Är det inte mycket märkligt? I princip dagligen får jag kommentarer om min kropp. Att jag har blivit tjock. Inte bara om magen, utan även andra kroppsdelar. Helt okej tydligen för folk att ingående granska mig uppifrån och ner för att stanna blicken vid mina lår och fråga: "har du gått upp mycket?" Annan skön kommentar: "När ska du ha - oktober?" Det är om typ en månad, vilket innebär att personen i fråga tycker att jag ser höggravid ut redan.

Jag är ledsen att behöva säga det här till alla desorienterade människor där ute: nej, alla ser inte ut som smala fotomodeller med en liten bula på magen fram tills förlossningen för att sedan lämna förlossningsavdelningen med ett sexpack på magen. Somliga ser ut som flodhästar fram tills förlossningen för att sedan lämna förlossningsavdelningen med en kängurupung på buken. Och jag kan säga att det är ett mycket praktiskt ställe att förvara den lille på, liksom mindre risk att man råkar förlägga den någonstans.

Igår var mamman och junior barnvakt till väninnans snart ettåriga pojk:
9.15 väninnan och bebisen anländer. Han sover så han får ligga kvar i vagnen utanför trapphuset. Dörren till lägenheten står på glänt. Vi snackar lite skit och går igenom lite mattider och dyl. Väninnan ska visserligen bara klippa sig och blir väl borta max två timmar, men barn fungerar inte adekvat utan rätt dos mat och sömn. Det gör i och för sig inte mamman heller.
9.35 Väninnan åker. Bebisen sover. Mamman och Junior leker. Mamman förklarar för junior att hon visst måste bära bebisen TROTS att hon är juniors mamma. Varannan minut kollar mamman ut i trapphuset så att allt är lugnt. Hade glömt hur mycket koll man har på små barn!
10.00 Ett ljud! Mamman springer ut till vagnen och bebisen plirar misstänksamt mot mamman. Mamman känner en misstänksam lukt från bebisen och inser att det måste bytas på en gång. Bebisen accepterar att bli lyft från vagnen men ser inte direkt överlycklig ut.
10.05 Blöjbyte. Här känner nog bebisen att det får vara nog, vem är.den järn.kvinnan och var är min mamma? Bebisen börjar således gråta. Mamman och Junior blir stressade - de vill ju vara bra barnvakter! Mamman spexar och Junior klappar bebisen på kinden. Efter Blöjbytet är bebisen glad om han får bli buren. Junior accepterar.
10.15 Mamman inbillar sig att bebisen ska bli jätteglad om han får äta lite och matar därför med fruktpure. Junior visar bebisen alla sina leksaker.
10.30 Gemensam lek på golvet. Bebisen får knappt låna något för då bara MÅSTE junior leka med den saken. Bebisleksaken. Som typ inte är rolig.
10.45 Mamman börjar laga mat. Bebisen sitter i barnstolen och tittar på, junior leker.
10.55 Lalalala vad bra det går! Men vad nu? Det luktar misstänkt från bebisen igen. Dags för byte. Mamman ber junior att följa med. Han vägrar - han ska äta. Mamman plockar snabbt undan vassa kniven, salladen och tomaterna. Ha! Han ska minsann inte få tjuvstarta innan maten. Byter sedan på bebisen som är lika ledsen denna gång. Misstänkt tyst från köket.
11.05 Kommer ut med bebisen till köket och ser en mycket tyst och nöjd junior som mumsat i sig.hälften av TVÅ veg-schnitzlar! Otillagade. Mamman blir arg junior. Junior ger upp och går med på att kolla på tv.
11.15 Junior kollar på Pingu, bebisen sitter barnstolen och leker med en pet-flaska. Mamman lagar mat. Hade intentionen att maten skulle vara klar 11.00.
11.25 Väninnan kommer. Bebisen ler för första gången sedan ankomsten!
11.45, ca. Maten är klar!

Mamman lyckades således att hantera två barn helt på egen hand i hela två timmar! Endast smärre missöden. Inser dock att framtiden kommer att bjuda handhavande av två barn något längre stunder än två timmar... Mamman behöver förmodligen recept på betablockerare med sig från förlossningen.

