Okej, dags för update:

Junior har mer och mer börjat att ta riktiga krypsteg här och var. Men när det går för långsamt blir det militär-ålande igen. Han ska resa sig vid allt han kommer över också. Även saker som inte är så stabila. Exempelvis små leksaker eller filtar som hänger ner från sängar etc. Detta resulterar i att junior ramlat mycket den senaste veckan. Och gråtit.

Han har också blivit helt o m ö j l i g att byta på på skötbordet. HELT omöjlig. Han ska helst stå och hoppa samtidigt som man torkar bajs från hans lilla rumpa. Han inser inte att det är svårt att vara förälder ibland. Igår hade han och hans far en fight vid blöjbytet som tog 15 minuter istället för två. När jag kom hem langades bebisen snabbt över till mig med orden: "nu får DU byta."

Jag har jobbat två dagar denna vecka! Bara halvdagar, vilket är helt perfekt. Man skulle ha det så jämt - två dagar i veckan a 6 timmar. Men heltidslön så klart. Kanske ska ringa facket och se vilka möjligheter som finns...?

Jag har bakat knäck Två satser blev det - hela 140 st knäck (knäckar? Vad är pluralformen egentligen?) som jag efter allt slit upptäckte hade blivit alldeles för lösa. Nu måste de stå i frysen och ätas inom två minuter efter att man tagit ut dem från frysen, annars fastnar pappret. Tanken med knäcken var att jag skulle ta med dem på julfirandet hos mina föräldrar. Svägerskan bakar ju massor av julgodis, men det enda hon inte vill baka är knäck - perfekt då det är det enda JAG vill baka! Men nu står jag alltså här med 140 värdelösa knäck (knäck's? Vad ÄR pluralformen egentligen?) Jag funderar på det groteska i att äta hela burken själv och sedan sno ihop en ny sats at ta med mig. Intalar mig själv att det är någt mindre groteskt om jag tar ett lager i taget och sakta men säkert jobbar mig igenom de dubbla knäcksatserna. Lite som en julkalender - några knäck om dagen. Knäck är så gott. Jag kom på i år vad det smakar: Kalle Ankas julafton. När jag provsmakade årets första knäck fick jag tydliga bilder av Kalles jul i huvudet och visste direkt att det är SÅ knäck smakar!

Junior har blivit OMÖJLIG att söva på dagtid. Han måste i princip vara så trött att han nästan svimmar - då kanske man kan lägga honom i sin säng och hoppas på tur att han somnar. Annars får han ny energi när man lägger honom ner och far runt som en vilde i sängen. Vi har ett nytt smeknamn på honom: Virvelvind. Annars måste man tvångshålla virvelvinden i sin famn tills han slappnar av och eventuellt ger upp. Och somnar. Och sover 30 min. Är så orolig över att han sover för lite. Det finns ju nya studier som menar på att barn som sover för lite hamnsar efter i utvecklingen.

Läser om Annika Lantz bok "9 1/2 månad" och slås av likheterna mellan ett kolikbarn och ett mjölkproteinallergiskt barn. Jag läste boken när jag var gravid, men kom inte ihåg att hon sov så lite när jag själv var i sömnhelvetet. Nu inser jag att junior sovit EXAKT lika lite som ett kolikbarn. Annika gick också och lade sig kl. 20.00 på kvällarna för att få mer än 1,5 timmar sammanhängande sömn. Hennes barn vaknade också 22, 00, 02, 04 och 06 samt vred sig som en ål i sängen däremellan. Så numera när jag ska förklara för folk hur illa mitt första halvår med bebis har varit (sömnmässigt alltså) ska jag säga att han hade kolik i ett halvår. För om man säger att han sovit dåligt tror folk att man är bortskämd och vill ha 8 timmars sammanhängande sömn. Att man är kinkig för att man får gå upp någon gång på natten till sitt barn. "Barn vaknar ju på natten - så är det för alla", osv. Men nej. Det är inte lika för alla.

Junior sover fortfarande inte hela nätter (6 timmar i sträck) speciellt ofta. Han vaknar numera på nätterna vid 00-snåret och sitter upp i sängen, drar nappen längs med spjälorna, kryper runt och leker. Skriker en stund. De trötta föräldrarna som inte orkar ta tag i det längre lyfter över bebisen till sin säng. Efter tre (3) nätter med denna procedur blir bebisen hysterisk om han inte får sova i föräldrarnas säng då han vaknar mitt i natten. Suck. Ger man dem fingret... Så nu har han tagit hela handet, och armen. Nu vaknar man vid 4.30 av att en bebis sitter upp och slår på en, river en i ansiktet eller något annat charmigt. Då är det bara att masa sig upp och göra välling så att han kan sova en stund till. För det är omöjligt att han somnar om utan vällingen där på morgonkvisten.

Så är det alltså nu för tiden. Idag ska jag och junior gå till arbetskamraten och hennes lilla tös. Det ska bli kul att träffa dem igen, det var ett tag sedan sist!

Hej så länge!

-mami-