Barn = Oro 2

Natten härjar spenderat sittandes i soffan med den lille Mini sovandes på bröstet. Han är så täppt att han inte kan andas den lille stackaren. Känner mig bakfull och lätt illamående efter en natt med små snuttar av sömn. Med jämna mellanrum har jag fått försöka rensa hans näsa med koksalt, bröstmjölk, nezeril och Näs-Fridan med mycket kortvarigt resultat. Han blir lika täppt igen på fem minuter. Alldeles olycklig är han den lille stackaren.

Ringde BVC i förhoppning om att de kände till någon hemlig mirakelkur men icke. Tror att detta är RS-virus så jag hoppas att vi klarar oss lindrigt undan och att Mini slipper lunginflammation. Hosta har han, usch vad synd det är om honom! Nu hoppas jag för hans skull att det vänder snart så att han kan andas ordentligt igen!

Barn = oro

Puh! Idag har jag släpat med mig bägge boysen på bussen till sjukhuset. J hade tid på barnkliniken för att följa upp astma och utreda varför han inte växer så mycket.

J betedde sig... energiskt.. och rev nästan hela undersökningsrummet. Vägrade att väga sig och mäta sig, det fick ske genom tvång och vilda protester. Astman är inget stort bekymmer men han växer fortfarande inte så mycket. Läkaren ville ta prover, bland annat för att utesluta glutenintolerans... Nu känns det så himla nervöst, jag hoppas innerligt att han tål gluten. Han är ju redan nu kinkig med maten och med en födoämnesallergi till så vet jag inte vad vi skulle lyckas få i honom.

När blodprovet skulle tas var han tapper och grät först inte alls men dom fick hålla på en stund och då blev han jätteledsen den lille plutten : (

Efteråt kunde jag knappt få med honom på ståbrädan för att han var så ledsen och ville bli buren. Vi gick från sjukhuset till McDonalds som jag lovat honom och sedan därifrån och hem. Nu är jag helt slut. Och J också misstänker jag... Jag frågade när vi kom hem om det var spännande hos doktorn och då svarade han gravallvarligt: "det gjorde jätteont i armen".

Nu väntar vi på att läkaren ska ringa om provsvaren nästa vecka...

Förkylda barn

Förra veckan drog J på sig en riktig dunderförkylning och hostar än. Igår blev A helt plötsligt hes och är idag också helt genomförkyld. Stackars liten! Grannen tyckte att han lät som en katt när han skrek. Han kan faktiskt knappt skrika... han bara väser lite och ser djupt olycklig ut den lille plutten.

Vi var på BVC idag iaf och vägde och mätte honom. Han växer som han ska - precis på kurvan. Inte för att jag var orolig, jag tycker att han har blivit gigantisk... : ) Tre veckor gammal är han idag och tiden går väldigt fort!

Trots.

Trots. Läste igår på en sida om barns utveckling att det kan vara väldigt jobbigt att vara förälder till en 2-3-åring. Man har räknat ut att det uppstår mindre konflikter med detta barn var tredje minut och större konflikter 3-4 gånger per timme. Otroligt skönt att höra att det inte är vår familj det är fel på! Riktigt upplyftande...

Det stod också att man som förälder kunde pendla mellan att skrika, muta, hota, resonera... och att detta var helt förståeligt och att det inte skadar barnet. Också skönt att höra! Här spelar vi nämligen på hela det registret för tillfället - och några toner till. Da capo.

Igår var min barndomskompis H här och hälsade på! Jättetrevligt och roligt att ses - tyvärr blir det allt för sällan. J var så klart i upplösningstillstånd som alltid när vi har besök och åt typ inget vettigt på hela dagen. Nu är han i full fart och har hällt ut flingor på vardagsrumsgolvet.... Suck.

