Några saker som skiljer sig från innan man fick barn, när man väntade barn och när man hade fått barn:

Städning
Innan barn städade jag ordentligt ca en gång i veckan. Jag använde hur många rengöringsmedel som helst! Möbelpolish var den stora favoriten och jag blev stressad om det hamnade smulor på mitt nypolerade golv.

I väntan på barn fortsatte jag att städa grundligt. Jag fick dock till min förtvivlan skära ner på rengöringsmedlena för att jag hört att bebisen kunde få astma om man andades in ångorna. Och det vill man ju inte bli skyldig till. Andra bekymmer jag hade var tanken på små bebishänder som kladdade och gjorde märken på den nypolerade TV-bänken. Men jag tänkte att det nog skulle gå att uppfostra bebisen till att låta bli att ta på TV-bänken.

När jag fått barn städar jag när jag hinner (det vill säga innan de andra mammorna i föräldragruppen kommer hit, eller typ aldrig). Möbelpolish? Eh... Grötpolish fungerar förvånansvärt bra! Bara att gno i den gröt som junior slaffsat ner på golvet med hjälp an hushållspapper (universalpodukt i bebishemmet) (OBS! Vitt och tjockt). Uppfostra barnet till att inte ta på TV-bänken? MOhahahahahahaaaaa!!!!!!

Innan jag fick barn plockade jag upp min sambos strumpor från golvet och tyckte att "var sak har minsann sin plats!"

När jag väntade barn bannade jag min sambo för att strumporna låg överallt och menade att vi måste visa upp ett gott exempel för barnet när det är fött, så att det inte lär sig att strö saker omkring sig. Och inte vill du väl att ditt barn ska sitta och tugga på dina strumpor? Det är väl jätteäckligt?

När jag fått barn inser jag att min sambos strumpor utgör ca 0,1 % av allt som ligger på golvet som egentligen borde ligga någon annan stans. Men trots att jag blir superstressad av all oreda så inser jag det praktiska med att ha en massa saker på golvet: det gör nämligen att bebisen har mer saker att leka med. För inget är ju så roligt att leka med som sådant som man egentligen inte får leka med. Och ärligt talat, det finns nog äckligare saker som bebisen stoppar i munnen än ett par gamla strumpor... men så länge han är nöjd... ; )

Säng, bäddning, sova

Innan jag fick barn bäddade jag sängen varje dag, med massor av vackra kuddar och ett stort fluffigt överkast. vackert, som i en heminredningstidning.

När jag väntade barn fortsatte jag envist att bädda snyggt, och var fast besluten om att barnet minsann skulle sova i egen säng. Så det så.

När jag fått barn hinner jag inte alltid bädda sängen. Och när jag bäddar den är det för att bygga upp kanter med hjälp av bäddmadrassen. Så att inte bebisen ska kunna krypa ur sängen. När han sover i den. Varje natt. För övrigt är det alltid en bäddning av två vuxen-täcken, ett barntäcke och en massa nappar. Toppat av lite vällingfläckar. Svårt att få det så där "inrednings-chict", har inte sett den kombinationen i nån tidning än i alla fall. ; )

-mami-