sedan ringer två timmar senare och frågar om allt går bra är jag fortfarande sur och talar om det. Karln fattar inte varför men utbrister sedan:
- Men inte för det där med VINDRUVORNA väl? Nu tycker jag faktiskt att du överdriver...



Det kan väl jag också tycka så häri efterhand