Igår jobbade mamman hemma under förmiddagen när J var på förskolan. Hämtade honom redan vid 13 men hade då hunnit mer än förväntat med både studier och hemmet! Faktiskt bakat "julbullar" också (bullar med pepparkaksfyllning - för oss som hatar saffran!), så otroligt skönt att baka utan att Junior skall kladda och blanda också... Mamman vet att det är fult att tänka så, men hon kan inte rå för det! Ibland hittar mamman tålamod att låta Junior vara med och greja, men inte alltid (läs: oftast inte).

Efter lite gofika bar det av ner på stan för att handlas lite. Bussen KNÖKFULL av skolungdomar som tränger sig före mamman då hon ska gå av med junior och vagnen. Ingen respekt för äldre och höggravida kvinnor. Vart är samhället på väg?

Junior somnar givetvis i sin vagn och går inte att väcka. Mamman handlar belysning till balkongen och lite annat julmys i form av elkablar och lampor. Mat också. Hem går mamman med barn, kassar och vagn eftersom att mamman får ett spel av att åka buss med alla idioter.

Junior vaknar hemma. Sovit 1,5 timmar, yey!

Mamman börjar montera allt ljus samtidigt som hon lagar mat. Junior vill hela tiden vara delaktig i det svåra monteradet och deklarerar hela tiden med hög röst: "Den är MIN!!! JAG SKA!!!" Pappan kommer hem från jobbet och familjen äter. Mamman måste sen ta cykeln i halkan för att komplettera med glödlampor som passar i eländet som inhandlats.

En stjärna vägrar lysa och mamman skruvar om skiten säker femton gånger samtidigt som Junior skriker: "JAG SKA SKRUVA NU, DEN ÄR MIIIIIN!!!", tills mamman får ett utbrott och stirrar honom i ögonen och väser: "Nej den ÄR MIIIIIN!!!", som en tvååring.

Lampeländet funkade till allt och mamman lugnade ner sig. Bad junior om ursäkt. Idag kompenserar mamman med att bjuda Junior på hembakta frallor till frukost, och lördagen känns trots förkylningen ganska mysig!