Solsidan
Är det bara jag i hela Sverige som INTE tycker att Solsidan är ett fantastiskt program? Varför denna massförälskelse i ett program med totalt vidriga karaktärer? De ger mig vrålångest och jag tycker inte att det är ett dugg kul.
Uppenbarligen är det fel på mig. Eller fel på övriga befolkningen i Sverige. Störst chans att det är det senare, va? ; )
-mami-
Uppenbarligen är det fel på mig. Eller fel på övriga befolkningen i Sverige. Störst chans att det är det senare, va? ; )
-mami-
Som man bäddar...
Några saker som skiljer sig från innan man fick barn, när man väntade barn och när man hade fått barn:
Städning
Innan barn städade jag ordentligt ca en gång i veckan. Jag använde hur många rengöringsmedel som helst! Möbelpolish var den stora favoriten och jag blev stressad om det hamnade smulor på mitt nypolerade golv.
I väntan på barn fortsatte jag att städa grundligt. Jag fick dock till min förtvivlan skära ner på rengöringsmedlena för att jag hört att bebisen kunde få astma om man andades in ångorna. Och det vill man ju inte bli skyldig till. Andra bekymmer jag hade var tanken på små bebishänder som kladdade och gjorde märken på den nypolerade TV-bänken. Men jag tänkte att det nog skulle gå att uppfostra bebisen till att låta bli att ta på TV-bänken.
När jag fått barn städar jag när jag hinner (det vill säga innan de andra mammorna i föräldragruppen kommer hit, eller typ aldrig). Möbelpolish? Eh... Grötpolish fungerar förvånansvärt bra! Bara att gno i den gröt som junior slaffsat ner på golvet med hjälp an hushållspapper (universalpodukt i bebishemmet) (OBS! Vitt och tjockt). Uppfostra barnet till att inte ta på TV-bänken? MOhahahahahahaaaaa!!!!!!
Innan jag fick barn plockade jag upp min sambos strumpor från golvet och tyckte att "var sak har minsann sin plats!"
När jag väntade barn bannade jag min sambo för att strumporna låg överallt och menade att vi måste visa upp ett gott exempel för barnet när det är fött, så att det inte lär sig att strö saker omkring sig. Och inte vill du väl att ditt barn ska sitta och tugga på dina strumpor? Det är väl jätteäckligt?
När jag fått barn inser jag att min sambos strumpor utgör ca 0,1 % av allt som ligger på golvet som egentligen borde ligga någon annan stans. Men trots att jag blir superstressad av all oreda så inser jag det praktiska med att ha en massa saker på golvet: det gör nämligen att bebisen har mer saker att leka med. För inget är ju så roligt att leka med som sådant som man egentligen inte får leka med. Och ärligt talat, det finns nog äckligare saker som bebisen stoppar i munnen än ett par gamla strumpor... men så länge han är nöjd... ; )
Säng, bäddning, sova
Innan jag fick barn bäddade jag sängen varje dag, med massor av vackra kuddar och ett stort fluffigt överkast. vackert, som i en heminredningstidning.
När jag väntade barn fortsatte jag envist att bädda snyggt, och var fast besluten om att barnet minsann skulle sova i egen säng. Så det så.
När jag fått barn hinner jag inte alltid bädda sängen. Och när jag bäddar den är det för att bygga upp kanter med hjälp av bäddmadrassen. Så att inte bebisen ska kunna krypa ur sängen. När han sover i den. Varje natt. För övrigt är det alltid en bäddning av två vuxen-täcken, ett barntäcke och en massa nappar. Toppat av lite vällingfläckar. Svårt att få det så där "inrednings-chict", har inte sett den kombinationen i nån tidning än i alla fall. ; )
-mami-
Städning
Innan barn städade jag ordentligt ca en gång i veckan. Jag använde hur många rengöringsmedel som helst! Möbelpolish var den stora favoriten och jag blev stressad om det hamnade smulor på mitt nypolerade golv.
