Eller inte

Tja. Om förra natten var bra så var denna mindre bra. Gick och la mig tiiiidigt för att verkligen få sova ut... Resulterade i att J väckte mig redan 22:00 genom att helt plötsligt ligga på golvet vardagsrummet och vråla.... Jag som precis hade lyckats somna. Efter detta somnade jag kom inte förrän vid 23:00 och A fick sen för sig att det var en god idé att vara vaken mellan 02:30 och 03:30. Då gav jag upp och gjorde mat till honom och sen sov han oroligt till kl 07:00, dvs att jag blev väckt flera för att ge nappen osv. Vet inte varför jag skriver om alla detta egentligen, vem bryr sig om vilka tider jag blev väckt? Självterapi tror jag...

Är så trött att jag inte orkar städa. Ja, då är det illa. Är verkligen MISÄR här hemma... Och när M är hemma prioriterar vi att göra roligare saker än att städa. Vad gör man? Skaffar städhjälp? Hemtjänst? ; )

Usch, nu börjar sömnbristen göra mig asocial och ge problem med att komma ihåg saker, ex ord. Svårt att typ kallprata med främlingar i lekparken - man sitter och stirrar hålögt framför sig, tappar ord mitt meningar och när man gör det orkar man inte ens förklara att man tappat ordet så man slutar helt enkelt prata mitt i meningen. Börjar allvarligt fundera på HUR det ska gå att jobba egentligen?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0