Herregud

A började krypa på riktigt dagen innan sin 7-månadersdag. Sen var han glad och nöjd i en och en halv vecka, kröp runt lite lagom fort och kollade läget i det stora universum som han lever i (vår lägenhet, enorm). Efter denna en och en halv vecka kom han på att det gick att resa sig upp mot saker och sedan dess är livet en enda strävan. Han är som en målsökande missil, särskilt när J sitter framför TV:n i sin lilla fåtölj. Då bara MÅSTE A dit och klättra upp och stå bredvid. Och allt oftare hör man nu: "Mamma!!! Ta BORT honom!!" Om man hade pyttelite tid förut till tvätt och städ så är den garanterat borta nu.


Kommentarer
M

Bra beskrivet!

2013-08-20 @ 21:07:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0