Underbar middag
Åh, underbara middag med den fina lilla familjen!
Idag när mamman kom hem från jobbet orkade hon verkligen inte laga mat. Pappan och junior var och handlade och kom strax därefter hem. Pappan hade då inhandlat och planerat kvällens måltid, perfekt! När matkassen plockades upp ser junior alla barnmatsburkar som inhandlats:
- ha den, ha den, maten! Ropar junior.
- Vill du ha den här (burk med god gryta), fösöker mamman.
-ha den, ha den! (junior pekar mot övriga burkar)
- Vill du ha den här, å gooood spagetti och köttfärssås, DET som du tycker så mycket om!
- ha den, ha DEN! mmmm (junior pekar på en burk med efterrättspuré som pappan har köpt trots att junior snart är två år...)
- Den får man äta EFTER att man har ätit maten. DÅ ska du få den.
Maten görs i ordning och eftersom att den mat som pappan lagar tar lite tid värms en burk köttfärssås och spagetti till junior. Det brukar liksom aldrig gå fel, favoritmaten nummer ett.
Maten placeras på juniors plats. Sedan utspelar sig följande:
Junior: Sitta stolen, sitta den stolen. Sitta hälv (själv) (pekar på mammans stol)
Mamman: Om du ska sitta på den stolen måste du ha en handduk och sitta på så att inte stolsdynan bli kladdig.
Pappan: Men låt honom sitta där då.
M: Han FÅR sitta där, men han måste sitta på en handduk, låt mig få hämta en handduk!
J: Inte handduk, inte HAAAAAAANNDDUUUUUK. BORT DEN! (Junior sliter ner handduken och gråter floder)
J: skeden! (får en sked) INTE skeden, andra skeden! (junior får två andra sorters skedar, ÄT nu då unge!)
P: Ska du äta lite goooood köttfärssås och spagetti nu då?
J: INTE då! Kladdar med skedarna: HÄLLA!
M: INTE hälla! ÄTA! (Inflikar också till pappan: Nu äter i alla fall jag en frukt eller nåt snart, är JÄTTEHUNGRIG!!!!!)
P: HÄR, smaka lite kyckling då! (ger Junior en bit kyckling nu när maten har blivit klar under tiden detta scenario utspelar sig)
J: mmmm, kyckling!
P: Okej, vill du ha lite kyckling då? Vill du ha det?
J: Okej
Mamman skalar snabbt en potatis och pappan gör i ordning kycklingbitar samtidigt som Junior ropar: MELA, MELA!
P: Så, NU kan du äta GOD kyckling!
J: Gaffeln. Gaffeln!
M: Här har du din gaffel, så ät nu.
Junior äter två bitar kyckling.
J: UUUUUÄÄÄÄÄÄHHHH INTE potatisen, INTE! NEJ NEJ NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Här börjar mamman och pappan (som inte har ätit sedan lunch) tappa koncepten en aning.
P: NEHE! Men det är KYCKLING, junior!
J: Bort den, bort den, maten!
Mamman plockar bort maten. Nu får det vara nog, ungen har fått 100 chanser att äta. Junior pekar mot kylskåpet: Ha den, ha den! (menar efterrätten)
M: Men efterrätten får man bara äta om man ätit upp sin mat, vill du äta din mat?
J: UUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH! INTE, INTE! HA DEN!!!
Nu står Junior på golvet och tårarna sprutar åt alla håll. Han gnor sig i ögonen och man ser verkligen att han är SÅ trött och SÅ hungrig. Under tiden som mamman och pappan äter (minns någon vad maten smakade?) görs ideliga försök att få J att äta lite, lite: "Här, smaka från MAMMAS tallrik!" etc. J lugnar sig något när han får se mammans kniv:
J: Ha den, kniven! Vass kniv, dela!
M: Mamma delar, kolla vad jag delar fint, nu kan du äta från mammas tallrik!
J: Kniven, dela, HÄLV!
M: Bara vuxna får dela med kniven, inga barn.
J: UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ HA DEN!
P: Nej, J, nu får du dricka välling och gå och lägga dig!
J: UUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
M: Men, J, du är ju så trött. Det blir bra!
Efter att mamman bytt till pyjamas på Junior och pappan gett honom välling är han gamla vanliga, mysiga Junior igen. En total hungerattack hade förvandlat den lilla godbiten till ett litet monster. Det visste ju mamman och pappan hela tiden men det är svårt att förklara för en liten kille på snart två år.
Frågor som mamman nu brottas med är
- hur man ska få i den lille maten som han behöver för att orka när han inte orkar äta?
- hur ska man orka att själv inte bete sig som en tvååring i dessa situationer?
- vid vilken åler gör barn som man säger?
Efter lite reflektion över livet inser mamman att det inte är konstigt att hon känner sig lite småtrött jämt...
-mami-
Idag när mamman kom hem från jobbet orkade hon verkligen inte laga mat. Pappan och junior var och handlade och kom strax därefter hem. Pappan hade då inhandlat och planerat kvällens måltid, perfekt! När matkassen plockades upp ser junior alla barnmatsburkar som inhandlats:
- ha den, ha den, maten! Ropar junior.