Drömmar med cornflakes

Idag bakar jag drömmar med cornflakes och tänker på min mormor. Mormor har alltid bakat massa olika sorters kakor men drömmar är nog den sort som jag förknippar mest med mormor - jag vet inte varför! Goda som just drömmar är dom i alla fall : )



100 g margarin
2 dl socker
1 dl olja
4 dl vetemjöl
2 msk potatismjöl
1 msk vaniljsocker
1 tsk hjorthornssalt
1,5 dl cornflakes

Rör ihop margarin, socker och olja i en bunke. Blanda samman alla torra ingredienser utom flingorna och tillsätt till bunken. Blanda nästan ihop allt till en deg - tillsätt flingorna, som krossas lätt, och blanda ihop helt. Forma kulor av degen och lägg på en plåt (ca 30-40 kakor blir det). Grädda ca 15 min i 175 grader.

Vad gör man?

J vill verkligen inte gå till förskolan. Det första han sa igår när jag hämtade var "jag vill inte leka på förskolan, det är tråkigt". Idag ville han verkligen inte gå, sa samma sak när M lämnade och var ledsen. Personalen säger att det går över snabbt och att han inte är ledsen hela dagen - men han vill inte leka med andra barn i speciellt stor utsträckning. Jag vet ju också att han mådde dåligt på förskolan under hösten utan att någon sa nåt till oss... Det känns som att det är för mycket barn och för lite personal för att dom ska hinna ge honom någon extra tid också, jag är rädd att han hamnar för sig själv någonstans.

Och det svåra är ju att jag är hemma - han behöver ju inte vara där. Men jag tror att jag kanske gör honom en otjänst om jag låter honom slippa - det är ju utvecklande att träffa andra barn och delta i en pedagogisk verksamhet. Men jag vill ju inte att han ska vara ledsen... Plus att här hemma känns det som att han bara sitter och kollar på film med napp i munnen. Han vill inte leka själv och jag orkar/vill sannerligen inte leka. Vilket som sagt resulterar i film.

Längtar till våren då man i alla fall kan vara ute i lekparken den lediga tiden! Idag jobbar M 12-21:15 så jag och boysen har hela kvällen för oss själva... Hoppas att det blir lugnt och fridfullt ; )

Trött...?

Idag har jag faktiskt orkat ta mig ner på stan och shoppat lite samt lunchat med en väninna! J lämnades på förskolan vid nio och sen tog jag med mig mini ner på stan. Jag är helt sjukt trött nu bara... men det.var trevligt! Dock har jag inte köpt något av det som jag hade tänkt att köpa. Men jag kom inte hem tomhänt i alla fall! Läskigt vad mycket saker det finns att köpa som känns absolut nödvändiga just där och då...

Annars tuffar tillvaron på. Mini är två veckor gammal (ung) idag. Har vuxit jättemycket tycker vi! Och nu gör han "ledsenminen" ibland också (mungiporna rakt nedåt) - bedårande! J tycker dock att min kompis L ska hämta bebisen nu så att den får åka hem....

Virvelvind... energiknippe

Hade jag vetat då J föddes att han skulle vara så här... låt oss säga energisk, hade jag valt helt andra namn. Han hade fått heta Virvelvind Energiknippe Envis Somengammalget. Jag. Är. Helt. Slut.

Idag vet jag inte hur många gånger vi har varit osams. Han har blivit skickad till sitt rum x antal gånger. Kommer ut efter en stund och säger förlåt med gullig röst, sen är han igång igen.... Jag vet att han är liten, snart tre år bara, men han retas verkligen också vissa gånger. Det riktigt lyser i ögonen på honom och han tjuter av skratt när man blir fly förbannad och tar tag i honom.

Idag var han så uppe i varv innan våra kompisar kom hit på fika att jag till slut slet på honom ytterkläderna och fick honom att springa av sig ute i tio minuter för att vi inte skulle ha ihjäl varandra här hemma... Inte lätt att orka med en tvåveckorsbebis samtidigt. Tråkigt att det blir så mycket negativ uppmärksamhet kring J också - vi försöker ändå att ge uppmärksamhet när han gör bra saker och vi försöker att föreslå saker som han faktiskt FÅR göra... men det är oftast "tråkigt"...

