Var vaken redan 04.30 efter att ha ammat junior och sedan inte kunnat somna om. Går upp och gör mig i ordning, orkar helt enkelt inte ligga kvar och höra både sambon och junior ligga och snarka. Sömnen har blivit som en manisk tanke som jag jagar och vill ha. Jag har blivit besatt av tanken av att få sova!

Men.

När jag då äntligen får tillfälle att sova så kan jag helt enkelt inte. Jag försöker tvinga mig: sov, sov, sov! Men det går inte. Fåglarna utanför fönstret:
- kvidevitt, kvidevitt!
Jag:
- Håll käften, håll käften!
Fåglarna:
- KVIDEVITT, KVIDEVITT!

Ger upp tanken på att någonsin få sova igen. Går som sagt upp och gör thé och njuter av att få läsa min Damernas Värld i lugn och ro innan karln och junior vaknar och vill ha uppmärksamhet. Gud vad skönt att få vara lite ensam!

Nu har lillkillen sovit snart 3,5 timmar! Varför gör han inte det när JAG sover samtidigt???

Ingen idé att stressa upp sig. Solen skiner. Tar en kopp thé till.

- mami -