Nu jobbar jag natt. Alltså på jobbet, inte på något vaken-pass hemmavid. Men det skulle kunna vara hemmavid också, hade ett igår när junior inte ville sova alls. Jätteförkyld är han den lille plutten.

Han bara skrek och var ledsen igår, vaknade hela nio gånger mellan klockan 19.00 och 21.00. Vid 21.30 ville han absolut inte ligga i sin säng längre och jag försökte förmedla att det var natt och att han skulle sova vidare. Blev desperat och bäddade i vår säng åt honom och la mig bredvid honom. Vi låg alldeles tysta och jag trodde att han faktiskt skulle somna. Men då nyser han och tar därefter ut nappen och utbrister: "atschoba" innan han stoppar tillbaks nappen (atschoba betyder "atscho prosit".) Och då börjar jag givetvis att skratta, det var så himla gulligt. Stämningen var så laddad, det skulle vara tyst: mamma hade faktiskt sagt att "nu är det natt och nu ska vi sova". Och då kommer ett litet "atschoba" efter nysningen = )

Sedan gav jag upp och lät junior härja fritt i vardagsrummet i någon timme eller så innan jag höll honom i någon timme eller så tills han äntligen somnade. I sin säng. Gott så långt.

Sedan hade hans far oturen att skada sitt dåliga knä (usch vad gamla vi låter nu, dåligt knä!) och är nu tvungen att hoppa på kryckor p.g.a. svåra smärtor (NRS 6-7 för den som undrar) så för att jag ska kunna sitta på detta underbara nattpass var mormor (Juniors alltså) tvungen att rycka in och ta nattpasset hemma hos oss. Det är trots allt svårt att bära en unge och hoppa på kryckor samtidigt. Så nu hoppas jag att dom där hemma har en lugn natt. Man kan ju tro att jag har det lugnt där jag sitter, men faktum är att det ringer nu och jag måste svara!

ciao!

-mami-