- Vill du ha den här (burk med god gryta), fösöker mamman.
-ha den, ha den! (junior pekar mot övriga burkar)
- Vill du ha den här, å gooood spagetti och köttfärssås, DET som du tycker så mycket om!
- ha den, ha DEN! mmmm (junior pekar på en burk med efterrättspuré som pappan har köpt trots att junior snart är två år...)
- Den får man äta EFTER att man har ätit maten. DÅ ska du få den.
Maten görs i ordning och eftersom att den mat som pappan lagar tar lite tid värms en burk köttfärssås och spagetti till junior. Det brukar liksom aldrig gå fel, favoritmaten nummer ett.
Maten placeras på juniors plats. Sedan utspelar sig följande:
Junior: Sitta stolen, sitta den stolen. Sitta hälv (själv) (pekar på mammans stol)
Mamman: Om du ska sitta på den stolen måste du ha en handduk och sitta på så att inte stolsdynan bli kladdig.
Pappan: Men låt honom sitta där då.
M: Han FÅR sitta där, men han måste sitta på en handduk, låt mig få hämta en handduk!
J: Inte handduk, inte HAAAAAAANNDDUUUUUK. BORT DEN! (Junior sliter ner handduken och gråter floder)
J: skeden! (får en sked) INTE skeden, andra skeden! (junior får två andra sorters skedar, ÄT nu då unge!)
P: Ska du äta lite goooood köttfärssås och spagetti nu då?
J: INTE då! Kladdar med skedarna: HÄLLA!
M: INTE hälla! ÄTA! (Inflikar också till pappan: Nu äter i alla fall jag en frukt eller nåt snart, är JÄTTEHUNGRIG!!!!!)
P: HÄR, smaka lite kyckling då! (ger Junior en bit kyckling nu när maten har blivit klar under tiden detta scenario utspelar sig)
J: mmmm, kyckling!
P: Okej, vill du ha lite kyckling då? Vill du ha det?
J: Okej
Mamman skalar snabbt en potatis och pappan gör i ordning kycklingbitar samtidigt som Junior ropar: MELA, MELA!
P: Så, NU kan du äta GOD kyckling!
J: Gaffeln. Gaffeln!
M: Här har du din gaffel, så ät nu.
Junior äter två bitar kyckling.
J: UUUUUÄÄÄÄÄÄHHHH INTE potatisen, INTE! NEJ NEJ NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Här börjar mamman och pappan (som inte har ätit sedan lunch) tappa koncepten en aning.
P: NEHE! Men det är KYCKLING, junior!
J: Bort den, bort den, maten!
Mamman plockar bort maten. Nu får det vara nog, ungen har fått 100 chanser att äta. Junior pekar mot kylskåpet: Ha den, ha den! (menar efterrätten)
M: Men efterrätten får man bara äta om man ätit upp sin mat, vill du äta din mat?
J: UUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH! INTE, INTE! HA DEN!!!
Nu står Junior på golvet och tårarna sprutar åt alla håll. Han gnor sig i ögonen och man ser verkligen att han är SÅ trött och SÅ hungrig. Under tiden som mamman och pappan äter (minns någon vad maten smakade?) görs ideliga försök att få J att äta lite, lite: "Här, smaka från MAMMAS tallrik!" etc. J lugnar sig något när han får se mammans kniv:
J: Ha den, kniven! Vass kniv, dela!
M: Mamma delar, kolla vad jag delar fint, nu kan du äta från mammas tallrik!
J: Kniven, dela, HÄLV!
M: Bara vuxna får dela med kniven, inga barn.
J: UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ HA DEN!
P: Nej, J, nu får du dricka välling och gå och lägga dig!
J: UUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
M: Men, J, du är ju så trött. Det blir bra!
Efter att mamman bytt till pyjamas på Junior och pappan gett honom välling är han gamla vanliga, mysiga Junior igen. En total hungerattack hade förvandlat den lilla godbiten till ett litet monster. Det visste ju mamman och pappan hela tiden men det är svårt att förklara för en liten kille på snart två år.
Frågor som mamman nu brottas med är
- hur man ska få i den lille maten som han behöver för att orka när han inte orkar äta?
- hur ska man orka att själv inte bete sig som en tvååring i dessa situationer?
- vid vilken åler gör barn som man säger?
Efter lite reflektion över livet inser mamman att det inte är konstigt att hon känner sig lite småtrött jämt...
-mami-
Kommentarer
Y
F gör kanske inte alltid som vi säger, men det går i alla fall att resonera med honom. Han kan tom ibland själv säga "Mamma nu börjar jag bli lite gnälig så jag behöver nog äta något". Så det finns hopp! Däreomt är han e x t r e m t kräsen med vad han vill äta. Helst äter han bara våfflor och köttbullar, sen får man truga: "men F, det här blir man riktigt stark av!" och "äter du det här kommer du lära dig ännu mer geografi!". Olika åldrar har olika problem...
Hanna
Hahha, härligt scenario när alla är hungriga!! :D
Trackback