Triumf och nederlag
Vi var nere en sväng på stan och träffade hans kompis och min kompis. Vi tog en fika och hade det trevligt. Junior och hans kompis kunde inte hålla tassarna ifrån varandra, utan satt och kladdade på varandras tröjor och var avundsjuka på allt den andra höll på med. Och så gnällde den ena medan den andra lyssnade. Och när han var klar satte den andra igång och gnällde. Verkar vara en givande relation!
Dagarna bara går och går för övrigt. Sniglar sig fram fast med en rasande fart. Konstigt det där. Det är segt och långsamt men går jättefort ändå. Sitter med panik i halsen när jag inser att det är inte är särskilt långt kvar tills junior blir ett år gammal! Ett år! Gah! Och så har jag hört att tiden VERKLIGEN svischar förbi när ungarna börjar skolan. Svisch svisch. Å sen står man där med studentplakatet och ser sin lilla plutt åka runt på flaket och vråla hur j-a bra han är. Och var tog tiden vägen?
Nä. Ingen mer stress nu. Lugn och fin. Lugn och fin. Idag ska vi inte göra ett jota. Bara gå här och skrota = )
-mami-
Men åh, vad duktig han är som går på pottan! Det verkar ju jättebra att vänja honom vid den redan nu. Heja lille J! :-)
Men va? Har jag plötsligt skrivit två kommentarer om samma sak? Feel free att ta bort en. :-p
Jag säger bara en sak: mindfulness! Var i nuet, så svischar livet inte fullt så fort. Så - att skrota (ibland) och inte göra ett jota är nog väldigt bra - tror ja'...= )
Kramar till er båda och hälsa din och J: s kompisar!
A: Ja, visst är han väl duktig? hehe, bra att vänja honom i alla fall som sagt. Tror dock inte att vi ska prova utan blöja riktigt än ; P
Mamma: Ja, det är väl så. Att man ska leva i nuet, men det är svårare än det låter. = )