Tackar som sagt för att M är ledig imorgon! I natt hoppas jag på lite god sömn så att jag kanske orkar lite bättre...

Härligt med helg

Besök av mormor och morfar idag! De kom med mat, blöjor och kläder till bägge barnen - obetalbart! Skönt med sällskap också, dagarna blir inte så lååånga som de annars lätt blir när man ska underhålla barnen...

Nu ska vi kolla på en film, bägge barnen sover men mini borde vakna då han sovit mer än tre timmar... : )

Min räddning - Clarins!

Dessa produkter skulle jag inte klara mig utan just nu:


Världens bästa nattcreme!


Ett måste dagtid! Får även den tröttaste att se fräsch ut...

För magen - där bebisen bott och skapat ett så kallat "problemområde" efter att den lämnat magen ; )

Men smakar det så kostar det... Kan dock lova att det är värt varenda hundralapp!

Varannan natt som sagt

Eftersom att förra natten var bra så var denna natt mindre bra så klart. Mat varje timme. Men är tacksam över att vi har bra nätter också! Plus att jag sover mycket bättre den tid jag sover än jag gjorde när J var bebis.

J ja. Varför har man inte ork för sitt stora barn? Har konstant dåligt samvete över att jag bara skäller och säger nej. Idag är det hemmadag och jag har redan blivit riktigt osams med J tre gånger. Senaste gången slog han mig... Han är så BESTÄMD. Vill inte leka själv.. Känns som att jag är världens sämsta mamma eftersom att han stor och kollar på film hela dagarna. Därför behövs förskolan! Varför kan de inte få gå fem timmar varje vardag? Tackar stort för att M har tagit ut en föräldradag på måndag så att vi är två hemma!

Idag jobbar M läääänge... Har tänkt att jag och J ska baka pepparkakor idag - hoppas bara att jag hittar orken! Just det - om någon vet var man kan få tag i en Odd Molly "cupcake top" så är jag tacksam för tipset!

Bra bra bra

Natten blev verkligen bra! Vi somnade 00:00 och miniman åt 03:00 och 06:15 - då gick vi upp. Finfint att få sova ut! Jag och mini sov två timmar mellan 19-21 igår också när M jobbade. Det gjorde också susen : ) Känner mig pigg idag, har till och med bakat till helgen då vi får besök både lördag och söndag.

J var jätteledsen igår när jag lämnade på förskolan men det hade gått bra sen. Han hade tillnoch med lekt med något barn där - något som han inte velat tidigare. Idag gick det skapligt att lämna! Nu känns det som att livet börjar att ta form igen, lite rutiner och mini har fått blivit en del av familjen. Trist väder med all snö bara, hela denna familj längtar efter våren! J säger: "dumma, DUMMA, DUMMA VÄDER!!! Jag vill inte ha snö. Snart kommer solen och smälter bort snön."

Vidrig natt

Har varit vaken minst varje timme. Är det inte den ena ungen så är det den andra. Mest är det miniman som ABSOLUT måste äta. Hela. Tiden.

Förra natten sov han i tretimmarsintetvaller dock. Kör tydligen varannan natt. Så denna natt borde bli toppen! ( Det gäller att vara positiv). BVC-ssk var här igår. Miniman väger bra, allt är okej. Utslag troligen hormonplitor men vi ska ha extra koll. Hon informerade också om att amning gör att man sover "mer" under kortare tid vilket gör att man blir piggare och orkar. Jag undrar då hur in i h-e trötta alla som flaskmatar är för jag är helt slut trots den omgivande amningen...

Igår började J på förskolan igen och det gick bra, HURRA!! Idag vill har dock inte gå så vi får se hur denna dag blir...

Skitmobil

Hade skrivit ett långt inlägg som försvann!! Blir galen... Inte mycket tålamod har jag heller.. Får återkomma, börjar mitt maratonamningspass nu.