I väntan på barn fortsatte jag att städa grundligt. Jag fick dock till min förtvivlan skära ner på rengöringsmedlena för att jag hört att bebisen kunde få astma om man andades in ångorna. Och det vill man ju inte bli skyldig till. Andra bekymmer jag hade var tanken på små bebishänder som kladdade och gjorde märken på den nypolerade TV-bänken. Men jag tänkte att det nog skulle gå att uppfostra bebisen till att låta bli att ta på TV-bänken.
När jag fått barn städar jag när jag hinner (det vill säga innan de andra mammorna i föräldragruppen kommer hit, eller typ aldrig). Möbelpolish? Eh... Grötpolish fungerar förvånansvärt bra! Bara att gno i den gröt som junior slaffsat ner på golvet med hjälp an hushållspapper (universalpodukt i bebishemmet) (OBS! Vitt och tjockt). Uppfostra barnet till att inte ta på TV-bänken? MOhahahahahahaaaaa!!!!!!
Innan jag fick barn plockade jag upp min sambos strumpor från golvet och tyckte att "var sak har minsann sin plats!"
När jag väntade barn bannade jag min sambo för att strumporna låg överallt och menade att vi måste visa upp ett gott exempel för barnet när det är fött, så att det inte lär sig att strö saker omkring sig. Och inte vill du väl att ditt barn ska sitta och tugga på dina strumpor? Det är väl jätteäckligt?
När jag fått barn inser jag att min sambos strumpor utgör ca 0,1 % av allt som ligger på golvet som egentligen borde ligga någon annan stans. Men trots att jag blir superstressad av all oreda så inser jag det praktiska med att ha en massa saker på golvet: det gör nämligen att bebisen har mer saker att leka med. För inget är ju så roligt att leka med som sådant som man egentligen inte får leka med. Och ärligt talat, det finns nog äckligare saker som bebisen stoppar i munnen än ett par gamla strumpor... men så länge han är nöjd... ; )
Säng, bäddning, sova
Innan jag fick barn bäddade jag sängen varje dag, med massor av vackra kuddar och ett stort fluffigt överkast. vackert, som i en heminredningstidning.
När jag väntade barn fortsatte jag envist att bädda snyggt, och var fast besluten om att barnet minsann skulle sova i egen säng. Så det så.
När jag fått barn hinner jag inte alltid bädda sängen. Och när jag bäddar den är det för att bygga upp kanter med hjälp av bäddmadrassen. Så att inte bebisen ska kunna krypa ur sängen. När han sover i den. Varje natt. För övrigt är det alltid en bäddning av två vuxen-täcken, ett barntäcke och en massa nappar. Toppat av lite vällingfläckar. Svårt att få det så där "inrednings-chict", har inte sett den kombinationen i nån tidning än i alla fall. ; )
-mami-
Tänder på gång (NOT)
Suck och stön!
Junior har betett sig lite annorlunda den sista tiden - gnällig, varm och matvägrar. Detta såg jag som tydliga tecken på att nu ÄR det tänder på gång! Här har det smärtlindrats och lagats specialmat (läs: givits fruktpuré) till lunch de sista dagarna, i väntan på att de första gaddarna ska dyka upp! I morse tittade jag med spänd förväntan in i lille gossens mun. Inga tänder. Bara en härlig gom á gamla Elsa utan löständerna på plats.
Junior har lurat oss. Det är inga tänder på gång. Han har dock beslutat sig för att han inte vill bli matad längre. Jag själv hade kanske tyckt att det hade varit lite smidigt av honom att vägra bli matad EFTER att han lärt sig att äta själv - men sådana petitesser hindrar inte vår son från att leva ut sin övertygelse. Å nej. Jag gjorde mumsig risgrynsgröt till frukost (kokad på kokosmjölk) men junior vägrade att öppna sin lilla söta mun när jag trugade med skeden. Nehe. "Men ät själv då" tyckte jag, och klädde på junior den nya haklappen med långa ärmar från IKEA. Så där, nu kunde han sitta och kladda bäst han ville. Två minuter satt en nöjd junior och doppade fingrarna i gröten och bara myste. Jag började att göra frukost till mig själv under tiden. "SPLASH!" hörs och jag vänder mig om och ser junior titta över kanten på stolen. På golvet ligger grötskålen så fint upp och ner. Gröt överallt. Jag tycker att man borde informera på föräldrautbildningen att man som förälder aldrig mer får äta själv, det är alltid något annat som kommer ivägen. Kunde vara bra att få förbereda sig på detta menar jag.
