Julen, julen

Julen känns tyvärr helt omagisk. Förstår varför mina föräldrar har kunnat vara så sansade under alla mina barndomsjular. Själv var jag alltid så exalterad att jag spydde (ja, det är tyvärr sant). Så här är det alltså att uppleva julen som vuxen, riktigt vuxen, när man vill ge sitt barn den där magiska upplevelsen. Och barnet inte riktigt bryr sig...

Jag och J spenderade förmiddagen ensamma eftersom att M jobbade till 14.00. Vi lekte, sjöng julsånger och kollade på film. Åt tomtegröt till lunch. J åt mest sylt. Vi gick med vagnen till affären för att köpa julmust och mjölk. J ville absolut inte leka något ute "jag gillar inte snö, det är inte kul". På affären frågar expediten om J väntar på tomten och om han ska få några julklappar. J svarar bestämt "NEJ! Det kommer ingen tomte!" och jag blir nervösboch mumlar att vi får vänta lite tills tomten kommer (eftersom att vår tomte inte kommer förrän imorgon). Expediten ser medlidande på J och ger honom lego: "Här får du en liten present i alla fall".

Hemma blir vi oense om hur legot skall byggas ihop (jag har rätt). Vi fikar, J äter alldeles för många pepparkakor.

M kommer äntligen hem och han hade turen att träffa tomten på vägen hem från jobbet! J får några julklappar och är nöjd i 15 min. Det är dags för Kalle Anka! Jag och J är osams om vi ska se Kalle eller hans nya Nasse-film. Jag får ett telefonsamtal och under tiden startar M Nasse-filmen. Jag bryter nästan ihop och tycker att julen är förstörd. M fixar dock en sladd till TV:n i sovrummet så att jag kan kolla där. Det är gammaldags bildkänsla och J kommer in efter en stund: "oj, det snövar så mycket!!" Bilden är ju faktiskt täckt med vitt flimmer. Vi kollar mysigt tillsammans under tio min. Sedan ballar J ur.

Dags att laga julmat. När slitet är färdigt äter J en liten bit prinskorv. Gräver bort leverpastejen från smörgåsen och äter med händerna. Vägrar äta brödet. Får till slut leverpastej direkt på tallriken och äter med sked. Smakar till slut på julmusten "Det var starkvatten! Jag tycker om starkvatten!"

Nu sitter vi och kollar på Nasse-filmen. Och snart är glada julen slut, slut, slut...

Och ingen magisk känsla på hela dagen.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mamiforlife

En blogg om livet som mamma till mina pojkar!

RSS 2.0