Ryggen tar verkligen stryk när man släpar runt på litet barn. När jag skulle gå till jobbet i torsdags (rask takt som vanligt) sved det till i ryggen och jag blev helt orörlig i ländryggen. Fick sedan gå som mycket gammal gumma hela arbetspaset (tur att jag slutade kl 13.00 i alla fall) innan jag vacklade hemåt. Snälla sambon hade tappat upp ett bad till mig när jag kom hem, men det hjälpte föga. Ryggen känns helpaj. Väntar nu med spänning på mitt första ryggskott (akut lumbago.)

Försöker fortfarande att inte böja ryggen så mycket, lyfta med benen osv, men det är inte jättelätt när man har en bebis som ska klättra på allt, som vrider sig som en mask på metkrok när man ska A) byta hans blöja B) klä på eller av honom eller C) när man försöker få honom att sitta still en stund i knäet. Det är svårt att hinna tänka på att det är benen som ska böjas när man kastar sig fram för att hindra bebisen från att slå i något hårt när hans ben inte riktigt bär som de ska.

Idag ramlade han riktigt hårt rakt bakåt i parketten så att det small och ekade i hela vardagsrummet. Han blev förstås jätteledsen och låg nära, nära på mitt bröst för att bli tröstad. Låg så länge, alldeles stilla, tills han somnade! Också ett sätt för att få dom att sova lite på förmiddagen.. Tänk att det ska krävas allvarliga skador för att de ska slappna av och vila en stund! Nu var nog skadan i och för sig inte så allvarlig, för när han vaknade sken han som en sol igen. Men dagen har fortsatt i samma anda. Junior har slagit i bakhuvudet ytterligare ett par gånger samt fått en ordentlig kyss på ena kinden då han försökte krypa in i tvättmaskinen och fötterna gled iväg åt olika håll (tänk Bambi på hal is.)

Ord som brukas mest just nu:
- Nej. NEJ sa jag!
- Inte där.
- Aj, aj!
- Titta HÄR!
- Försiktigt!

Funderar allvarligt på att plocka bort ALLT olämpligt från bebishöjd samt införskaffa mjuk hjälm till junior. Och eventuell lugnande medicin till mig själv beroende på vilken effekt borttagandet av saker samt hjälmen får.

-mami-