Till slut, efter mycket torkande med den bästa produkten någonsin - hushållspapper (OBS! Vitt och tjockt) fick jag skära upp små stavar av leverpastejsmörgås till junior som han glatt mumsade i sig. Han kan nämligen inte stoppa in små bitar mat i munnen (men en sån där vit krok med spik i som håller fast sladdar i väggen gick bra minsann, den satt han och tuggade på igår), det måste vara avlånga bitar. Så just nu sitter jag och funderar på vad man ska mata min lille junior med. En tandlös bebis på 10 månader som inte kan tugga hårda saker och som bara äter mat som är format som stavar. Någon som har några idéer?
-mami-
Junior har betett sig lite annorlunda den sista tiden - gnällig, varm och matvägrar. Detta såg jag som tydliga tecken på att nu ÄR det tänder på gång! Här har det smärtlindrats och lagats specialmat (läs: givits fruktpuré) till lunch de sista dagarna, i väntan på att de första gaddarna ska dyka upp! I morse tittade jag med spänd förväntan in i lille gossens mun. Inga tänder. Bara en härlig gom á gamla Elsa utan löständerna på plats.
Junior har lurat oss. Det är inga tänder på gång. Han har dock beslutat sig för att han inte vill bli matad längre. Jag själv hade kanske tyckt att det hade varit lite smidigt av honom att vägra bli matad EFTER att han lärt sig att äta själv - men sådana petitesser hindrar inte vår son från att leva ut sin övertygelse. Å nej. Jag gjorde mumsig risgrynsgröt till frukost (kokad på kokosmjölk) men junior vägrade att öppna sin lilla söta mun när jag trugade med skeden. Nehe. "Men ät själv då" tyckte jag, och klädde på junior den nya haklappen med långa ärmar från IKEA. Så där, nu kunde han sitta och kladda bäst han ville. Två minuter satt en nöjd junior och doppade fingrarna i gröten och bara myste. Jag började att göra frukost till mig själv under tiden. "SPLASH!" hörs och jag vänder mig om och ser junior titta över kanten på stolen. På golvet ligger grötskålen så fint upp och ner. Gröt överallt. Jag tycker att man borde informera på föräldrautbildningen att man som förälder aldrig mer får äta själv, det är alltid något annat som kommer ivägen. Kunde vara bra att få förbereda sig på detta menar jag.
Till slut, efter mycket torkande med den bästa produkten någonsin - hushållspapper (OBS! Vitt och tjockt) fick jag skära upp små stavar av leverpastejsmörgås till junior som han glatt mumsade i sig. Han kan nämligen inte stoppa in små bitar mat i munnen (men en sån där vit krok med spik i som håller fast sladdar i väggen gick bra minsann, den satt han och tuggade på igår), det måste vara avlånga bitar. Så just nu sitter jag och funderar på vad man ska mata min lille junior med. En tandlös bebis på 10 månader som inte kan tugga hårda saker och som bara äter mat som är format som stavar. Någon som har några idéer?
-mami-
Sover han/hon om nätterna?
Bebisars sömn. Ett SÅ hett ämne. Och för en förälder som har barn som sover dåligt om nätterna finns det inget mer provocerande än att höra om hur BRA andras barn sover. Och det snappar man upp rätt fort. Man har som en slags inbyggd mottagare i örat som registerar meningar som innehåller orden "sömn" "bra" och "hela natten". Och visst, jag unnar självklart alla som får sova om nätterna det, självklart, men jag bli ju så förbannat a v u n d s j u k!