Idag har mor och far varit här! Trevligt med lunch på stan - J uppförde sig som en stor kille och satt faktiskt stilla väldigt länge medan vi åt. Tyckte nog att det var lite spännande : ) Jag var så sjukt trött på kvällen bara - hade lust att gå och lägga mig kl. 18.00, innan J skulle gå och lägga sig... Fattar inte varför. Fick ju sova till halv sju imorse (!) och har ju knappt gjort nåt idag. Kunde dock inte gå och lägga mig när J somnade - hade köpt en stor påse godis som jag planerat att trycka i mig... Vilket jag nu nästan gjort... Och mår väl som jag förtjänar. Illamående efter denna bukfylla är väl det närmaste en fylla man kommer som gravid. Skål!

Jobbar kväll idag. Är ute i lekparken med J som äter röda vinbär. Vore riktigt trevligt om man inte var så trött. Är både förkyld, allergisk och gravid (jag vet- det är ingen sjukdom).

Vi var på ultraljud i tisdags och allt ser bra ut med den lille! Vi tog inte reda på vad det var (förutom det uppenbara - ett barn) men både jag och M tror att det blir en pojk till... Spånar på namn, det är svårt när det måste passa ihop med första barnets namn också. Även denna gång har vi bara ett flicknamn. Så det blir alla gånger en pojke till ; )

Helgen har inte erbjudit den dvala som lett till det utvilade tillstånd denna kvinna skulle behöva. J har blivit förkyld och såldes också fått astma vilket leder till nattliga uppvaknanden då mamman måste hjälpa honom att inhalera samtidigt som hon sjunger "du käre lille snickerbo". Sovmorgon till fem på lördagen och sex på söndagen... Känns riktigt lyxigt!

Undrar om jag har ork för ett barn.
Börjar undra om jag har ork för ett barn till överhuvudtaget. Orkar absolut inte föda barnet heller. Kan det inte typ komma med storken som det gjorde förr?

Idag ska vi iaf försöka att orka kolla på en film. Alltid lika spännande att se om vi hinner se färdigt på filmen innan A) jag somnar eller B) J vaknar... : )

Läste i en kokbok igår att man inte behöver kolhydrater. Fett och protein behöveenkroppen tydligen men kolhydrater har tydligen ingen som helst funktion i kroppen. Mycket skumt. När jag läste näringslära fick jag lära mig att kolhydrater behövdes för att ge energi till hjärnan, i form av glucos. Hjärnan klarar sig nämligen inte utan glucos. Men visst, i brist på kolhydrater i kosten kan kroppen omvandla protein till glucos så att hjärnan klarar sig men det är en nödlösning och inget man bör sträva efter.

Jäkla skitkokbok. Synd att den har så bra recept. Tur för dem som skrev den att den är gammal och att de då inte visste att man får hjärt- och kärlsjukdomar av kost bestående av för mycket protein och för lite kolhydrater. Är så trött på rädslan för kolhydrater, det är inget gift, hörrni!

Kollar på arga snickaren och känner att jag aldrig, ALDRIG vill ha ett hus! Aldrig någonsin. Vilken misär!

Idag var kompisen här med sina barn - en frisk fläkt mot sysslolösa förmiddagar! Fruktansvärt mycket full rulle hela tiden men faktiskt inga stora bråk mellan de stora grabbarna. J ville dock inte låna ut vissa leksaker och tjurade en hel del. Ville mest bli buren och ha nappen... Hur ska det gå med en liten bebis också? Tror att det kommer att bli en riktigt tuff period... Vi ska berättar J att han ska bli storebror efter rutinultraljudet. Så får vi se hur det tas emot...

Kan absolut acceptera att jag måste gå upp i vikt som gravid, men kan någon förklara varför det blir extravikt på rumpan av alla ställen? Mig veterligen bor det inga bebisar i skinkorna...men det är klart, inget ultraljud har ju gjorts där! Så det måste vara en rimlig förklaring, en bebis i vardera skinka och en i magen. Hu, ska jag helt plötsligt få trillingar?

För det kan väl inte finnas något samband med mitt dagliga intag av 100 g Fazer blå choklad?

