Icke-stereotypa leksaker på McDonalds

Vi hämtade mat på McDonalds här om dagen. J fick en viss låda med mat och leksak i vanlig ordning. Det fanns två alternativ på leksaket, typ Hot weels eller Barbie. Hot weels är tuffa bilar med flammor på. Barbie är en smal men kurvig blondin med förkärlek för höga klackar och minikjolar. Vi körde drive in och fick maten levererad genom fönstret. När vi kom hem hade J fått Barbie-grejjer som man skulle klistra fulla med blommiga klistermärken och sedan sätta fast på skorna. Blev glad över att Mc inte automatiskt gav bilar till pojkarna och Barbie till tjejerna. Men inser att det förmodligen var en slump. Hade vi ätit inne på restaurangen och dom sett att J är en kille törs jag nästan sätta mitt liv på att han hade fått Hot weels. Om han inte haft sina rosa vantar på sig såklart. Eller nu då, sina rosa sko-plattor med blommor, Barbie och enhörningar. Eller förresten inte. Skoplattorna åkte rätt ner i soporna faktiskt. Och jag önskar innerligt att jag gjort det samma om han hade varit en tjej. Dom var rätt vidriga. Känner bara att han inte behöver anledningar att bli retad på förskolan där han redan fått höra att han har en ful jacka. Killen är tre år. Ska man behöva höra att man har en ful jacka då?

Varför åt vi då på McDonalds förresten? Jo, vi hade en annorlunda eftermiddag den dagen då J gjorde brakedance moves på golvet och landade på armbågen. KNAK sa det och J blev ledsen. Väldigt ledsen. Rörde inte armen och hade så ont att mellanmålet ratades. Mamman ringde vårdcentralen men det fanns inga tider. Ringde 1177 som sa att det inte kunde vänta till nästa dag. Pappan fick åka från jobbet och skjutsa familjen till akuten. Där på frakturmottagningen fick mamman och barnen vänta två och en halv timme (2,5 h!) på att träffa läkaren. Sedan vänta på röntgen. Och vänta på svar på röntgen. Och vänta på att träffa läkaren igen. Ingen fraktur i alla fall, en möjlig piglux som i så fall läker fint på egen hand. Så totalt fem och em halv timme på akuten för det. Så Mc blev det således på vägen hem. Och en tablettask till J som genomled röntgen trots att han inte var "sugen på att ta skelettbilder".

Armen vill han fortfarande inte röra så vi får väl se hur lång tid det tar innan han är fit for fight igen. Och nu när jag tänker på det så var det nog extra bra att jag kastade Barbie-plattorna - dom hade nog varit ett h-e att snöra på med bara en hand ;-)


Kommentarer
Y

Kommer ihåg ett besök på donken med F och personalen beklagade sig över att det bara fanns tjejleksaker kvar. Denna "tjejleksak" var typ färgpennor och klistermärken med hjärtan och regnbågar i en rosa ask. Varför skulle en liten kille inte gilla det? Rosa råkade dessutom vid tillfället vara Fs favoritfärg så han var överlycklig, men undrade givetvis varför bara tjejer skulle få rita med pennorna ("är du säker på att jag får fast jag är kille?"). Ibland blir man lite trött på omvärlden! Hoppas J kryat på sig!

Svar: Jag finner inte ord.... vad är det vi (=samhället) lär våra barn? Man hade ju trott att vi skulle ha kommit längre på 2000-talet... men det går saaaakta. Tänkte att jag mäste ringa dig snart (blir dock aldrig av, dåligt!) och briefa om nutiden men också om dåtiden i 1920-talets Vampire Diaries ;-) Kram
mamiforlife.blogg.se

2014-01-06 @ 20:46:11


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0