Jag och väninnan (som tur i oturen har en son som inte heller sover så himla bra, så är vi två i alla fall) pratade om föräldrar som har barn som sover hela natten. Jag tror för det första inte att de riktigt förstår hur bra de har det. Men men. Det vi pratade om som jag ska försöka komma fram till nu är att vissa föräldrar som har barn som sover hela natten SKRYTER om det, som för att få oss stackare med svarta påsar under ögonen att må ÄNNU sämre än vad vi redan gör. För som alla bra föräldrar lägger vi så klart skulden på oss själva när våra barn inte följer mallen för "det perfekta barnet." Dessa kommentarer har hörts, i verkliga livet, från självbelåtna utsövda föräldrar:
"Vi VÄCKER ju vårt barn på morgonen vid klockan nio, vi tycker att vi KAN ju inte låta det sova längre då!" (kommentar som yttrats oprovocerat, utan att någon ens frågat om dennes barn sover bra på nätterna) Detta är för övrigt en fråga som man får i princip varje gång någon vill veta hur det går med ens barn: Sover han/hon om nätterna?
"Vårt barn VILL BARA sova i sin säng. Vi KAN inte får det att sova hos oss, om vi nu skulle vilja det!" (kommentar som yttrats i en diskussion gällande att ha eller inte ha barnen i sin egen säng.)
Nu förstår (till och med med min trötta hjärna) jag att dessa föräldrar säkert inte menar något illa med dessa kommentarer. Men om man har en unge som inte sover tar man illa vid sig (ungefär som att en fet person tar illa vid sig när smala sussie sitter och klämmer på sina inbillade valkar och säger att hon är tjock.) För att man blir så a v u n d s j u k. Och så undrar man så klart vad man har gjort för fel. Varför sover inte mitt barn hela natten? Det stod ju i brevet från babycenter när bebisen var tre månader att den nu skulle börja sova hela nätterna.
Jag är helt besatt av sömn. Eller av att få sova rättare sagt.
Men min unge är i alla fall väldigt bra på andra saker än att sova hela nätterna. Han dreglar kopiösa mängder. Det är han bra på, att producera saliv. Sen är han jättebra på att göra en glad när man är trött p.g.a. all sömnbrist för han är nästan ALLTID glad! En liten solstråle och virvelvind som jag älskar mest av allt i hela världen.
-mami-
Jag och väninnan (som tur i oturen har en son som inte heller sover så himla bra, så är vi två i alla fall) pratade om föräldrar som har barn som sover hela natten. Jag tror för det första inte att de riktigt förstår hur bra de har det. Men men. Det vi pratade om som jag ska försöka komma fram till nu är att vissa föräldrar som har barn som sover hela natten SKRYTER om det, som för att få oss stackare med svarta påsar under ögonen att må ÄNNU sämre än vad vi redan gör. För som alla bra föräldrar lägger vi så klart skulden på oss själva när våra barn inte följer mallen för "det perfekta barnet." Dessa kommentarer har hörts, i verkliga livet, från självbelåtna utsövda föräldrar:
"Vi VÄCKER ju vårt barn på morgonen vid klockan nio, vi tycker att vi KAN ju inte låta det sova längre då!" (kommentar som yttrats oprovocerat, utan att någon ens frågat om dennes barn sover bra på nätterna) Detta är för övrigt en fråga som man får i princip varje gång någon vill veta hur det går med ens barn: Sover han/hon om nätterna?
"Vårt barn VILL BARA sova i sin säng. Vi KAN inte får det att sova hos oss, om vi nu skulle vilja det!" (kommentar som yttrats i en diskussion gällande att ha eller inte ha barnen i sin egen säng.)
Nu förstår (till och med med min trötta hjärna) jag att dessa föräldrar säkert inte menar något illa med dessa kommentarer. Men om man har en unge som inte sover tar man illa vid sig (ungefär som att en fet person tar illa vid sig när smala sussie sitter och klämmer på sina inbillade valkar och säger att hon är tjock.) För att man blir så a v u n d s j u k. Och så undrar man så klart vad man har gjort för fel. Varför sover inte mitt barn hela natten? Det stod ju i brevet från babycenter när bebisen var tre månader att den nu skulle börja sova hela nätterna.