Nojja

Nu har miniman fått plitor i ansiktet och han var dålig i magen förut... Ont verkar han ju ha på kvällarna också så nu nojjar jag över att han också ska vara mjölkallergisk.. : ( Letar efter alla tecken, men vet ju inte vad som är normalt för små bebisar eftersom jag inte kan jämföra med J. Han var ju uppenbarligen inte frisk som bebis även om vi trodde det...

Tur att BVC-sköterskan kommer hit på tisdag så att man kan få råd! Av någon som har sett lite fler bebisar än jag : )

Långa nätter

Blir det när man har liten som startar sitt matmaraton ca 20:00 och avslutar det strax innan 24:00. Under denna tid måste han ligga klistrad vid bröstet och gallskriker så fort man lägger ner honom. Ont i magen har han också på kvällen och bajsar så klart när vi väl har somnat.

Men natten har faktiskt varit super! När vi väl somnade 00:30 sov vi sen till 03:45, matade liten, bytte blöja, matade lite mer. Sen sov vi till 07:30 (!) då J ville gå upp. Mini sov fram till 08:30! Känner mig nästan riktigt utsövd... ; )

Mr. miniman

Första dygnen efter förlossningen var miniman trött. Han sov jättelånga pass och kunde vara utan mat 4-5 timmar. Han verkade vara nöjd med tillvaron och inte så bestämd...

Nu har miniman piggat på sig. Äter varannan timme och blir ARG om han inte blir serverad OMEDELBART när han är hungrig. Stora likheter med storebror, a.k.a. chefen. Till och med barnläkaren påtalade att han var väldigt "bestämd av sig". Detta blir spännande...

Det nya livet

Det nya livet innehåller två barn. J är helt plötsligt JÄTTESTOR och man inser verkligen hur bortskämd han har blivit som ensambarn... Snacka om att detta blir en omställning för honom!

Det nya livet innehåller också väldigt lite sömn. Detta var man ju beredd påven det gör det inte mindre jobbigt.. Men som jag sa igår till kompisen som väntar barn, att det är lite som när man är förälskad. I början kan man ligga vaken hela nätterna och prata, det spelar ingen roll att man ska upp och jobba tidigt - man orkar på något sätt ändå. Efter ett tag älskar man ju fortfarande varandra, men man måste faktiskt få sova för att klara av livet. Så tycker jag att det är att få en bebis: först är man förälskad och klarar av nattsudd utan dess like. Efter ett par månader älskar man förvisso barnet, säkert ännu mer, men man behöver sömnen för att fungera...

Fick ett mail med tips inför den första tiden med bebisen. Ett råd var: "Gör bara det du måste! Tvätten kan vänta, den springer inte iväg". Här undrar jag hur andra resonerar kring tvätt? Tvättar andra för att det är.. kul? Här är tvätt något som MÅSTE göras, vi har liksom inga kläder att ha på oss annars..

Vi kanske behöver shoppa MER kläder!!!? Så att vi också kan börja tvätta bara när lusten faller in! : )

Man ska aldrig säga stendött...

... Eller så ska man det - för då kommer visst bebisen!

På söndagskvällen pratade jag i telefon med kompisen och hade inga känningar alls, vi la på kl. 21.00 och då fick jag några starka sammandragningar men jag tänkte inte så mycket mer på det. Vid 21:30 började kännas lite och jag förberedde mig på en natt med förvärkar och lite sömn. Skickade sms till mamma och varnade att hon EVENTUELLT skulle behöva åka hit på natten. Hon kunde dock jobba härifrån på måndagen och åkte hellre på en gång - just in case. Jag försökte att sova men hade ganska ont. Satte mig i soffan med TENS-apparaten och läste, väntade på att mamma skulle komma. Varskodde karln att jag hade lite ont men att han kunde sova vidare - vilket han gjorde med ro : )

Mamma kom vid 23:30, då hade jag värkar med 3,5-4 minuters mellanrum, som höll sig ca en minut åt gången. Jag och mamma pratade lite och hon tyckte att vi skulle åka in. Jag tyckte att det var för tidigt. Jag kunde ju skratta mellan värkarna - då kan det inte vara på allvar. Men jag ringer förlossningen för att få råd, förra gången visste jag ju att det var på gång eftersom att vattnet gått. Av den sura barnmorskan får jag dock den tydliga guidningen att "har man fått barn förut så vet man nog när det är dags att åka in".

