My god!!! Kom precis på att jag drömde att både jag och väninnan väntade våra barn nummer två och att vi skulle föda typ imorgon. Först var jag glad i drömmen men sedan kom jag på vilken smärta den innebar att föda barn och plötsligt fick jag världens vrålångest!

Jag får trösta mig med att det ändå gick relativt fort för mig att få bebisen.. när jag tänker efter var det kanske 3-4 timmar med uthärdliga värkar, 1-2 timmar med outhärdliga värkar som ändå gick att genomlida och till sist kanske 1-2 timmar med outhärdliga värkar som INTE gick att hantera men man var ju så illa tvungen (eftersom att INGEN i förlossningsrummet gick med på att döda mig...) ; ) Och sedan var det ju "bara" att krysta fram den lille...det tog ju i och för sig inte så lång tid det heller.. kanske 30 min... men det var inte så kul! Men tänker man på att det är en kort tid i ens liv och att det resulterar i att få en liten bebis, är det ju helt klart värt det (även om det är MYCKET orättvist att karln får en bebis UTAN att behöva lida så....). Man får upprepa Y:s mantra: "det är bara en liiiiten del av mitt liv, om ett par månader har jag glömt det."

Sen finns det ju faktiskt några lyckligt lottade som inte har ont på sina förlossningar. Alls. (Nej, jag är väl iiiiiiiiiiiiiiiiiiinte avundsjuk????) ; )

Men som tur var var det ju bara en dröm, hade inte riiiiktigt känt mig upplagd för en liten till, det räcker gott och väl med det lilla charmtroll som jag redan har! Ett tag till i alla fall...

-mami-