Jag är helt besatt av sömn. Eller av att få sova rättare sagt.
Men min unge är i alla fall väldigt bra på andra saker än att sova hela nätterna. Han dreglar kopiösa mängder. Det är han bra på, att producera saliv. Sen är han jättebra på att göra en glad när man är trött p.g.a. all sömnbrist för han är nästan ALLTID glad! En liten solstråle och virvelvind som jag älskar mest av allt i hela världen.
-mami-
Ätardag
Lille junior har verkligen blivit en liten pojke nu istället för att bara vara en liten bebis. Man märker hela tiden mer och mer av hans personlighet! Han är en liten spexare = ) så jag skulle inte bli förvånad om han blir stå-upp-komiker. Han har övat upp sin förmåga att stå upp genom att hålla sig i saker (vilket är positivt om man ska bli stå-upp-komiker, det låter inte lika snitsigt att vara sitta-ner-komiker...Lite mer lojt på nåt sätt) under julhelgen och nu är det verkligen det enda han gör. Positivt är att han inte ramlar liiiika ofta i alla fall. Men han leker inte med sina leksaker knappt längre. Han klättrar på bokhyllan. På mig. På sin pappa. På TV-bänken. På små leksaker. På eluttag. Allt man kan ta tag i går bra när man ska resa sig. Tror junior. Vissa saker är mindre hållbara (som tunna pappkartonger), men man kan ju inte säga till honom varje gång man ser att det kommer att gå åt skogen (han förstår ändå inte). Lika bra att de får lära sig den hårda vägen... ; )
För övrigt så dietar vi på här hemma.. Igår hade jag min "ätardag" och unnade mig en kaffe latte (liten) på stan när jag fikade med en väninnna samt en påse naturgodis som jag njöt av (tröck) framför Dexter på kvällen. M-m-m! Men efter en diet på soppa i 5 dagar hade magen svårt att få i sig naturgodiset (förrädare). Efter naturgodiset hade jag gåt upp ett halvt kilo när jag vägde mig idag. Illa. Men vågen känns inte så pålitlig... Man måste ställa in den på två kilo plus när man väger sig för att få "rätt" vikt... ja, det är en analog våg. Anavåg. Vi ska spara ihop till en digital så att vi inte behöver bråka om ifall att det är mest rätt att ställa in vågen på två kilo plus och sedan väga sig för att få se sin vikt eller att ställa vågen på noll och sedan i efterhand addera två kilo på den vikt man får fram (det ÄR ju ingen skillnad! Bättre att få se vikten på en gång och slippa hålla på med avancerad huvudräkning på morgonen!)
Nu ska jag bälja (bälga?) i mig lite mer thé och inte tänka på att jag inte får äta något mer förrän imorgon. Går nog och lägger mig snart... så att det snart blir morgon och frukosdags.
-mami-
För övrigt så dietar vi på här hemma.. Igår hade jag min "ätardag" och unnade mig en kaffe latte (liten) på stan när jag fikade med en väninnna samt en påse naturgodis som jag njöt av (tröck) framför Dexter på kvällen. M-m-m! Men efter en diet på soppa i 5 dagar hade magen svårt att få i sig naturgodiset (förrädare). Efter naturgodiset hade jag gåt upp ett halvt kilo när jag vägde mig idag. Illa. Men vågen känns inte så pålitlig... Man måste ställa in den på två kilo plus när man väger sig för att få "rätt" vikt... ja, det är en analog våg. Anavåg. Vi ska spara ihop till en digital så att vi inte behöver bråka om ifall att det är mest rätt att ställa in vågen på två kilo plus och sedan väga sig för att få se sin vikt eller att ställa vågen på noll och sedan i efterhand addera två kilo på den vikt man får fram (det ÄR ju ingen skillnad! Bättre att få se vikten på en gång och slippa hålla på med avancerad huvudräkning på morgonen!)
Nu ska jag bälja (bälga?) i mig lite mer thé och inte tänka på att jag inte får äta något mer förrän imorgon. Går nog och lägger mig snart... så att det snart blir morgon och frukosdags.
