Det snöar ute. Det blåser och stormar så att det viner i fönstren och balkongdörren. Attans, jag och junior som skulle gå till biblioteket idag. Blir alltså inte av. För det finns dåliga väder och dåliga kläder och dåliga väder och bra kläder. Men i vissa väder räcker inte ens bra kläder till, detta är typexemplet på sådant. Ursäkta svamlet.

När det är sånt här snöoväder kommer jag osökt att tänka på Bullerbyn, när barna från Bullerbyn fick gå tidigare från skolan p.g.a. snöstormen och hamnar hos den läskige och vresige skomakare Snäll, tills Lasses pappa äntligen råkar köra förbi med häst och släde (alla minns väl episoden: "stäng dörra!") Åh, vad juligt och mysigt det är med Bullerbyn. Vilka härliga tider!

Kom även att tänka på Bullerbyn (som verkligen talade till mig i mina barndomsår, tydligen) när grannhuset byggs upp så sakteliga utanför juniors fönster. Det kommer att stå relativt nära vårat hus och jag fantiserade om att det kanske kommer att vara fönster i samma höjd som juniors, där ett annat barn kommer att bo. Då kunde de, precis som Lasse och Olle i Bullerbyn (eller var det Bosse och Olle? Strunt samma! Som två av barna i Bullerbyn) spänna upp en lina mellan fönstren och sätta dit en liten korg på denna så att de kunde skicka lappar till varandra mellan fönstren. Sedan väcktes jag ur min fina dagdröm genom vissheten om att dagens barn inte kommer att ha något behov av att skicka lappar i korgar mellan fönstren eftersom att det förmodligen kommer att gå fortare att skicka iväg ett sms med förkortningar som deras föräldrar inte har en aaaing om vad de betyder (precis som att våra barn inte kommer att ha en aaaning om vad Bullerbyn är). Eller peta på varandra via facebook (eller vad det är man gör.) Inser till min fasa att junior kanske inte ens kommer att ha ett behov av att träffa sina vänner i verkliga livet. Han kanske kommer att han fullt upp med att uppdatera sin status på facebook samt chatta med kompisarna på datorn. Det enda positiva med den utvecklingen är att han även kan ha sina husdjur på datorn och alltså inte behöver hata sin mamma för att hon är så förbannat allergisk.

Och nu inser jag att jag, precis som alla föräldragenerationer före mig, sitter och förfasas över ungdomens framtid och undrar hur detta leverne på något sätt kan föra något gott med sig. Undrar om det är detta som är definitionen på "att vara vuxen"?

-mami-