mamiforlife -

Man ska aldrig säga stendött...

Publicerat 2013-01-09 09:36:49 i

... Eller så ska man det - för då kommer visst bebisen!

På söndagskvällen pratade jag i telefon med kompisen och hade inga känningar alls, vi la på kl. 21.00 och då fick jag några starka sammandragningar men jag tänkte inte så mycket mer på det. Vid 21:30 började kännas lite och jag förberedde mig på en natt med förvärkar och lite sömn. Skickade sms till mamma och varnade att hon EVENTUELLT skulle behöva åka hit på natten. Hon kunde dock jobba härifrån på måndagen och åkte hellre på en gång - just in case. Jag försökte att sova men hade ganska ont. Satte mig i soffan med TENS-apparaten och läste, väntade på att mamma skulle komma. Varskodde karln att jag hade lite ont men att han kunde sova vidare - vilket han gjorde med ro : )

Mamma kom vid 23:30, då hade jag värkar med 3,5-4 minuters mellanrum, som höll sig ca en minut åt gången. Jag och mamma pratade lite och hon tyckte att vi skulle åka in. Jag tyckte att det var för tidigt. Jag kunde ju skratta mellan värkarna - då kan det inte vara på allvar. Men jag ringer förlossningen för att få råd, förra gången visste jag ju att det var på gång eftersom att vattnet gått. Av den sura barnmorskan får jag dock den tydliga guidningen att "har man fått barn förut så vet man nog när det är dags att åka in".

Känner att jag inte vill åka men mamma övertalar. Väcker M kl. 00:30 och säger att vi ska åka men att vi säkert får åka hem igen...

Kl. 00:45 åker vinoch vi är framme kl. 01:00. Har fått ca 5-6 värkar på denna tid. Blir mött av en jätterar barnmorska (tack och lov inte den sura människan). Ber nästan om ursäkt över att vi kommer in. På med CTG, värkarna kommer tätt och jag andas och använder min TENS för att klara dem. Under registreringen som tar ca 20 min konstaterar barnmorskan ettbtag har mycket värkar och att jag redan är öppen 6 cm. Vi pratar smärtlindring och jag får börja med lustgasen. Säger att jag ev vill ha bäckenbottenblockad innan krystningen. Får rätt dos lustgas och kämpar nu med tuffa värkar. M är ett fantastiskt stöd och med hans hjälp känns det ändå uthärdligt. Barnmorskan har förberett för födseln men säger att hon lämnar oss en stund i fred för att få lugn och ro att själva jobba.

Ett par värkar till och jag känner att "nej, det här GÅR inte" och måste helt plötsligt krysta. Vet ju att det bara var öppet 6 cm och att det är för tidigt att krysta. Vattnet går i och med den värken och jag lyckas skrika att M ska ringa på klockan. Nästa värk är en monstervärk och jag kan bara skrika rätt ut och barnmorskan kommer in i den stunden och försöker att lugna mig. Då känner jag att jag måste krysta igen och precis som att bebisen kommer så jag skriker i panik: "barnet kommer!" samtidigt som jag känner mig lite löjlig - det fattar jag ju också att det inte kommer så snabbt. Men nästa värk tar i och jag ropar "jag vill ha bedövningen!" och barnmorskan säger "det går inte, nu är snart bebisen här". Jag begraver ansiktet i lustgasmasken och försöker att andas mig bort i lustgasruset. Jag krystar då två gånger och hör en liten bebis skrika!

Kan inte fatta att det är över! Kl. 02:18 föddes vår andra son och jag är helt euforisk. Det gick mycket fortare än vi någonsin kunnat ana och jag säger direkt "ingen är lyckligare än jag just nu!" och hör ett försiktigt "jo, jag" från M <3

Vi fick åka hem kl.12:00 efter barnläkarundersökningen och vi mår alla bra. J är en stolt, men något uppspelt, storebror och nu försöker vi landa i att familjen gått från att vara tre till att vara fyra personer!

Direktlänk, 4 Kommentarer

Kommentarer

Anonym

jag får tårar i ögonen när jag läser! // Empah

Svar: Ja, visst är det en fantastisk och obeskrivlig känsla? Denna förlossning var också så pass mycket bättre än den första att jag faktiskt skulle kunna göra det igen : ) Tack för alla fina kommentarer!

mamiforlife.blogg.se

2013-01-09 @ 18:29:43

Vad fint, låter ju som taget ur en amerikansk livet-är-perfekt-film! Skönt att allt gått så bra! Nu väntar vi med spänning på vad minior ska heta:)

2013-01-09 @ 23:46:49

Rebecka

Vackert!!! Inget slår känslan av att få sitt barn på bröstet! Kram på er ❤

2013-01-10 @ 18:41:07
URL: http://www.rebeckaevald.wordpress.com

Mathilda Evald

Åh. Vilken fin berättelse :) finns ju inget mer fantastiskt att upple a! Kram <3

2013-01-12 @ 01:31:28

Trackback

Man ska aldrig säga stendött...

Kommentera inlägget här:

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!