-mami-
Ett tips
Om man är sugen på godis på kvällen bör man inte tugga upp en hel påse extra strawberry på en gång. Man får väldigt ont i magen då. Har jag hört alltså.
Soppdieten
Jag och min mor har bestämt oss för att frosseriet efter julen måste ta ett slut och att det är dags att äta och leva lite nyttigare. Vi ska nu peppa varandra till att gå ner de där onödiga men ack så goda kilona (mina består av skumtomtar och svägerskans HEMGJORDA chokladpraliner fyllda med kola, pepparkakstryffel....arghlllllllll SÅ gott!) (Okej, en och annan hemgjord kola har väl också satt sina spår).
Min karl känner också att han är trött på att gå omkring och vara skengravid så vi har här i hemmet satt oss själva på soppdiet. Inte pulverdiet som säljs på apoteket, utan vi lagar egna soppor. Och ska leva på soppa i en månad nu. Härliga tider. Är så himla hungrig. Vi har ätit dieten i tre dagar och det känns som att jag inte kan leva EN dag till utan att få äta något gott! Snacka om sockerberoende.
Jag har dock bestämt mig för att jag måste ha en dag i veckan då jag äter lite mer onyttigt, för att kroppen ska förstå att den inte svälter och inte lägga på sig allt jag stoppar i mig, samt för att jag inte ska bli FÖR manisk med soppdieten så att jag blir anorektisk eller sjuk (som jag blev efter frukt- och tedieten - men det är en annan historia).
"Lördagsgodis" ska nu bli mitt nya motto, istället för "en biskvi om dagen". Tror att gravidmagen är borta lagom till midsommar.
-mami-
Min karl känner också att han är trött på att gå omkring och vara skengravid så vi har här i hemmet satt oss själva på soppdiet. Inte pulverdiet som säljs på apoteket, utan vi lagar egna soppor. Och ska leva på soppa i en månad nu. Härliga tider. Är så himla hungrig. Vi har ätit dieten i tre dagar och det känns som att jag inte kan leva EN dag till utan att få äta något gott! Snacka om sockerberoende.
Jag har dock bestämt mig för att jag måste ha en dag i veckan då jag äter lite mer onyttigt, för att kroppen ska förstå att den inte svälter och inte lägga på sig allt jag stoppar i mig, samt för att jag inte ska bli FÖR manisk med soppdieten så att jag blir anorektisk eller sjuk (som jag blev efter frukt- och tedieten - men det är en annan historia).
"Lördagsgodis" ska nu bli mitt nya motto, istället för "en biskvi om dagen". Tror att gravidmagen är borta lagom till midsommar.
-mami-
Såsinkokt potatis
Jahopp. Nu är julen avklarad. Ett nytt år är kommet. Det året där junior fyller ett år. När jag ska börja jobba. Och junior ska börja på förskolan. Hjälp!
Julen var trevlig i vanlig ordning. Firade hos mor och far med sambo, bror och svägerska. Och lille junior så klart. Ett hav av presentpapper för junior att dyka i. God mat. Barn som kommer hem till föräldrarna som blir som små barn på nytt. Precis som det ska vara. Exempel på hur detta yttrade sig:
Vi kokade sås till kalkonen på juldagen och den var väldigt salt. Jag tyckte att vi skulle ha i en potatis i såsen för att den skulle dra till sig saltet (det funkar faktiskt!). Sagt och gjort. Potatis skalades och lades i såsen. När den kokat där i ett tag var det dags att äta. Jag och min bror tyckte då att det skulle vara otroligt festligt om min bror åt den såsinkokta potatisen (som var rå inuti). Han fick inte äta den för vår mor. Till slut tröttnade hon på vårat tramisga tjat om att han skulle äta potatisen att hon sa det som varje föräldrar skulle ha sagt till sina barn: "Om du ska äta den måste du äta upp den riktiga maten först!" Ingen mat - inget godis, typ!
(Han åt inte den såsinkokta potatisen.)
