Jag har inte det som krävs!

Fattar inte hur, hur HUR man klarar av två små utan att bli förbannad och gråtfärdig! Känner idag att sammanbrottet är nära...

J är full av energi, eller egentligen inte. Han är supertrött och snorig men ger järnet ändå - på det sättet som bara ett övertrött barn kan göra... Bara fortsätter med allt jäkelskap trots att.man sagt nej och stopp 35 gånger. Samtidigt ligger A och skriker och skriker och SKRIKER för att han har ont i magen för att jag åt lite lite LITE lök i en jäkla soppa! Är så trött på att det inte finns ett skit att äta! Han är också snorig så klart. J har också under dagen fått massa märkliga utslag i ansiktet och nu.även på benet. Vattkoppor är jag helt övertygad om att han haft.. Det är väl bara att vänta och se.

Lägg till att jag mitt på dagen fick känning av ryggakott eller bältros i ryggen och haft svåra smärtor och rörelsesvårigheter efter det. Och M jobbar så klart 12-21:15 idag vilket inebär att han typ är hemma 22:00, tidigast.

Är det konstigt då om man typ bryter ihop och grinar när man samtidigt som man försöker bära och trösta sin lilla bebis trots den onda ryggen måste jaga den stora som bara springer iväg när man ska smörja och ta på pyjamas? Är det konstigt att man tar hans ballonger och klipper sönder dom när han upprepade gånger kastar dom på en fast man har sagt "nej, jag vill inte" gång på gång?

Hur gör man för att inte få ett psykbryt mitt i allt detta? Är det nåt jag har missat? Kan nån vara snäll att delge mig snarast i så fall?

Och så får man så dåligt samvete de stunder när A ligger och jollrar och ler, eller de gånger när J är världens snällaste och försöker att trösta A eller lägga bandage på sin mammas rygg. Kommer man återfå mer ork när man får sova mer? Kommer inte ihåg hur det var sist. Men det här känns ju inte bra för nån!


Kommentarer
Y

Känner med dig!! Hoppas det vänder och blir lättare snart! Känner mig nästan lite hemsk som har det så lätt med mina just nu... Men det betyder ju att hoppet finns om en bättre morgondag:)

Svar: Det är faktiskt skönt att veta att det kan bli lättare : )
mamiforlife.blogg.se

2013-04-08 @ 21:00:35


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0