Kom också på att ingen bikini jag har passar efter graviditet och amning. Bikinibyxorna har mystiskt krymt och överdelarna är inte lika snygga när de sitter långt ner på magen istället för uppe där bysten tidigare befann sig. Alltså måste jag inhandla nån ny bikini. Inte så lockande.

Men jag blev lite inspirerad när min mor hade med sig bilagor och modemagasin med årets badmode. Men efter att ha läst allihop inser jag plötsligt varför det är så lätt att tycka illa om sin kropp. Bikinimodet som föreslås för en kroppsform med liiite mindre byst och liiiite större stuss (den berömda päronformen) är att man ska ha bikinibyxor som täcker rumpan men är lågt skurna "så att illusionen blir att rumpan är mindre". "Sarong eller kjol döljer också baken". Okej, så lågt är jag med. Stor bak = fult. Måste alltså döljas. Vidare till överdelen: "Det finns lösa kupor av silikon som går bra att bada med, att lägga i biki-BH:n för illusionen av en större byst" Okej. Liten byst är tydligen fult. Man måste fejka för att få en större med andra ord.

Summa summarum: Stor röv och liten byst är fult och man måste försöka trolla bort det. Inte konstigt att man inte tycker att man duger i detta samhälle. Ingenstans kunde jag läsa att man skulle dölja stora fläskiga tuttar med så mycket tyg som möjligt. Eller lägga i silikon i byxorna för illusionen av en större röv om man nu skapts med en platt sådan. Päronformen är alltså den sämsta form man kan ha. Uppenbarligen.

Så nu är jag på jakt efter silikoninlägg till bikiniöverdelen, stora (OBS! inte tvärrandiga - som ger ett bredare intryck) bikinitrosor, kjolar, saronger och liknande för att dölja kroppens alla fel.

-mami-

(Sen kan det vara så att jag inte bryr mig om tidningens skriverier utan köper en bikini som framhäver rumpan, bara för att. Men STACKARS alla osäkra människor som känner sig värdelösa av att läsa sån skit!)