Idag känns som en riktigt tung dag. Har ingen ork, försöker bara klara timme för timme. Fixa mat, sysselsättning till J och allmänt bara klara dagen. Orkar inte med trots idag. Var och handlade förut och J bara sliter ner saker i vagnen, kör på mitt ben stenhårt och hugger ett stort bett en tomat mitt inne i affären. Får nästan spelet på ungen. Ska snart dricka min sista kopp kaffe för dagen. J sover en stund. Sen blir det väl att kolla på grävmaskiner resten av dagen. Suck.

Vad ska man göra när ungen inte äter? Eller, äter gör han ju, men inte mat. Ikväll har han ätit bacon, innanmätet på tre tomatklyftor, en smakbit omelett, två mackor och en banan. Skulle han själv få välja skulle han leva på sojayoghurt, frukt, flingor och mackor. "Jag tycker inte om mat" säger han. Blir galen. Och så måste man laga allt mjölkfritt också vilket gör att det smakar tråkigare och känns svårare att komma på vad man ska äta.

Idag har vi annars mest spenderat dagen med att titta på grävmaskiner. Tackar även teknologin och filmskaparna för möjligheten att se spöket Laban och Nicke Nyfiken. Mest har vi sett för Nicke firar jul, typ 57 gånger, men de senaste dagarna även Apa på rymmen som är en långfilm och därför inte setts lika många gånger. Nu stängde han dock precis Nickes jul-dvd: "jag är trött på musiken" : )

Åh, värdelösa mobilbloggande! Gick ju inte att skriva klart inlägget igår! Lovar att det tar mindre tid att starta min dementa dator än att författa ett inlägg genom denna telefon....

Såg igår att någon på en annan blogg hade fått/drabbats av "fotolycka", typ "Maries fotolycka". Som den ortopedsjuksköterska jag tolkar jag detta givetvis som "Maries fotledsfraktur" eller liknande skada. Tog faktiskt skrämmande lång tid att förstå att hon hade "foto-lycka" och inte "fot-olycka"

De senaste två dagarna med J har faktiskt varit toppen! Jobbiga, ja, men ändå toppen. Jag har känt mig som en vuxen tillsammans nestor mitt barn och inte som en sur tonåring som fått barn för tidigt för sitt eget och barnets bästa. Som det känts större delen av den senaste tiden... Måste vara hormonnivåerna som stabiliserats något. För vilket humör som har burits inom mig... Ta bara den redan beryktade "vindruveincidenten" som exempel:

Jag är inne i badrummet medan karln gör mellis till J och han ropar:
- Du kan väl kolla på vindruvorna innan du köper dom, dom här är ju ruttna!
Jag stormar ut från badrummet:
- Vad fan gnäller du om NU då?! (som världens elakaste surkärring) Jag TITTADE JU PÅ DOM, ETIKETTEN SITTER FÖR DOM SOM VAR RUTTNA, HUR FAN SKULLE JAG KUNNA SE ATT DOM VAR RUTTNA?
- Men ta det lugnt, jag såg precis att etiketten satt för men jag hinner ju inte säga något förrän du stormar ut och skriker...
Jag sprintern på J:s rum och tjuter eftersom J är i vårat sovrum. J och hans får beger sig ut enligt planen så att jag ska hinna packa och fixa. Sitter först och tjurar på rummet efter att dom här gått men får sen ett vansinnesutbrott och kastar stolar i golvet och står och slår.en kudde hårt i väggen och skriker. Inte helt rationellt. När karln sedan ringer två timmar senare och frågar om allt går bra är jag fortfarande sur och talar om det. Karln fattar inte varför men utbrister sedan:
- Men inte för det där med VINDRUVORNA väl? Nu tycker jag faktiskt att du överdriver...



Det kan väl jag också tycka så häri efterhand

Vad glad man blir när man blivit väckt 03.00 av en gallskrikande unge med mardrömmar, som vill sova i mammas och pappas säng för att den är "snäll", som ligger och sparkas fram till 04.00 då man med huvudet vid fotändan av sängen lyckas somna om lite och det sedan RINGER PÅ DÖRREN KL. 06.15!!! Ännu mer glad blir man när ungen glatt utbrister "nu kommer mormor!!" och man dels måste göra ungen grymt besviken genom att tala om att mormor inte kommer samtidigt som man slänger på sig en morgonrock för att gå och öppna. Extra glädje upplevs när det senare inte står någon vid dörren. Inte för att jag hade tänkt öppna ändå. Så det så!