Känner att jag inte vill åka men mamma övertalar. Väcker M kl. 00:30 och säger att vi ska åka men att vi säkert får åka hem igen...

Kl. 00:45 åker vinoch vi är framme kl. 01:00. Har fått ca 5-6 värkar på denna tid. Blir mött av en jätterar barnmorska (tack och lov inte den sura människan). Ber nästan om ursäkt över att vi kommer in. På med CTG, värkarna kommer tätt och jag andas och använder min TENS för att klara dem. Under registreringen som tar ca 20 min konstaterar barnmorskan ettbtag har mycket värkar och att jag redan är öppen 6 cm. Vi pratar smärtlindring och jag får börja med lustgasen. Säger att jag ev vill ha bäckenbottenblockad innan krystningen. Får rätt dos lustgas och kämpar nu med tuffa värkar. M är ett fantastiskt stöd och med hans hjälp känns det ändå uthärdligt. Barnmorskan har förberett för födseln men säger att hon lämnar oss en stund i fred för att få lugn och ro att själva jobba.

Ett par värkar till och jag känner att "nej, det här GÅR inte" och måste helt plötsligt krysta. Vet ju att det bara var öppet 6 cm och att det är för tidigt att krysta. Vattnet går i och med den värken och jag lyckas skrika att M ska ringa på klockan. Nästa värk är en monstervärk och jag kan bara skrika rätt ut och barnmorskan kommer in i den stunden och försöker att lugna mig. Då känner jag att jag måste krysta igen och precis som att bebisen kommer så jag skriker i panik: "barnet kommer!" samtidigt som jag känner mig lite löjlig - det fattar jag ju också att det inte kommer så snabbt. Men nästa värk tar i och jag ropar "jag vill ha bedövningen!" och barnmorskan säger "det går inte, nu är snart bebisen här". Jag begraver ansiktet i lustgasmasken och försöker att andas mig bort i lustgasruset. Jag krystar då två gånger och hör en liten bebis skrika!

Kan inte fatta att det är över! Kl. 02:18 föddes vår andra son och jag är helt euforisk. Det gick mycket fortare än vi någonsin kunnat ana och jag säger direkt "ingen är lyckligare än jag just nu!" och hör ett försiktigt "jo, jag" från M <3

Vi fick åka hem kl.12:00 efter barnläkarundersökningen och vi mår alla bra. J är en stolt, men något uppspelt, storebror och nu försöker vi landa i att familjen gått från att vara tre till att vara fyra personer!

Stendött

Här är det så seeeeeeeeegt. Ingenting händer på bebisfronten. Och jag har inte ens gått över tiden för beräknad förlossning än men är så TRÖTT på att vänta. Det här är värre än att som barn vänta på tomten - den karln är ju punktlig och man vet exakt vilken dag han kommer. Man kanske borde förbereda alla människor på den plågsamma "vänta-på-bebis-tiden" genom att redan som barn introducera dem till "beräknad tomtedag". Tomten är beräknad att komma 24 december MEN det är helt normaaaalt att han kommer cirka tre veckor innan eller två veckor efter....

Nej, nu ska jag lägga ner det här självömkandet. Men nu längtar lille J så mycket efter bebisen och att bli storebror också. Det var det enda han pratade om på morgonen. Så klappade han på magen och så med sin finaste röst, lite tyst och andaktsfullt: "jag älskar dig, bebisen". Det är klart att modershjärtat smälter. Fast det var svårt att komma ihåg den känslan när han några timmar senare med flit hällde ut en kopp te på golvet.

Men som sagt, här är det stendött. Inte en enda förvärk eller känning what so ever. Och går jag över tiden blir det struligt med barnvakt till J. Så, no pressure...