Vi hade också roligt åt att jag ser gravid ut. "Det ser ut som att en lillebror bor i magen", tyckte pappa. Jag gick upp 2 kilo på bara tre dagar när jag kom hem till mor och far. Diskussionen kom in på att Leila (Leila bakar) inte skulle vika ut sig för några pengar i världen, bara om hon kunde hjälpa fattiga barn typ. Jag menade att jag skulle vilka ut mig för 10 000, haha, i desperat behov av pengar! Men jag skulle så klart ringa Bingo Rimér först och erbjuda att han fick plåta denna post partus-kropp för 10 lax. Man måste ju veta vad man får, liksom.
Vi pratade också om att det finns T-shirts som gravida har på sig där det står "bebis" på magen (för att folk ska veta att de inte bara är feta, det ÄR en liten bebis magen faktiskt). Det finns också T-shirts där det står "I'm having icecreams baby" på (för att folk ska veta att man bara är fet alltså). Jag tyckte att det skulle vara as-snajdigt om jag hade en T-shirt där det istället stod: "I'm having Tom and Jerrys baby" på!!! Ingen skrattade åt mitt skämt, de tittade bara lite förskräckt på mig. Sen förstod någon att jag menade att jag ville ha BEN och Jerrys baby!!! (glass, min anm.) Det blev visst lite fel.... Tom och Jerrys baby vore lite mer... fel.
Tyvärr väntar jag inte Ben och Jerrys baby. Jag väntar skumtomtens baby.
-mami-
Julen var trevlig i vanlig ordning. Firade hos mor och far med sambo, bror och svägerska. Och lille junior så klart. Ett hav av presentpapper för junior att dyka i. God mat. Barn som kommer hem till föräldrarna som blir som små barn på nytt. Precis som det ska vara. Exempel på hur detta yttrade sig:
Vi kokade sås till kalkonen på juldagen och den var väldigt salt. Jag tyckte att vi skulle ha i en potatis i såsen för att den skulle dra till sig saltet (det funkar faktiskt!). Sagt och gjort. Potatis skalades och lades i såsen. När den kokat där i ett tag var det dags att äta. Jag och min bror tyckte då att det skulle vara otroligt festligt om min bror åt den såsinkokta potatisen (som var rå inuti). Han fick inte äta den för vår mor. Till slut tröttnade hon på vårat tramisga tjat om att han skulle äta potatisen att hon sa det som varje föräldrar skulle ha sagt till sina barn: "Om du ska äta den måste du äta upp den riktiga maten först!" Ingen mat - inget godis, typ!
(Han åt inte den såsinkokta potatisen.)
Vi hade också roligt åt att jag ser gravid ut. "Det ser ut som att en lillebror bor i magen", tyckte pappa. Jag gick upp 2 kilo på bara tre dagar när jag kom hem till mor och far. Diskussionen kom in på att Leila (Leila bakar) inte skulle vika ut sig för några pengar i världen, bara om hon kunde hjälpa fattiga barn typ. Jag menade att jag skulle vilka ut mig för 10 000, haha, i desperat behov av pengar! Men jag skulle så klart ringa Bingo Rimér först och erbjuda att han fick plåta denna post partus-kropp för 10 lax. Man måste ju veta vad man får, liksom.
Vi pratade också om att det finns T-shirts som gravida har på sig där det står "bebis" på magen (för att folk ska veta att de inte bara är feta, det ÄR en liten bebis magen faktiskt). Det finns också T-shirts där det står "I'm having icecreams baby" på (för att folk ska veta att man bara är fet alltså). Jag tyckte att det skulle vara as-snajdigt om jag hade en T-shirt där det istället stod: "I'm having Tom and Jerrys baby" på!!! Ingen skrattade åt mitt skämt, de tittade bara lite förskräckt på mig. Sen förstod någon att jag menade att jag ville ha BEN och Jerrys baby!!! (glass, min anm.) Det blev visst lite fel.... Tom och Jerrys baby vore lite mer... fel.
Tyvärr väntar jag inte Ben och Jerrys baby. Jag väntar skumtomtens baby.
-mami-
