Nu var det dags. Efter mycket tjat från min mamma och cirka 3,5 månader med endast två timmars sömn i taget då och då gick jag med på att prova att ge junior ersättning till natten. Bara för att få sova lite. Kanske 5 timmar i allafall. Är det för mycket begärt? Sagt och gjort. Ersättningen inhandlades. Hela familjen var entusiastisk (även brorsan och svägerskan var här på besök), NU skulle junior äääääntligen sova lite längre på natten eftersom att han skulle vara såååå mätt på ersättningen! Pulver blandades i vatten, nappflaska skakades och stämningen i köket var nästintill högtidlig när junior fick flaskan mot munnen för att njuta av den mättande substansen. Drömmar om ljuvlig nattvila krossades dock när junior gjorde hulkande kräk-ljud och grinade illa då han fick smaka på ersättningen. Han vägrade äta. Spottade och fräste. Jag smakade på en droppe ersättning och kan inte säga att jag klandrar honom - det smakade för j-gt! Svägerskan luktade på elendät och tyckte att det ver "det äckligaste hon luktat på". Junior fick ammas i sedvanlig ordning, nöjd blev han då han åter kände bröstmjölkens sötma. Sov gjorde han sen, faktiskt 4 timmar första passet - ett resultat av stojig hemmamiljö med massor av roliga människor att busa med. Själv var jag grymt besviken då jag hade byggt upp ett hopp om att ääääääääntligen få sova.

I helgen var vi i allafall och inhandlade en svid till min bror (rättare sagt HAN inhandlade) som han skall ha på sitt bröllop. Mycket stilig blev han! Så stilig att hans blivande fru börja tveka på sin egen klänning som är HUR snygg som helst! Junior fick också ett par nya outfits. Efte shoppingen skulle vi besöka ett griscafé. Ett café som skulle ligga brevid en grisfarm med typ ekologiska grisar som sprang fritt ute. Cafét var ett tält som stod uppställt på en åker. Vi körde fram och klev ur bilen. Enligt skylten skulle det vara öppet för fem minuter sedan men stället såg rätt dött ut. Vi kikade in vid sidan om tältduken och en fuktig värme av vulkanart slog emot oss samtidigt som tusen flugor surrade mot våra ansikten. Ingen människa var där. Vi backade långsamt ut och kände plötsligt en lättnad över att ingen var där - vi kunde åka och fika på något annat ställe. En bil började närma sig och jag greps av panik! Nu kommer personalen - fort in i bilen innan de säger hej och vi tvingas sitta i bastun tillsammans med spyflugorna och "njuta" av en kopp kaffe! Vi kastade oss in i bilen och rivstartade på gärdet och susade in mot civilisationen och ett mer sanitärt intag av fika. Puh.

De roliga människorna (bror och svägerska) har dock tyvärr rest hem idag. Måste alltså själv busa med junior tills han blir totalt utmattad. Det orkar man knappt när man inte sovit på 3,5 månader. Men skam den som ger sig! Ny ersättning av annat märke har inhandlats idag och ett nytt försök skall göras ikväll... Hoppas gör jag tyvärr fortfarande...

Nu ligger junior på golvet och jämrar sig. Han har blivit riktigt duktig - vänder sig själv från rygg till mage nu men blir fruktansvärt arg då han inte kan krypa. Måste nog gå och roa honom en stund. SEN ska han minsann äta ersättning....



Juniors nya body från Polarn och Pyret!

-mami-