Förfallet har börjat
Gaaaaah!!! Det är bara att inse! Förfallet har startat och kommer inte att stanna upp. I'm getting old.
Och nu undrar jag så klart om förfallet beror på att jag skaffat barn eller om det är ett olyckligt sammanträffande att förfallet startade nu. Hade det startat nu ändå, även om jag inte hade fått barn? Det kommer jag ju sorgligt nog aldrig få veta. Men jag är ju bara 25 år! Bara 25!!!!
Tecken på mitt förfall:
-Rynkor (som ju alla vet) som tyvärr aldrig kommer att försvinna eftersom att jag konstant har eksem, är torr, kliar mig i ögonen och aldrig får tillräckligt med skönhetssömn! Vilken anti-rynk-kräm ska råda bot på det liksom?
-Sprickor i huden på fingrarna. Helt plötsligt, out of the blue, blir fingertopparna förhårdnade och spricker. Har typ ingen känsel kvar i vissa fingertoppar (förutom på de smärtsamma punkter där huden spruckit upp och resulterat i stora köttsår).
-Håret börjar bli grått. Detta är tyvärr sant och går inte längre att förneka. Jag har inte färgat håret sedan i somras och när jag kammade igenom det härom dagen hittade jag två (TVÅ!!!!) helgråa hårstrån. Som jag snabbt röck bort. Orkade inte titta efter fler. Har sån ångest. Nu får jag börja titta efter hårfärg som riktar sig till 40-åringar "täcker de första gråa håren perfekt". Oh yes.
Lägg till att jag fick redan på min löneförhöjning som är ett "slap in the face". Hade jobbat stenhårt under den löneperioden med två ansvarsområden med högsta och näst högsta engagemangsnivån, plus en massa annat engagemang i mitt arbete. Har nu lärt mig att det absolut inte spelar en j-a roll om man engagerar sig eller bara håller patienterna vid liv. Lönen blir densamma. Så varför bry sig?
Men det är väl nu man ska ge upp sitt eget liv och inte bry sig om att man förfaller. Har ju mitt barn att leva för nu? Dags att bli en sån där tråkig grå morsa med råttfärgat, axellångt hår, dåligt sittande jeans (typ Frisco-röv) och som lever för att skjutsa runt ungarna på deras aktiviteter. Jobba 75% ingår nog också. Det går ju ändå inte att få upp sin lön, så varför inte gå ner i arbetstid på en gång, lönen är ju oviktig. Plus att jag då får mer tid till att serva mina barn och min karl (som enligt denna terori ska ha ett mer välbetalt jobb och en affär med sin sekereterare).
Åh, härliga liv!
-mami-
Så illa är det nog inte... =)
Men annars kan jag säga att jag gillar min deg till mage,skarpt.Och i med utbliven amning får jag väl kämpa arslet av mej ( även det måste trimmas då min karl häromdagen uttryckte : Rebecka,haha jag ser dina celluliter. ) för att bli av med skiten. Ljuva liv. Men det var ju givetvis värt det tusen gånger om!Kramar till er
Nu ska jag vara sådär tråkig och säga att det är heeeeelt normalt. Med gråa hår, åtminstone: http://www.familjeliv.se/Forum-5-73/m55052888.html
Jag har ingen aning om huruvida jag själv börjar bli gråhårig, eftersom jag har färgat håret i åtta(!) år. Har faktiskt ingen aning om vilken min riktiga hårfärg är längre... Ska låta den få växa ut nu. Kan bli spännande! (Jag kanske är helgrå, under all färgen!) ;-)
Kusinen: Degen BLIR bättre, promise! Fast i början känns det som om man ALDRIG kommer att komma i form igen. Kom ihåg att jag sa till dig att det tog mig 5-6 månader efter förlossningen att vara tillbaka någorlunda i samma form som tidigare. Men deg-magen är tyvärr lite kvar (det kan Hanna intyga som fick äran att känna på den häromdagen), även om den blivit MYCKET mindre. Men vad kul det är när karlarna garvar åt en!? Föd nästa barn själv då, karl-j-el! ; P
A: Haha, jag kanske också har varit gråhårig JÄTTElänge, har ju också färgat håret konstant tills nu. Ångrar att jag slutade, bättre att vara lyckligt ovetande. ; ) Sen skiter jag i om det är heeeelt normalt, JAG vill inte bli gammal! Eller, jo det vill jag ju, men jag vill fortfarande se ut som en 20-åring... ; P
