Babba
Junior har börjat att säga Babba. Nu bråkar jag och karln över om han menar mamma eller pappa när han säger babba. Jag hävdar att det är mamma, fast som när man låter när man är förkyld: "babba". Karln hävdar att det är pappa, fast typ som det låter när man är förkyld: "babba". Igår sa junior också babbap. Illa. Nu föröker karln säga "pappa" så mycket som möjligt för att det verkligen skall vara juniors första ord. Jag kontrar givetvis med att "mammelimamma" så mycket jag kan.
Sneaky är han också, min karl. Igår när junior sa "babba" så svarade han blixtsnabbt: "ja vännen, ropade du på babba?" och plockade upp honom. Min karl är numer alltså inte juniors pappa utan juniors babba. Sneaky.
Men nu när junior gnäller och vill ha uppmärksamhet och uttalar ordet "babba" så hänvisar jag bara till sambon: "älskling, din son ropar på dig". Haha! Morsan kan också fula trix. ; P
-mami-
Sneaky är han också, min karl. Igår när junior sa "babba" så svarade han blixtsnabbt: "ja vännen, ropade du på babba?" och plockade upp honom. Min karl är numer alltså inte juniors pappa utan juniors babba. Sneaky.
Men nu när junior gnäller och vill ha uppmärksamhet och uttalar ordet "babba" så hänvisar jag bara till sambon: "älskling, din son ropar på dig". Haha! Morsan kan också fula trix. ; P
-mami-
Kommentarer
A
Jag tror junior helt enkelt har fattat att "babba" är ett universaluttryck som får båda föräldrarna att lystra och komma springande. Jättepraktiskt ju! ;-)
mami
Ja, han är väl för smart vår son? ; ) Jag tänker också att han är oerhört empatisk och vill genom att använda detta uttryck undvika att favorisera någon av oss och på så vis göra den andra ledsen. Men nu har ju pappa redan tagit titeln "babba". Charming!
Trackback