Som ett maratonlopp?

Man jämför ofta en förlossning med ett maratonlopp. Jag kan förstå att man försöker att hitta något som kan beskriva den enorma ansträngning och prestation som en förlossning innebär. Och visst, ett maratonlopp är säkert smärtsamt och sjukt ansträngande, men en förlossning bjuder på så mycket mer...
Profylaxkurserna menar att "du måste förbereda dig mentalt och fysiskt inför din förlossning. Du skulle väl aldrig delta i ett maratonlopp utan att ha laddat upp ordentligt innan?" Det finns dock några s m å skillnader mellan en förlossning och ett maratonlopp. Den viktigaste detaljen är att du oftast vet när du ska delta i ett maratonlopp. Så att du kan planera din träning, vila och kolhydratladdning innan för optimal effekt.
Så för att göra likheten mer realistisk föreslår jag att man hädanefter inte får veta exakt när maratonloppet äger rum. Man får istället ett beräknat datum men ska vara beredd på att det är helt normalt att loppet startar en vecka innan och två veckor efter, ungefär. Man vet inte heller vilken tid på dygnet loppet startar, utan man skall vara beredd på att bli väckt mitt i natten för att bege sig iväg. Alternativt börja springa precis när man gjort sig redo för att gå och lägga sig. Det är också viktigt att maratonlöparen tränar på både dagar och nätter innan beräknat maratonlopp, för att det är kroppens sätt att förbereda sig. Detta för att maratonlöparen skall starta loppet uttröttad och med träningsvärk. Extra realistiskt blir det om maratonlöparen under träningen inför loppet dricker cirka två liter vatten innan sänggåendet så att man får till de där nattliga kisseriturerna som stör sömnen på ett så uppiggande sätt.
Detta är bara några små justeringar som jag har funderat på i natt, mellan 03.00 och 04.00 då jag har legat med förvärkar och laddat upp inför maratonloppet, eller förlåt, förlossningen. Det finns säkert fler saker som skulle göra maratonloppet än mer likt en förlossning. Det andra alternativet är ju att man försöker att få förlossningen mer lik ett maratonlopp genom att erbjuda mamman ett faktiskt datum och en faktisk tid då hennes förlossning kommer att starta. Jag tror faktiskt att forskare skulle kunna anstränga sig mer för att ta reda på detta. Jag tror bara att förlossningen inte är ett speciellt prioriterat forskningsområde. Blir jag liggandes vaken i natt också kanske jag skulle passa på att maila vetenskapsrådet och föreslå ökade forskningsanslag gällande den här frågan?

Helgernas update

Är uppe före J. Känns faktiskt ganska uppfriskande att vakna av något annat än: "jag är vägen nu, nu ska vi tända lampan!" Idag var jag akut kissnödig. Men natten har ändå varit okej, endast varit uppe på toa en gång och J har inte sparkats mer än att det har varit uthärdligt. Många nätter är vedervärdiga och jag ligger vaken flera timmar. Har en teori om att det är för att bebisen vid födseln skall knyta än till en mamma som den kan känna igen även efter sex månader av total sömnbrist p.g.a. nattamning. Därför viktigt att mamman ser extra sliten ut redan innan förlossningen.

Igår fick jag regelbundna och onda förvärkar. Satt och ormade mig i köket som en mask och karln tyckte att jag skulle ringanoch förvarna min mamma som ska vara barnvakt till J när det är dags för bebisen att komma. Jag meddelade att dessa värkar mycket väl kan försvinna, men efter en timme var de kvar och jag varskodde mor. Ringde även L som jag skulle träffa för en kvällsfika och meddelade att det kanske inte skulle bli av. En timme efter det var allt bra igen och fikat blev av. Visserligen oerhört trevligt att komma iväg och ses utan barn men lite surt att det hela la av. Natten har som sagt varit lugn och fin. Så nu väntar jag mig inte att det här kommer att ske inom den närmsta tiden.

Blir väl öppna förskolan idag igen för att få tiden att gå. Yey!

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0