Junior har börjat att säga Babba. Nu bråkar jag och karln över om han menar mamma eller pappa när han säger babba. Jag hävdar att det är mamma, fast som när man låter när man är förkyld: "babba". Karln hävdar att det är pappa, fast typ som det låter när man är förkyld: "babba". Igår sa junior också babbap. Illa. Nu föröker karln säga "pappa" så mycket som möjligt för att det verkligen skall vara juniors första ord. Jag kontrar givetvis med att "mammelimamma" så mycket jag kan.

Sneaky är han också, min karl. Igår när junior sa "babba" så svarade han blixtsnabbt: "ja vännen, ropade du på babba?" och plockade upp honom. Min karl är numer alltså inte juniors pappa utan juniors babba. Sneaky.

Men nu när junior gnäller och vill ha uppmärksamhet  och uttalar ordet "babba" så hänvisar jag bara till sambon: "älskling, din son ropar på dig". Haha! Morsan kan också fula trix. ; P

-mami-