Vad är detta för kultur vi lever i? Varför måste vi framställa oss som så himla bra hela tiden? Då menar jag framför allt i sociala medier. Vi bakar, går på yoga, håller nån trendig diet, har kvalitetstid med vår partner och vi talar hela tiden om hur mycket vi äääääälskar våra barn.

Detta sker i sån utsträckning att man blir en udda människa om man berättar negativa saker. Till exempel så var det flera som höjde på ögonbrynen när jag berättade att jag väntade barn. Jag som inte verkade tycka att det är så kul med barn. Jag som inte berättar ihur mycket jag ääälskar mitt barn. För mig är det liksom underförstått. En självklarhet.

Tycker att det är så enormt befriande att höra om andras jobbiga ungar. Hur de bråkar med sambon om skitsaker. Hur de lodar runt i mjukiskläder och serverar snabbmat till hela familjen. Eller mackor till kvällsmat.

Nä, nu ska jag göra i ordning min lille prins som inte alls är övertrött från förskolan, krånglade med kvällsmaten och hällde ut två hinkar vatten på badrumsgolvet nyss!