Lussandet på jobbet gick bra! Little J var så söt så i sin lilla pepparkaksdräkt och jag fick inte hålla honom själv i länga stunder... Skönt med händerna fria när det serverades god glögg, pepparkakor och lussebullar efter tågandet. Patienterna tyckte att luciatåget var vackert och det kändes oerhört fint att sprida lite julstämning hos de sjuka och svaga. Väligt nobelt. Väldigt Florence Nightingale (fast mer Florence Nattlinnegale) även om jag inte tågade med ljus utan pepparkaksbebbe. Junior var fascinerad av hela konceptet och höll god min i nästan alla patientsalar. Vid något tillfälle blev det litre läskigt, men det gick fort över. Liiiite trötta var vi vid dagens slut, men det var det värt!

Idag har lillen fått TBC-vaccin och jag var livrädd innan vi skulle dit. Hade ångest hela dagen och pussade, pussade, pussade på honom i förväg liksom för att be om ursäkt för det onda han skulle utsättas för. I väntrummet utanför BVC hör vi hur en bebis fullkomligt gallskriker i plågor där inne. Jag kallsvettas. Junior leker. Det kom i alla fall en 10 månaders-flicka till väntrummet och efter att ha spanat in henne ett tag ansåg junior att hon var en värdig lekkamrat och de kröp runt och pillarade lite på leksakerna tillsammans. Jag och den andra mamman kunde småprata lite, hennes tjej skulle också vaccineras.

När det väl var vår tur och jag satt och tvångshöll junior hårt, hårt för att han inte skulle fly undan sprutan hade jag vrålmycket ångest. Men det gick hur bra som helst. Han gnydde till lite och blev lite arg för att han satt fast, men så fort det var klart skakade han på armen några gånger och började leka. Jag och BVC-sköterskan pustade ut och torkade svetten från våra pannor. Vilka veklingar. Jättenervösa... Och båda sjuksköterskor (antar att hon tyckte att det var jobbigt att sticka en bebis till en sjuksköterska, jag själv gillar inte att sticka patienter som är sjuksköterskor eller dyl., man är så rädd att det ska gå dåligt.)

Varför är det så här?: När mammor träffas jämför man barnen. Frågar: "Har han börjat att gå än?" "Har han några tänder?" "Kan hon sitta själv?" osv. Och om någon mamma svarar nej så börjar man säga överslätande saker som ska trösta mamman, typ: "ja, men det är ju SÅ olika, han är SÄKERT tidig med något annat!", ungefär som att mamman skulle bli ledsen bara för att hennesa bebis inte har fått några tänder än. Hörrni, jag BLIR inte ledsen för att junior inte har en endaste gadd än! Det är inget som varken jag eller han kan påverka... Han är inte sämre för det liksom... Så nästa gång ni får svaret "nej" på frågan om han har några tänder behöver ni inte berömma honom för att han kan krypa, äta mat eller något annat. Så ni vet.

Nu ska jag dona lite här hemma innan jag lägger mig. Ska jobba imorgon!

-mami-